20 år tillsammans
...firar tant Mirang och jag i dag den 15 augusti. Mycket vatten har runnit under broarna sen jag skrev under kontraktet på en liten 2-årig svart tjej med man åt alla håll i början av 90-talet. Jag ska försöka mig på en sammanfattning.
Mirang: http://www.blup.se/sv-SE/horses/82989-mirang-swb
1991, den 20 mars, föddes Mirang hos Charlotte Persson, Enånger. Hon var en av de tiotalet avkommor mamma Bloomerang xx fick. Det var dock endast Mirang och en till som hade halvblodspappa, övriga var rena fullblod. Blomman var importerad från Storbritannien och hade en mindre framgångsrik karriär med 16.340 kr insprunget på Täby galopp som bakgrund. Morfar Shantung xx var en fransk hingst som under sin karriär sprang in hela 3.026.650 franska franc, så de hade nog lite förhoppningar på henne då hon importerades till Sverige. Men Blomman var en bestämd dam. Snäll och rar i all hantering, vänlig och lugn om det inte var för stora krav på henne men ville man att hon skulle jobba på allvar så var man tvungen att vara en rutinerad ryttare, annars satt man på backen innan man hunnit ens säga hej. Hon var också speciell att rida ut ensam på, det var bara ett fåtal som kunde göra det med henne.
Mamma Blomman och ett av Mirangs syskon
Jag och en kompis ville i årskurs åtta göra praktik med något inom häst och fick via kontakter tag på en plats hos Mirangs uppfödare. På gården fanns ett tiotal halvblod. Ett par avelsston och resten unghästar. Vi var där i två veckor och Mirang var vid den tidpunkten dryga halvåret gammal. Jag hade Mirang som "mitt" föl och fick träna på att binda upp henne, lyfta hovar, borsta mm. Jag fick även rida hennes mamma både i skogen (med sällskap!), hoppa och rida markarbete på henne. Som jag minns Blomman så tror jag att såväl Mirang som hennes barnbarn Shira har ganska många drag från henne, kanske att det bestämda mildrats något genereation för generation dock.
Mirang visades denna höst på fölmönstring med 24 poäng av 30 möjliga.
En av Mirangs systrar, Ballet Bloom, fick en hingst som var godkänd inom halvblodsaveln. Bloomerace som han hette sprang in nästan 1,4 miljoner kronor.
1992 gick Mirang hos sin uppfödare på lösdrift.
1993 var Mirang med på en talangjakt i löshoppning i Bollnäs där hon bedömdes med omdömet bra (7-8) i teknik och förmåga och godkänd (5-6) i temperament och allmänt intryck. Det var Maria Gretzer som bedömde henne och Mirang var som en liten väloljad blixt, försökte till och med hoppa hindren bakifrån och bockade och brallade som den värsta rodeohäst efter hindren. Den 15 augusti skrev jag under köpekontraktet på Mirang. Hon fortsatte dock gå hos uppfödaren på lösdrift och det ingick i köpet att jag skulle få hjälp med inridningen. Under hösten var jag dit regelbundet och sadel och tränsinvande henne, gick promenader och longerade.
Mirang 2 år
1994 började vi rida in Mirang. Allt gick väldigt enkelt och okomplicerat, hon var lugn och trygg. Jag red henne både på uppfödarens ridbana och i ett ridhus dit vi trailade. I maj flyttade hon hem till mig. Och där började det spännande. Jag som inte hade någon unghästvana skulle nu sätta ramarna för en livsglad och spänstig treåring med ca 60% fullblod i stamtavlan. Det gick ju som det gick. Mirang hade en speciell förkärlek för att stå på bakbenen, gärna så högt att matte åkte av genom att stigläderna löste ut. Vid ett tillfälle slog hon även över med mig på. Att rida henne i sällskap av hennes bästa vän, Fjordingen Gulette, var ett säkert kort. Men all ridning ensam på bana eller ute var väldigt svår då hon var starkt flockbunden.
Mirang & jag i början av vår ridkarriär -unga båda två som synes!
Sommaren 1994 visade vi Mirang på treårspremiering med 37 poäng. Hon fick kritik för att hon var för ädel och högställd, hon var nog lite före sin tid! Hon deltog även i talangjakt i löshoppning i Hudiksvall med omdömet bra (7-8) på teknik och förmåga och omdömet mycket bra (9-10) på temperament och allmänt intryck. Från och med hösten red jag i en unghästgrupp för Gabbi Young Shing på henne varje vecka. Vi påbörjade den uppsuttna inhoppningen av henne.
Sommarpremiering som 3-åring
1995 var det ett litet uppehåll över vintern med en del vila men när snön försvunnit fortsatte jag rida för Gabbi varje vecka. Mirang fick börja möta fler hindertyper och hoppade både mur, grind och vattenmatta under våren. Det gick fortfarande inte alltid åt det håll jag tänkt mig varken i dressyren eller uteridningen. I hoppningen däremot var hon alltid en pärla. Under hösten visades hon på Kvalitetstävlan i Svärdsjö där hon kom på plats 19/81 i hoppning och plats 26/81 i gångarter och erhöll prestationsdiplom i hoppning. Hon bedömdes med betyg 7 på skritt, 6 på trav, 7 på galopp, 7 på utvecklingsbarhet av gångartsdomaren. Hos hoppdomaren blev det betyg 8 på teknik och förmåga och betyg 7 på temperament och allmänt intryck. Totalt: 8.08 i hoppning och 7.55 i gångarter. Hon fick 37 poäng exteriört samt 10/10 hos veterären.
1996 åkte jag utomlands och jobbade fem månader. Under den tiden skulle Mirang ha ridits av en medryttare men det fungerade inte så hon vilade mest. Då jag kom hem fortsatte vi rida för Gabbi. Under senhösten flyttade jag och Mirang hemifrån, till Hudiksvall. Ett litet trevligt stall med fyra hästrar och gott om ridsällskap så det blev mycket uteridning. Vi började även rida för två nya tränare i dressyr. Mirang var under året på utbildning hos Gabbi i en omgång.
1997 bodde vi i Hudiksvall medan jag läste på distans. Vi tränade på och gjorde våra första tävlingsstarter. I hoppning gick det bra, oftast felfritt. Men i dressyr var det värre. Mirang blev stressad och svårpåverkbar då hon blev ensam inne på tävlingsbanan och inte såg sina älskade hinder. Mirang var även hos Gabbi på utbildning detta år.
1998 i januari flyttade vi till Östersund på grund av att jag skulle studera där. Vi hamnade i ett ganska stort stall med många jämnåriga ryttare så att ha sällskap då man skulle rida ut var inget problem. Jag hittade nya tränare i både dressyr och hoppning. Vi fortsatte starta en del, främst dressyr, med blandade resultat. Jag kände att jag kommit till en återvändsgränd. Mirang annonserades ut till salu och jag köpte ett nytt halvblod. Det var en del som provred men några passade inte ihop med henne och tackade nej och den som var intresserad trodde jag inte på som köpare pga dennes orutin så jag tackade nej. Till slut lånades hon ut på foder till en kvinna i Stockholmstrakten som skulle vara ganska rutinerad. Tyvärr fungerade det inte alls. Mirang fick då åka till John Hickey för tillridning för att ta tag i uteridningsproblemet en gång för alla. Där var hon 3 månader och reds ut en hel del efter en även för John inledande maktkamp när det gällde att gå från gårdplan ensam. John tävlade henne även i hoppning till och med 125 cm med segrar och placeringar i 1.00 och 1.10 m. På senhösten kom Mirang tillbaka till Östersund och vi skaffade halvfodervärden Jessica som tog hand om hoppbiten och jag tog hand om dressyrbiten. Ganska mycket lossnade efter att hon varit hos John.
1999 tävlades hon av mig i dressyr om än inte med så många placeringar så med mycket bättre resultat än innan. Vi tog steget upp i Lätt A. Med Jessica tävlades hon desto framgångsrikare med många segrar och placeringar till och med 1.10 m och gjorde några 1.20 m. När sommaren kom flyttade jag och dåvarande sambon Calle till Sundsvall. Där fortsatte jag träna och tävla både hoppning och dressyr.
Mirang & jag som hoppekipage
2000 tävlade jag både hoppning och dressyr med Mirang. Vi red bl.a. i NHRS framgångsrika hopplag som kom på andra plats i div 3. Vi testade på fälttävlan och var första utanför placering i DM efter en bra dressyrritt, en banhoppning med fyra fel och en terränrunda med ett stopp. Vi testade även på Western framgångsrikt.
Från vår start i DM
2001 fortsatte i samma anda. Placeringar till och med 1.10 m regionalt i hoppning, dressyren tog sig sakta uppåt godkända procent. Vi red även detta år i NHRS lag som kom på tredje plats i div 3. Jag började dock bli höjdrädd på hinder då vi skulle ta steget upp i 1.20 och fick en del stopp på tävling bad duktiga Johanna Hammarstrand att starta henne istället. Det gick jättebra, de tog segrar och placeringar till och med 1.10 m.
NHRS lag som just vunnit en omgång
2002 kändes det som vi kört fast lite igen. Mirang hade en del trassel med sin mun vilket gjorde att hon fick ett tungfel så dressyren gick mindre bra. I hoppningen fortsatte Johanna rida henne framgångsrikt med placeringar till och med nationell 1.20 m.
2003 bestämde jag mig för att betäcka Mirang. Innan detta gjorde jag en start i en lokal Lätt B med 40 starter som vi vann! Våran första placering lokalt blev en seger i en jätteklass och därefter en mammaledighet. Under året höll jag igång Mirang då hon verkade må bäst av detta. Hon var bl.a. med mig på Ridledarkursen och gav mig fina betyg i hoppdelen i Rik 0. På senhösten flyttade hon hem till mina föräldrar där hon skule föla.
2004 fick Mirang sitt föl, Shira e Aerline H. Hon var en utmärkt mamma! Enkel fölning, lagom sträng och ändå inte överbeskyddande mot sitt föl. Hon stog kvar i Jättendal och reds där en del i skogen. Till juletid flyttade hon till Sundsvall igen, nu till den gård som jag och Calle köpt.
Liten Shira och stolt mamma!
2005 lossnade det även i dressyren! Mirang hade mått bra av att vara mamma och hade nu landat. Vi började plocka placeringar så sakteliga. Emelie Buller blev vår medryttare med profil hoppning/uteridning.
2006-2007 fortsatte vi träna och tävla dressyr till och med Msv B med godkända procent. Vi var placerade till och med Lätt A.5 regionalt (nuvarande Msv C). Vi red bl.a. i Sundsvalls RKs div 3 lag. Emelie tävlade Mirang endel i hoppning och de blev bl.a. klubbmästare i Sundsvalls RK.
Lyckad lagomgång med SRKs dressyrlag
2008 sålde Calle och jag gården och flyttade isär. Mirang och Shira inackorderades. Jag fortsatte träna och tävla i dressyr. Under detta år började jag i allt högre utsträckning rida ut henne ensam.
2009 bytte vi stall. Jag fortsatte träna och tävla dressyr men fokus började ligga allt mer på Shira. Under våren blev Mirang skadad och behandlad för första gången i sitt liv. Efter tre månaders konvalecens var hon tillbaka och hon har aldrig haft besvär med detta efteråt. Uteridningen började fungera riktigt bra. Evelina Sundling började rida Mirang under hösten.
Mirang precis hemkommen från en dressyrtävling
2010 gjorde jag bara några enstaka starter, dock med goda resultat, i LA-Msv C. Under hösten körde vi in Mirang med rockard vilket var helt okomplicerat. Hon kördes i skritt och trav på bana och skritt ute efter trafikerad väg. Evelina och Mirang blev klubbmästare i dressyr i Sundsvalls RK.
Evelina och Mirang
2011 flyttade vi till gården i Kovland. Jag upplevde att Mirang blev flera år yngre av flytten, som hon njöt av stora hagar och mer utevistelse! Dessutom bättre vägar för uteridning. Jag började rida Mirang ensam ute även barbacka, vilket var mitt sista personliga mål med henne. Hästen som i sin ungdom varit så vild vid uteridning ensam var nu så trygg att jag kunde sitta barbacka på lång tygel eller ta en rask galopp med full kontroll trots avsaknaden av sadel. Julia Gällstedt blev medryttare på Mirang. Även Mariana Holmström och Maria Svensson red Mirang en del.
Julia & Mirang
2012 pensionerades Mirang från träning och reds enbart hemmavid. Allt rullade allt på med uteridning och vi körde även Mirang en del under sommaren, skritt och trav efter trafikerade vägar. Julia fortsatte rida Mirang i allt större utsträckning.
Mirang körhästen
2013 fortsatte i samma spår med uteridning. När Julia flyttat i början av året började Lenita Kristmansson rida Mirang. Mirang som 22 år gammal blivit en klok gammal dam som fungerar utmärkt som trygg läromästare även för en ringrostig ryttare. Under sommaren fick hon även prova på att vara arbetshäst och dra fram några träd ur hagen. Detta gjorde hon med bravur.
Kompisar
Mirang och jag har under dessa år hunnit med hemskt mycket. Det har inte alltid varit lätt, men desto skönare har det varit då saker lossnat. Många är de ryttare som ridit henne. Under hennes ungdom var det mest ryttare som utbildade henne men under senare år har det varit ryttare som fått lära sig av henne. Min fina gamla dam som blivit en riktig läromästare.
Mirang och jag har gått en lång väg tillsammans
Andra inlägg
- Tävlingsåret 2024 – när det inte kan gå bättre
- Vardag = bra dagar
- Dressyrplacering, Krona en stjärna med veterinären och Vivan en keeper
- Att lyckas med sin unghäst och avvänjningen påbörjad
- Ro i själen och 10 år med Team Tingla
- Att komma tillbaka
- Långdansens Viva: dagens bäst visade häst, stambokförd AB med 42 poäng
- Bella Halsnaes har fått ett nytt hem
- SM 2024 – det känns fortfarande overkligt
- Är du Bellas matte?
