2025 avslutas och nya planer för 2026 sätts

2025 har varit ett år med mycket känslor. Patina blev sjuk i januari så vi behövde hitta en annan lösning för Lusse. Han hade flera fina månader på foder hos Ellinor innan han lämnade oss abrupt i kolik efter nästan 15 år tillsammans. Det var definitivt årets största förlust. Vi saknar honom fortfarande varje dag.


Kungen - alltid älskad, alltid saknad 

Som en följd av detta står Håcksta tomt på hästar efter 37 år. Det känns jättekonstigt att se vinterhagen med uppväxt gräs, stallet mörkt och sommarhagen plöjd för att ge mer hö till mina hästar. Här är en bild från februari. Lusse hade flyttat hem till mig och Irma följde med Krona på avvänjning till Jättendal.



Det har också varit ett år av fin gemenskap. Ellinor och jag började umgås regelbundet igen när hon lånade Lusse av oss och nu är hon med i team Långdansens vardag och rider här varje helg vilket jag är så himla glad för. Det är över trettio år sen vi lärde känna varandra och det finns så många gemensamma anknytningspunkter och minnen men också mycket gemensamt i vår vardag att prata om eller skratta åt.

Izabell är efter tre år med oss en riktig klippa i stallet som kan ta hästarna om jag är bortrest och hjälper mig 3-4 dagar i veckan i vardagen med ridning och pyssel. Trots åldersskillnaden har vi väldigt roligt ihop. Det är ju så med hästar, åldern blir ganska oviktig. Det är roligt att sätta upp gemensamma mål och träna för dem. Julia har också ridit här men betydligt mindre pga. livspusslet med jobb, småbarn och man som reser i tjänsten. Men hon och Irma är som handen i handsken. Förutom dessa som finns i vardagen är ju Team Sjökvist som alltid en bit av Långdansen, framför allt i samband med tävling.



Vivan är den av hästarna jag tycker har tagit störst kliv framåt i år. Hon har landat i att lastas och åka transport och åker numera riktigt bra även ensam och är lättlastad, nåt som möjliggör så mycket kul tillsammans. Hon debuterade på tävlingsbanorna och visade sig vara en sjujäkla rosettplockare som tog hem gulblått och blått i nästan varje start. Jag visste att hon var fin och jag trodde domarna skulle gilla henne men den säsong hon gjorde var långt över vad jag vågat drömma om och det är klart det kom både en och två lyckotårar. Jag gjorde bl.a. personbästa i dressyr på officiell tävling på smått surrealistiska 74% med Vivan. Vilken tur att hon blev kvar!



Izabell fick som en stomme i teamet också tävla en del. Tingla och Izabell debuterade LA dressyr på 63%, en dröm Izabell haft i många år, att rida LA på över 60%. Utöver detta vann hon två klasser i LB på Tingla och en i LC på Viva. Hon red även ÅFFs KM på Tingla och det blev silver i WE på över 70% och brons i dressyren. Under året gick jag domarutbildningen i WE och blev klar så nu får jag döma upp till LA. Jag har också haft regelbundna träningar i WE under hösten. Det har varit lyckat och vi har planerat upp ytterligare tillfällen bara den värsta delen av vintern med sina prövningar är över. Jag har däremot dömt väldigt lite dressyr, bara fyra tävlingar i år. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det mer än att det känns omotiverande att lösa en dyr licens om man inte blir bokad.




Träningsmässigt har jag inte tränat ett enda pass för tränare i dressyr men det gick ändå bättre än på många år på tävling och jag höjde mitt snittbetyg på sits och inverkan. Det tror jag beror på att Izabell och jag rider tillsammans så mycket. Även om hon är ung kan hon stötta i när formen ser bäst ut, om spårningen är bra och filma så jag kan analysera själv efteråt. Jag red däremot några träningar i WE för My och Anna. Det är nåt jag skulle vilja göra mer av nästa år. Jag tränade mycket WE hemma med alla hästarna och det ska vi fortsätta med för det är roligt och utvecklande.



Körningen var det jag satsade hårdast på. Jag körde mycket mer hemma än jag gjort tidigare, började lägga in galopp i vagn i vardagen, åkte iväg och körde på bortaplan och deltog flera träningshelger i körning för Eva. Det börjar kännas som jag har lite koll på grejerna där. Framför allt har Evas tips och övningar hjälpt mig massor. De är kluriga så när vi kom på SM kändes utmaningarna inte så svåra fast vi inte alls gjort många starter tillsammans och definitivt inte på den här nivån. SM gick ju som bekant overkligt bra, det känns fortfarande som det var en dröm vi upplevde den veckan i juli. När varenda liten bit faller på plats exakt samtidigt kan man sammanfatta den veckan med.



Jag tycker att jag fått betydligt bättre tävlingsnerver med åren men kan fortfarande gräma mig blå över att det står ute i årets två sista starter. Först då jag tabbade mig rejält i Tinglas och min LA-debut i sportkörning genom att missa en pliktport och köra för långt och blev uteslutna istället för placerade och missade möjligheten till prestationsmedalj i silver i sportkörning. Sen lyckades jag med konststycket att välta tunnan med lansen fast Tingla var lugn och fin i galoppen och den nollan gjorde att vi var under 58% vilket gör att man inte får rida speeden inom tävlan dvs det står ute i tdb.


Tinglas priser 2025


Vivans priser 2025 (ÅFF rosetten är Irmas) 

Irma, min stora, snälla nallebjörn. Lugnet i hagen och Kronas extramamma. Hästen som aldrig slutade växa har nu passerat 150 cm och det är stort för en Fjordhäst. Det har skavt lite med henne, hennes patellaupphakningar, korsgaloppen, de många tappskorna. En fd. elev till mig, Henny, skodde hela ligan i höstas då Glenn var utomlands ett par veckor. Jag bollade mina tankar kring Irma med henne och Henny som har ett stort intresse för olika lösningar satte sulor och DIM bak, kortade tån ytterligare, satte sömmarna betydligt högre. Och som ett mirakel började hon röra sig genom kroppen, korsgaloppen om inte försvann helt så iaf till 90% och hon har inte haft en enda tappsko på två och en halv skoperiod. Underbart! Irma har under året fått miljötränas en hel del. Hon har åkt och ridits ute i nya miljöer, deltagit i sina första träningar på bortaplan och debuterat på klubbtävling med att vinna ÅFF:s KM i WE. Hon behöver tid att bygga styrka men nu känns det som det lossnat och den där skaviga känslan jag haft kring henne är borta.


ÅFF träning, Livar, Irma och Tingla  

Det där med utflykter ja. Jag har åkt iväg på massor med utflykter och ridit på bortaplan på bra vägar med Ellinor, Izabell och Tilda. Ellinor och jag red också Freddys minne som jag och den ibland lite dramatiska Tingla förvånande faktiskt vann. All miljöträning har gett resultat!  

 

Krona har utbildats efter ålder med lite tömkörning, löshoppning och promenader. Hon är vacker som en dag och vet om det. Den hästen kommer bli en fantastisk tävlingshäst. Hon har motor, utstrålning, är tuff och rör sig bättre än nån av de hästar jag fött upp hittills. Krona är ju nära släkt med Livar. Samma pappa och Tingla som mormor. Livar har debuterat som tävlingshäst på ett fantastiskt bra sätt. Rosett i alla hoppstarter och vann championatet både i hoppning & dressyr på SM. Vad kan man mer önska?



 



Apropå Livar och Krona så fick jag möjligheten att pyssla med och rida en av mina stora hästkärlekar Kronos 287, deras far, igen i samband med provridning av Sörfin 333 samt SM. Både Kronos och Tinglas pappa Ingvar Halsnaes 242 kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Detsamma gäller Bella Halsnaes. Jag har med glädje följt Bellas liv hos hennes nya mattar Bodil och Julia. Jag är så tacksam för den försäljningen. Bella hamnade helt rätt och de fyra som bor kvar hos mig nu passar mig som handen i handsken.


Kronos och jag  


Bella och Bodil

Så vad är då målen inför 2026? Tingla har blivit hela 15 år. I och med segern i allrounden bestämde jag att nu har hon hoppat klart. Hon har nått de mål vi satt upp i den grenen. Nu vill jag satsa mer på WE – ta prestationsmedaljen i guld genom att rida två godkända tremoments-LA. Jag vill också ta revansch i körningen och köra en godkänd fullständig LA. Det var ju så nära, trots att vi körde för långt hade vi knappt några tidsfel och hon var en tiger i hinden och gjorde allt så bra. Tyvärr tror jag avstånden blir för långa för mer än en fullständig men vi får se vad som bjuds. På SM har jag som mål att köra precisionen i år. Vi lär inte hamna i topp-skiktet, det är vi alltför oerfarna för, men det blir en erfarenhet för oss och Tingla är underbar att köra och kommer gå precis så fort och bra som jag kan ratta henne. Jag får se om jag startar nån dressyr eller om Izabell får ta den biten helt. LB-LA kommer de rida och hon ska få rida sitt sista junior-SM i dressyr. Träningsmässigt är det WE och körning jag vill satsa på, både hemma och för tränare.



Med Vivan som blir nio år vill jag rida hem prestationsmedaljen i guld i dressyr, dvs över 60% i LA tre gånger. Vi kommer blanda LA-starter med LB så det inte blir svårt varje gång. Izabell ska också få starta henne i LC-LB. Hon har också ett eget mål att våga åka iväg och hoppa en låg pay and jump med Vivan. Vivan var med på en WE-träning med Izabell i fjol och jag tycker det skulle vara roligt att åka på nån även i år. Hon är bra på WE på hemmaplan så kanske nån start i låg klass i WE även kan bli aktuell. Dessutom ska vi fortsätta med hennes inkörning. Under hösten drog hon linor och svängel på olika underlag samt gick mellan skaklarna i rockard flera gånger.

 

Irma blir sex år och hon kommer nog att få rulla på som i år. Mycket utflykter, hänga med på nån träning, kanske nån pay and rider i dressyr eller WE. När det känns som orken är där fullt ut löser vi licens. Vi har ingen brådska.


Lite samma sak gäller för Krona som blir två år. Tömkörning, lite ljudträning, promenader, löshoppning – allt i lagom dos. Hon har lätt för sig och är redan väl framme i sin utbildning för åldern. Jag har inte bestämt om jag ska visa henne i augusti. Men hon ska iaf tränas inför det. Jag älskar den kvartett hästar jag har nu och hoppas vi alla får vara friska och ha roligt tillsammans.

 

4 jan. 2026