Freddys minne, löshoppning, WE, dressyrtävling, körning

Som alltid om hösten så går det i ett. Helgerna är fulla av aktiviteter och kvällarna börjar bli kortare. I höst har jag medvetet försökt boka in någon ledig helgdag här och var för återhämtning och det tror jag varit bra. Vi har fått hem såväl spån, pellets, inplastade hösilagebalar, halm och de torra höbalar vi planerat att använda i vinter. Sen har jag kvar nästan 3 ton torrhö på logen i Jättendal till vår/sommar-säsongen 2026. Det känns som vi är i bra fas!

 



Med hästarna har det också rullat på. Basen i allt har som vanligt varit uteritter men vi har också passat på att trimma en del dressyr. En dag satte vi upp några WE-hinder som Tingla och Irma fick jobba med. Vivan har gått årets näst sista dressyrtävling, en LB.2 bland stora hästar med mig. Det blev rejält manfall och 1/3 av klassen strök sig pga storm och regn. Vi var också lite tveksamma pga vädret då Vivan varit nervig vid transportering. Men hon sprang på släpet både hemma och i Timrå och åkte så lugnt och fint. Det gör mig så himla glad och jag börjar drömma om tävlingar längre bort i framtiden. Tävlingsmässigt gick det också jättebra, 67.16% och första utanför placering i LB.2 bara tre poäng ifrån. I och med detta är prestationsmedaljen i silver i hamn.

 

Irma är ju stor och har haft en del patellaupphakningar periodvis både i fjol och i år. I fjol höst åkte jag in på kliniken och gjorde en hältutredning på henne som inte visade på något. Vi åkte hem med ordinationen att fortsätta stärka henne genom arbete och korta tån lite till bak, kanske lägga på en kil. Det har vi gjort men det har känts som hon behövde något mer för att komma vidare. När vi nu skodde henne sist la vi sulor bak med stötdämpande/stödjande material under.  Och se då hände nåt! Helt plötsligt började hon lyfta mer på bakhovarna och i och med det vinkla om sig så hon bar mer på bak och som ett brev på posten kändes hon mycket mer balanserad och lätt i alla gångarter. Jag hoppas trenden håller i sig så min fina Irma kan få blomma ut med allt hon har.


Irma väntar på hovslagaren  

Vi har löshoppat hela ligan en gång. Tingla som inte löshoppat på 11 år var absolut stollig av lycka och gick som en oljad blixt. Viva var som vanligt lite försiktigare men hoppade bra. Krona som löshoppade för tredje gången i livet visade vem som är hennes mormor och hoppade glatt både räcke och oxer i säker stil. Irma fick som de två tidigare gångerna löshoppa tillsammans med henne. Jag hade ju tänkt att det skulle vara bra för Krona men det visade sig att det är Irma som det är bra för. Krona är helt självklar på hinder och får Irma att hänga på. Irma visade på både bra bjudning, jättefina språng och balanserad galopp.


Tingla körhästen

Körning har vi också haft lite fokus på. Tingla har vi kört med rockarden vi lånat två gånger och hon har varit jättefin. En helt annan typ av vagn och sele men hon visar att hon är lika säker och bra att köra oavsett utrustning. Skönt för mig att få känna på vagnen, hur man spänner för/av med den och hur den är att köra, med en häst jag känner väl i körningen. Viva har också övat lite med vagnen. Gått över skaklarna, gått mellan skaklarna medan vi dragit vagnen. Vi har även repeterat draglinor med kätting i skritt och trav med henne.  Vi skynda långsamt men hittills går allt jättebra och jag hoppas kunna spänna för henne i vår/sommar. Krona har vi tömkört två gånger. Det tar hon jättebra. Hon är orädd och lättlärd, inte helt olik sin mormor i samma ålder. Så häftigt det skulle vara om även hon vill bli körhäst när hon blir stor.



 
Krona tömkörning med vuxenfrisyr 

Jag har dömt minimalt i år. Två av årets fem domaruppdrag har genomförts de senaste veckorna. Jag har dömt KM i dressyr och WE i Matfors och några klasser på en 2* dressyrtävling för ridhästar hos min hemmaklubb Timrå. Vi får se hur det blir nästa år om jag får fler uppdrag. Två av årets tävlingar blev jag avbokad då den ena ställdes in och den andra hade så få starter att de bara behövde en domare och då blev det domaren med behörighet att döma hela dagen (dvs Msv B nivå).

Det roligaste vi gjort de senaste veckorna är nog ändå Freddys minne. Freddys Minne genomförs till heder av Freddy Hald som var verksam i Jättendal främst med aktiviteter inom bruksgrenarna och körning. Inte minst hjälpte han mig att köra in Mirang. Man rider eller kör en sträcka på runt 1,5 mil och genomför små tävlingar efter vägen. I år var det bl.a. gå på trasmatta, gå över vattenmatta med vatten och leksaker i, trava över en bro, rida med paraply, kasta boll mellan ringar från hästryggen, rida precisionskonor, posta ett brev i en brevlåda vid en utklädd person, rida genom ett draperi, kliva på en platta, rida lanslinjen och WE-grinden.



 







Inför rallyt hade jag tränat på några av de moment som jag sett varit med de senaste åren. Tingla gjorde det mesta på hemmaplan, om än med en liten tvekan ibland. Vivan var definitivt mer skeptisk och vissa moment som att gå igenom en gardin ville hon inte göra. Irma däremot gjorde precis allt, modigt, nyfiket och stabilt redan från första försöket. Så hon hade väl varit det bästa valet att delta på men jag tyckte 1,5 mils ritt var för långt för henne.


Irma står på plattan

Jag var därför med på Tingla som faktiskt briljerade i de flesta grenarna och vi lyckades vinna hela rallyt! 2019 vann jag det på Lusse och nu fick Tingla och jag äran att ta hem segern. Ellinor var med på Vivan och de hamnade i mitten av startfältet. Jag tycker de gjorde det jättebra. Många av momenten var nya för Vivan, hon är ganska oerfaren över lag och Ellinor har inte ridit henne så många gånger. Vi hade en jättefin dag tillsammans. Det är roligt att göra nåt annat med hästarna och att rida på de fina vägarna i Jättendal är en liten nostalgi-tripp i sig. Jag tänker ofta på Lusse, att så här års när kylan började komma brukade han vara pigg och naturen färgsprakande. Jag saknar de turer vi gjorde tillsammans.


Vägarna i Jättendal 

 

8 okt. 2025