STOLPLYCKANS LUCIDOR 2007-2025
Mamma hade tänkt att Champinjon 2882 skulle bli hennes sista häst. Men när Champinjon gick bort hastigt och oväntat som 19-åring sa pappa att mamma aldrig skulle bli glad igen om hon inte fick en ny häst. Så vi började leta, över hela Sverige. Provred ända på Åland. I Söderhamn stod 3-åriga hingsten Stolplyckans Lucidor som varit till salu ett tag. Helt fel för oss, vi letade sto mellan ca 7-15 år, en trygg läromästare. Men ingen av de hästar vi tittat på föll oss på läppen av olika skäl. Så vi tänkte att vi kunde i alla fall åka och titta när det var så nära. Om inte annat skulle vi få en trevlig fika med familjen Persson, det var länge sen vi setts.
Och där stod han. Gyllene, glänsande i sin mörka färg. Vi hade aldrig sett en så vacker Fjordhäst. Lite brötig var han i hanteringen och inte alls riden många gånger men vi lastade och åkte till ridskolan för att provrida. Utöver att han var hingst, ung och i en ny miljö var det dessutom någon flyguppvisning så planen cirkulerade över oss. Jag kände mig trots detta helt trygg på honom. När vi åkte hem sa vi att vi skulle fundera men det var egentligen redan klart. Honom skulle vi ha! Jag fick lova mamma Inger att rida in honom ordentligt innan min mamma, då 60 år, skulle börja rida honom. Men redan några månader senare kunde mamma börja rida ut honom i sällskap av mig. Lusse bodde hos mig i Sundsvall de första tio månaderna i vår ägo och jag la en grund på honom.
*
Vacker tyckte vi han var då vi köpte honom och det tyckte även domarna när vi visade honom exteriört. Det blev guld vid alla tre tillfällena. På SM i Örebro 2016 när han visades av Emma Isacsson slog han till med hela 43 poäng och reserv BIS. 
Lusse hade en stor portion humor och kunde busa till det ganska rejält med mig på ryggen mellan varven. Orsaker till en brallserie var t.ex. ekorre och citronfjäril. Jag minns ett antal rejäla ruscher och bus, speciellt när han haft Tingla med sig. De två verkar trigga varandra. Men jag var ändå aldrig rädd, det kändes som vi hade det tillsammans. Om andra hästar ballade ur eller när vi var på stora tävlingar i miljö hästar normalt triggas av kunde jag alltid lita på honom. Med mamma var han försiktig. Ville inte ens galoppera i början när hon själv var lite tveksam. En klok häst som gjorde skillnad på folk med andra ord.
Han var också en klippa att ha med om unghästar skulle miljötränas. Dessutom otroligt okomplicerad att lasta, köra och ha med sig på nya platser. När Viva var tre år och skulle visas på Wången fick han åka med som sällskap. Stå på släp tio timmar och beta gräs 1,5 timme medan hon visades och få massor av beröm och morötter - Lusse tyckte det var en perfekt tävlingsdag! För mig var det massor värt att Viva fick ett bra färdsällskap så hon kunde resa tryggt. Hon var på den tiden rätt stressad vid transportering. 
Jag har alltid haft lättast att rida ston, speciellt de mer känsliga och heta. Lusse var inte en sån häst. Han var väldigt motivationsstyrd och tydlig med vad som var kul och inte. Han kunde gå för fulla maskiner och fullkomligen dansa fram efter skogsvägarna och byta i serier klockrent på ett sätt vi aldrig hittade inne på ridbanan. En lite introvert häst som hade massor av känslighet i sig men man behövde kunna lossa på banden och öppna paketet. Vi tränade massor tillsammans. Mats Eriksson fick oss verkligen att blomma och Ingrid Nyström hjälpte oss hitta programridningen och placeringarna kom.
Med åren hittade jag knapparna och när han var med mig, t.ex. samtliga starter i WE, var känslan outstanding. Vi vann alla starter vi gjorde i WE, han älskade den grenen och gick nästan på min tanke. Han hade väldigt stora gångarter och en utstrålning som få och det gjorde att vi hävdade oss bra i dressyren bland de långbenta trots att han bara var kategori C. Vi vann klasser upp till LA, placerade oss i Msv C och gjorde som bäst 62% i Msv B. Vi gjorde en radda Fjord-SM tillsammans och red hem ett antal placeringar. Vårt allra bästa resultat var ett brons i dressyr 2018. Han lärde mig otroligt mycket om hur man "hittar in" i en häst och jag hade aldrig nått så fina resultat med Ingvar Halsnaes 242 och Kronos 287 om jag inte haft Lusse. 
Men det jag minns bäst när jag ska sammanfatta nästan femton år tillsammans är alla våra turer i skog och mark framför allt de senare åren när vi tävlat klart tillsammans. En stund att bara vara, släppa allt annat, då allt med honom var så befäst och tryggt. Ta en snabb galopp, leka med skolor och byten eller bara skritta på lång tygel. Han har bott hos mig i omgångar genom åren och de sista sex veckorna innan han åkte till fodervärd var väldigt fina. Han kändes glad och fräsch trots att konditionen inte var som förr. Många har frågat vad som hände och egentligen spelar det ingen roll kan jag tycka. Borta är han ju ändå.
Sommaren 2022 fick Lusse kraftig kolik och stod på klinik. Jag har alltid varit lite rädd att den skulle komma tillbaka. Ett litet återfall fick han också sommaren 2023 och sen dess har det varit lugnt. Men i torsdags blev han akut dålig igen och det gick oerhört fort. Från helt som vanligt vid utsläpp klockan sju till dålig vid 11 och vid 23 var han borta och då var beslutet taget sen en bra stund, vi väntade bara på veterinären. Sandkolik sa den första veterinären men jag säger tarmvred för jag har aldrig sett en häst ha så ont och med de kraftiga symtomen trots behandling.
Han vilar i Jättendal tillsammans med Zabinha, Champinjon 2882 och Qharmas två föl som dog vid födseln. Det finns så många som känner skuld. Stallägarna för att de har sandmark, fodervärden ifall hon kunnat göra något och det är klart jag tänker att det kunnat vara annorlunda om han blivit kvar hos mig i vintras. Men han levde som en häst ska leva. Stor hage, sällskap, fri tillgång till vatten, uträknad foderstat, regelbunden motion. Han var dessutom nyligen utredd för PPID (vilket han inte hade) och grundligt provtagen och inga värden indikerade att han skulle vara på väg att bli sjuk. Det som hänt har hänt. Det är en stor sorg för alla som kände honom. Men jag ger all heder till Ellinor som tog kontakt med oss direkt så han fick så snabb hjälp som möjligt och till stallägarna för stöd och hjälp. Kungen är borta men minnena lever kvar.
Du var för mig en kär och trogen vän
Att dagen kommit hade jag inte på känn
Inget blir någonsin som förut igen
Aldrig mer får jag säga vi ses sen
