Kolik, extremväder, ridhusresor och tankar kring veterinärbrist
Det har varit en udda vinter. Väldigt varm för att vara i våra trakter. Vi har fått snö ett par omgångar och snö som töar ger is. Inte bra för oskodda hästar. Krona har haft delar av hagen hon kunnat röra sig i hela tiden förutom på juldagen då vi vaknade upp till blankis med vatten på. Som tur var är hon en stor tjej så hon fick låna mormor Tinglas broddade boots fram och sen satte jag henne i hagen med Irma som aldrig skulle drömma om att jaga henne eller flytta henne vid fodring.
Sen kom stormen Johannes och hästarna fick bara vara ute ett par timmar för sen började det rasa träd så det kändes inte säkert att ha dem ute. Eftersom de fick gå in tidigare fick de lite extra halm i boxen att pyssla med och jag tror det var det som var problemet i kombination med att Tingla inte druckit ordentligt under den stormiga förmiddagen. När jag skulle kvälla märkte jag att hon inte var sig själv. Hon hade rullat massor, ville inte ha hö och stod och vevade med ena frambenet som hon gör när nåt är fel. Hon hade också dåliga tarmljud. Vi tog en rejäl långpromenad och jag gav henne mash med mycket vatten i. Sen verkade det ha släppt så när vi kom hem ville hon ha mat och fick lite hö. Men när jag tittade till henne några timmar senare var hon dålig igen. Så vi fortsatte promenera och när morgonen kom försökte jag hitta en veterinär som hade tid att komma ut och hjälpa henne.
Vi är ganska utsatta i Norrland med ca 40 mil till nattöppen klinik och distriktveterinärerna som ska täcka upp ett helt orimligt stort område. Dessutom med otroligt tuffa arbetsvillkor och en del veterinärer som inte alltid är helt bekväma med att behandla häst. Jag är så tacksam att det dykt upp några privata aktörer som gått den skolan och är vana att arbeta i fält. Jag hade läst på sociala medier att Frida Bergman erbjöd jour nu i mellandagarna och tog kontakt och hon kunde komma inom en timme. Vilken lättnad! Det tog ett tag innan koliken släppte helt, man märkte att hon var bättre och sen sämre igen. Trots en massa promenerande och en herrans massa mashvatten som hon gärna drack när hon mådde bättre så behövdes ytterligare en behandling ett dygn senare. Tingla har stor integritet och är på det sättet en lite knölig patient men hon satte kanyler och sondade hänsynsfullt och tryggt så Tingla fick en bra upplevelse och framför allt blev bra i magen igen. Så otroligt tacksam över hjälpen med min drottning. Kan varmt rekommendera Frida. Det är verkligen totalt dränerande på energi med sjuka djur och maktlösheten att inte kunna få hjälp pga avstånden som gör att ett mindre akut tillstånd kan sluta illa pga det. Jag vet inte om det hjälpt ifall Lusse fått hjälp snabbare i våras men han fick vänta flera timmar på vård och när vi sedan kunde konstatera att det aldrig skulle gå fick han ligga orimligt länge i väntan på en veterinär som kunde avsluta. Den situationen skrämmer mig så fruktansvärt. Jag vill inte vara i den igen men jag vet att det finns en risk.
Innan julledigheten var en annan privat veterinär, Karin, här och kollade upp Kronas vargtänder som sprack lite när de skulle dras pga de var gigantiska och börjat växa fast i hennes permanenta tänder. Nu hade resterna lossnat och hon kunde effektivt skrapa bort dem så nu är Krona top notch i munnen och redo för bett i större utsträckning när vi börjar tömköra igen. Henny var här och skodde Irma och Glenn för att sko Tingla, Viva och verka Krona. Allt gick fint och samtliga är väldigt fina i hovarna nu.
Vi har ridit massor här hemma! Tingla har ridits ut av mig, Izabell och Ellinor. Viva har ridits av mig och Izabell och Irma har ridits av mig, Julia och Ellinor. Utöver det har Izabell och jag med vår eminente chaufför Micke åkt till ridhus vid två tillfällen. Så himla kul att trimma på bra underlag igen, det är många veckor sen sist. Viva har varit magisk båda passen. Tingla som var med första gången var lite taggad men gjorde också ett bra jobb. Irma var långt över förväntan. Jättefin i travarbetet men även galoppen var bitvis bra. Sist jag galopperade henne i ridhus blev hon jämfota bak och hamnade mycket i korsgalopp i svängarna. Nu gick det mycket bättre. Liten börjar bli stor även i orken!
Nu hoppas jag vi ska få nån ordning på ridbanan hemma som varit blankis. Det snöar och blåser rejält utanför fönstret men det gäller att få eländet att fästa i isen också. Den som lever får se, men målet är att gå ut i årets första tävling v 12 så det är dags att börja trimma nu. Jag avslutar med de fina julkort Linnea Gustin tog på Krona och Irma för några veckor sedan. Visst är de fantastiska! 
