Tiger-Tingla gör årsdebut med gulblått

Våren kom tidigt i år med många plusgrader redan i mitten av mars. Vi har haft torr utebana med bra underlag flera veckor. Sista plastade balen är öppnad, när den tar slut går vi på de torra oplastade balar som ligger och väntar på logen i Jättendal. Snösulorna rök förra skoningen och tåbrodden för en vecka sen. I helgen kom dock ett klassiskt bakslag med 15 cm blötsnö. Men Stålmannen-Micke hjälpte mig att skruva i tåbrodd och polarpads fram så det har gått fint att rida ändå. Himla bra uppfinning det där!

Vi har haft bra ridveckor. I höstas la de på nåt sandgrus-liknande som skulle köras fast i vägen. Mycket av det fastnade dock aldrig utan hamnade i vägrenen som på många ställen blev betydligt mjukare så det går att trava och bitvis även ta en galopp. Sen rider vi mycket till grusvägarna och backen som varit skottad hela vintern pga avverkning. Men både jag och hästarna sneglar längtansfullt efter ängen och skogsvägarna som ännu har tjock äcklig skare på sig.


Vivans skugga en solig morgon 

Izabell och Tingla gjorde årsdebut i Njurunda förra helgen. Jag red ofta två klasser på henne då hon var yngre men Izabell har aldrig gjort det. Nu valde vi att testa två klasser då hon varit så pigg så jag tänkte att det kanske kunde få henne lugnare i LA’n. Planen var att inte väcka björnen så de red fram en halvtimme i skritt, trav och bara några fattingar till LB’n. Det var en bra plan. LB.1 gick lugnt och stabilt och de landade på 65.37% och seger i en liten kat c men de var även högre än segraren i kat d med denna procent.

Sen skulle de rida LA.1 och då hade björnen vaknat. Redan på framridningen varvade hon upp. Hon blev lite taggad av en häst som reds ganska nära. Det är lite klurigt med framridningar över lag på mina hästar som så sällan rids ihop med andra än de på gården. De blir uppmärksamma och ofta lite laddade av det. Prisutdelningen för LB gick precis före deras LA-start och det ökade på energinivån ytterligare. När de red in på banan som Tingla gått på två gånger tidigare under dagen utan problem, både i LB’n och alldeles innan på prisutdelningen blev Tingla plötsligt livrädd för solkatterna på banan i allmänhet och i synnerlighet de vid domarbordet. Hon är jättesvår att rida avspänd när hon är på det humöret. Hon känns egentligen inte rädd men varvar upp sig själv och kör full show. Jag hade precis samma läge i vår LA-debut i WE i höstas när hon såg spindelnätet på väggen. Hon är superhäftig men inte speciellt lättmanövrerad. Så jag måste säga att det var riktigt bra jobbat av Izabell att rida hem 61.66% i sitt livs andra LA när Tingla var på detta humör. "Väl ridet trots pigg svårreglerad ponny" skrev domaren och jag kan bara hålla med. Men man kan inte annat än att älska Tingla för hennes inställning. Den är alltid 100%. Queen of fucking everything liksom.

 

Så Izabell och Tingla gick in i Tinglas tionde tävlingssäsong med ytterligare en gulblå till samlingen, de har sju tillsammans nu, och en fin erfarenhet i LA. Målet för nästa start är bara en klass och en LA. Förutom tävlingen har jag och Izabell ridit ut henne samt att vi faktiskt hoppade i torsdags innan snöeländet drog in. Då Izabell har som årsmål att starta en pay and jump med Vivan tog hon henne och jag Tingla. Vi hade byggt upp en liten slinga med travbommar, två upphöjda galoppbommar man kunde variera med 3-4 språng mellan samt ett litet kryss. Tingla var lycklig som få, ögonen lös på henne och näsborrarna var stora. Jag tycker ändå hon låg kvar fint och väntade på mig och vi lyckades även rida några byten när vi värmde upp.

Vivan gjorde också ett fint pass med bommar och småhinder. Hon är betydligt lugnare att rida på hinder än sin mor och känns nästan lite dressyrhäst när hon jobbar på stadigt på tygeln med utmaningarna. Jag har även lagt in lite tömkörning i schemat på Vivan igen. Där syns det tydligt hur mycket starkare galoppen är än den var i höstas när vi senast tömkörde regelbundet. Förutom detta har vi som vanligt ridit ut henne mycket, både jag och Izabell.

 
Vivan på grusvägarna på berget  

Irma har ridits ut av mig och Ellinor. Sen hade jag planerat ett dressyrpass men fick jordens migränanfall så det blev vila den dagen och dan därpå fick hon istället gå ett pass på lina. Jag har inte longerat henne på väldigt länge och precis som med Vivan reagerade jag på hur mycket starkare vinterns jobb efter vägarna gjort henne. Borta var korsgaloppen och hon var mycket mer liksidig i varven. Hon har en härlig takt och det finns riktigt mycket gång i henne. Hon är så annorlunda de andra tre. De är små, kvicka och ligger och driver som de vore automatväxlade. Men vis från åren med Lucidor vet jag att stora gångarter premieras väl och att även en mer introvert individ blommar ut om man spelar sina kort rätt. Kanske är det Irma som blir min nästa häst i Msv B?


Irma och Ellinor, jag och Tingla på tur  

Krona är i slyngelåldern, full av energi och med en självkänsla som få. Jag ser i hagen hur kaxig hon är i sin framtoning. Hennes mor och mormor vågar hon sig inte på men Irma ska hon retas med dagarna i ända. Irma gillar sin lilla kompis men är också duktig på att säga ifrån när Krona är för jobbig. Lite samma sak har det varit i hanteringen. Jag får hålla henne kort. Man ska stå stilla när ben spolas även om man är två år. Man får inte knuffas när man leds. Man får inte kasta sig på höpåsen vid fodring osv.  


Krona och hennes idol mormor Tingla 


Krona 

Vi har jobbat två pass. Det ena var lösgalopp och en kort promenad. Det andra passet var att hon fick lattja med hindren Izabell och jag hoppat innan vi byggde bort. Det gjorde hon med glädje, hoppade på eget bevåg flertalet gånger frivilligt. Hon är så självklar, tar sig an allt med inställningen som om hon redan vunnit allt. Hon är också väldigt kommunikativ, håller koll på mig och om jag ska hitta på nån ny rolig utmaning hon kan få briljera i. Hon är tillverkad med planen att bli min sista tävlingshäst och den rollen tror jag hon kommer axla  med råge.


Krona hoppar 

Jag avslutar med en bild på Tingla årgång 2011. I dag är det 14 år sedan jag och Micka hämtade drottningen nere i Månstad. Hon var tänkt som sällskap till Mirang och Shira och att vi skulle tävla litegrann. Det blev så mycket mer. Hoppas vi får ytterligare 14 år tillsammans. 

6 apr. 2026