Köpa häst med hjärta eller hjärna?

Häromdagen läste jag att Lusses och Qharmas pappa Io som varit ute på annons över ett halvår har hittat ett nytt hem där han kommer att få fortsätta verka i avel. Det gladde mig mycket. Inlägget inspirerade mig till att fundera på hur det gått till då jag köpt häst. Jag har skrivit om mina hästköp en gång förut här på bloggen men nu har jag lite mer fokus på om köpet var planerat? Var det den typ av häst jag tänkt köpa? Blev det som jag trott?

Min första häst, Shetlandsponnyn Figaro, fick jag i födelsedagspresent. Det var alltså inte en häst jag valt själv men en häst jag kände väl sen innan eftersom jag ridit och kört honom hos säljarna flertalet gånger då de var bekanta till familjen. Figge var som ponnyer ofta är; envis, finurlig och lärde mig att trägen vinner. Vi hade mycket kul tillsammans men det var också många frustrerande stunder då han ansåg att gammal var äldst och inte alltid gjorde som jag hade tänkt mig. Vi hade Figge fram till hans död. 

Nästa häst, Fjordhästen Gulette, var jag med och valde. Kriterierna denna gång var att hästen skulle vara en läromästare med några år på nacken eftersom vi fortfarande var ganska gröna. Den behövde ha en storlek så att både mamma, jag då 14 år gammal och min lillasyster på 10 år skulle kunna rida. Vi letade en kat c eller d som tävlat i flera discipliner, ras var oväsentligt. Gulette var 14 år, kat c, hade tävlat msv b hopp, lb dressyr, lätt fälttävlan och var inkörd. En riktig läromästare! Natten före vi åkte och provred henne drömde jag en riktig hästboksdröm. Att jag skulle få en häst med en ruter ess stjärn och vi skulle vinna alla tävlingar och leva lyckliga tillsammans. Döm av min förvåning då jag mötte henne - hon hade ju en ruter ess stjärn! Gulette var ett väldigt bra köp. Vi lärde oss otroligt mycket av henne hela familjen och jag kan inte minnas en enda dyster stund tillsammans med den hästen. Vi provred bara en häst i denna sväng men jag har svårt att se att vi skulle ha kunnat hitta en bättre häst för oss hur många vi än mött. Vi hade Gulette fram till hennes död. 

Två år senare var det dags att komplettera stallet med ytterligare en ponny, vi kunde inte slåss om Gulette allihopa. Det skulle vara en kat c eller d, läromästare även denna gång. Jag drömde om en kritvit welshponny som sprang vackert i dressyren. Ponnyn vi köpte hette Zabinha och var en korsning SWB/New forest kat d. Hon köptes inte så mycket för att det var den ideala ponnyn utan pga att det var bekanta som sålde henne och vi fick henne till ett bra pris. Helt fel var ju inte köpet, hon var en meriterad hopp-ponny som tävlat tom Msv B med placeringar. Men någon dressyrponny var hon inte, jag fick slita ganska mycket med dressyrdelen. Vi hade henne i hela 14 år då hon somnade in stilla i hagen. Det var inget dåligt köp men kanske heller inte en häst jag klickade fullt ut med. 

I samband med att ponnyåren tog slut köptes den första stora hästen in, Mirang då 2 år gammal. Frånsett att det var helt vansinnigt att köpa en unghäst med 60% fullblod i sig till någon med noll unghästvana så var hon annars på pappret väldigt rätt. Jag ville rida dressyr, fälttävlan och hoppning. Det gjorde jag till slut också - men det tog tid innan vi kom på samma kurs. Mer om åren med Mirang skrev jag här: https://moabelin.n.nu/20-ar-tillsammans Jag hade nog varit betjänt av att få en lite äldre rutinerad häst som första stora häst men det blev bra med Mirang också, till slut. Mirang var kvar hos mig fram till sin död. 

När Gulette dog köptes Fjordhäst nummer två in. Denna gången fanns inget annat alternativ till ras. Vi ringde på en hel del hästar och provred några och valet föll på Champinjon 2882. Ett klokt val efter vad vi letade efter, dvs en yngre häst som jag kunde få rida SM på och mamma kunde köra och rida hemmavid. Hon var vid köpet fem år gammal, grundriden och körd men inte tävlad. Jag utbildade henne vidare och vi hade hemskt mycket kul tillsammans med henne. Champinjon uppfyllde alla önskemål och var ett rakt igenom bra köp. Hon var kvar hos oss fram till sin död.

Under en av de svackor jag hade med Mirang köptes Magitza, ett då 6 år gammalt dressyrstammat sto. Jag provred flera olika hästar och hon var på pappret en toppenhäst men vi klickade aldrig fullt ut. Hon såldes sedan först till min dåvarande sambo och så småningom 12 år gammal till en köpare utanför familjen. 

Mirang fick ett föl 13 år gammal vid namn Shira. Jag hade valt hingst med omsorg och det blev som jag tänkt mig. Shira blev mildare, högre, fick lite bättre gångarter och lite större hoppkapacitet än sin mor. Shira är i dag utlånad på foder pga min satsning på Fjordhästarna. 

Saknaden efter Champinjon gjorde att sökandet efter en ny Fjordkompis startade. Vi ringde på många, provred flera. Vi letade en häst till mamma, från ca 7-12 år, helst sto, väluppfostrad och välriden men behövde ej ha tävlingsmeriter. Vi köpte en tre år gammal knappt inriden hingst nämligen Lucidor. När han tittade på oss med sina vänliga mandelformade ögon under sin enorma lugg var det kört. Honom skulle vi ha! Inte alls enligt planen alltså men det blev vansinnigt bra! Och den sagan är ju långt ifrån avslutad. 

När vi flyttade till gården uppenbarade sig ett problem: Mirang trivdes inte alls med att vara ensam hemma då Shira for på träningar och tävlingar. Jag hade fått lite blodad tand på detta med Fjordhäst igen efter några års uppehåll då mamma haft Champinjon på heltid själv efter avslutad tävlingskarriär. Men så kom Lusse. Och jag kände att jag ville ha en egen Lusse. Jag såg en annons på ett stoföl som såg härligt kaxigt och rörligt ut. Och efter en viss mailkorrespondens köptes Tingla in. Ganska spontant men det blev så bra! Tingla är vid sidan av Gulette kanske den häst jag klickat allra mest med genom åren.

Jag bestämde mig för att satsa fullt ut på dressyren och satte ut Shira till salu som hopphäst. Spekulant fanns och jag köpte i samma veva en fyraårig gångartsvalack med toppstam för dressyr. På pappret var allt så rätt men sen gick allt så fel. Shira skakade sig i samma veva som hon skulle besiktas och hästen jag köpte visade sig inte heller vara fräsch. Sedan väntade fem månader av trassel innan han flyttade hem till sina säljare igen och Shira blev kvar hos mig.

I denna veva föddes också Lusses lillasyster Qharma och efter att ha mött henne kände jag att jag behövde lite bra karma i stallet. Samma dag som valacken for tingade jag Qharma. Månaderna med skadade stora hästar och allt trassel hade tagit på krafterna. Nu föddes en idé om att byta inriktning och ras. Köpet av Qharma var också ganska spontant och gjort med hjärtat och det blev väldigt bra. I mina nya drömmar om ett fjordstuteri kombinerat med tävlande i dressyr passar hon perfekt in.

I somras åkte jag, Emma, Helen och Åsa till Danmark för att besöka EM och den danska premieringen. Jag hade absolut inte planerat att köpa någon häst för egen del. Men så var hon bara där, med samma kaxiga utstrålning som Tingla, travandes som en mini-Totilas vid sidan av sin mamma. När jag såg hennes kontakt och fokus på sin uppfödare Vibeke smalt jag helt. Det var kärlek vid första ögonkastet på samma sätt som det var med Lusse. Bella var ett helt galet köp om man ser till att jag inte alls planerat att köpa någon unghäst samtidigt som jag betäckt mina ston - stallet är minst sagt överfullt - samt att hon fanns väldigt långt bort. Men jag undrar om jag inte kommer att säga i framtiden att hon var ett av mina bästa hästköp för det är så det känns. Hon och jag har redan knutit väldigt starka band och hon är bara 10 månader gammal. Dessutom tror jag hon har potentialen och kapaciteten att ta mig dit jag vill på Fjordhäst. 

Utöver hästarna ovan som jag ägt ska också nämnas två grabbar som fått stora platser i mitt hjärta som jag haft förmånen att ha som mina egna under en tid nämligen Zorro och Ingvar. Jag föredrar egentligen att forma mina hästar själv från unga år och trivs oftast bäst med ston. Men dessa grabbar har gett mig så mycket lycka, trygghet och självförtroende i min ridning. Zorro är borta sen många år men i minnet finns han alltid kvar. Ingvar påminner mig en hel del om honom och den relation vi hade. Jag tar vara på den tid vi har tillsammans med glädje. 

Ska jag sammanfatta det hela verkar det som att köpen som kommit spontant och av hjärtat blivit de allra bästa. 



 Ingvar - en hjärtehäst



 Med Lucidor var det kärlek vid första ögonkastet 

15 Mar 2017