“Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland, blir den aldrig densamma mer”
Femton år är en lång tid. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att tänka att jag ska göra något men sen påminna mig om att det inte kommer att bli så. Saker jag gjort så länge och så regelbundet men nu aldrig mer kommer att göra. Som att på julafton rida ut Lusse i solnedgången i Jättendal innan vi äter julmaten tillsammans.
Det är så många minnen som kommit upp den sista tiden. Jag kände att jag verkligen ville ta en ridtur i Jättendal, på de vägar Lusse och jag ridit så många gånger. Så jag frågade Ellinor om hon ville hänga med och det ville hon. Förra helgen körde jag ner Irma och Tingla och vi red ut dem på en härlig tur i solen. Sen fick de gå i hagen medan jag och mamma packade in det allra sista av spån, hö och grejer som var kvar i Jättendal som nu kördes upp till mig. Pappa tog en bild på Irma och Tingla när de gick i hagen. Det är tomt utan hästar där, så det var fint att de fick lysa upp den en stund. Vi ska göra om det framöver och har även planerat lite andra äventyr.
Lusse var redan som treåring otroligt cool. Med honom gjorde jag många spontana utflykter. Han var enkel att lasta, hantera på bortaplan och generellt trygg även om han kunde dra på rejäla brallserier när det var roligt. Tingla har också alltid varit en enkel häst att lasta och rida i olika miljöer. Tittig är hon ofta men ändå väldigt rolig att åka iväg med. Nu har jag också fått Irma som bara fem år gammal imponerar med att vara fullkomligt stencool. Irma är aldrig riden i Jättendal och aldrig av Ellinor men hon tuffade på lika glatt som vanligt. Galopperade sandtag och hoppade en liten stock utan tvekan. Tog tät när Tingla inte skulle gå över ett minimalt dike. Den här helgen var det dags för ytterligare en utflykt för henne och Tingla. Då åkte vi till mitt lokala favoritställe och det var Tilda som red Irma. Även det en helt underbar tur. Snälla, fina, härliga Irma. Lusse ersätter hon inte, men hon har en stor plats i mitt hjärta för den hon är själv. 
Tingla har förutom dessa två utflykter tränats mot SM. Vi har kört två pass. Ett hemma, trav- och galoppjobb ute efter vägarna i skogen. Hon gav en häftig känsla det passet. Kändes urstark och lycklig. Så när vi några dagar senare lastat henne, vagnen och konor och åkte till Björkbackes stora utebana för ett genrep inför SM var jag taggad att utmana mig själv lite till. Ivrigt påhejad av Micke körde jag det snabbaste jag vågat hittills och som hon svarade upp. Det var ren och skär lycka, både hos henne och mig tror jag. Så nu ska jag försöka mejsla in den känslan i ryggmärgen och hitta den när vi är nere på SM. Hon lyder verkligen min allra minsta vink och har blivit så mycket starkare i sin galopp sen i fjol. Det är upp till mig hur bra det går. Hästen levererar alltid.
Hon har också gått ett hopp-pass med Amanda här hemma där hon var pigg, jättefin och lyhörd. Samt ett dressyrpass med Izabell då hon fick rida igenom LB.1 och det såg väldigt bra ut. En av de bästa gångerna jag sett dem två tror jag. Hon är så häftig, Tingla. En liten häst med väldigt mycket känslor men vilken jäkla tävlingshäst hon är. Ju fler saker hon får göra, desto roligare är livet. Vi har ju under en period nu lastat och åkt iväg för utflykter, hoppning, dressyr, körning osv. två gånger i veckan och hon spetsar alltid öronen när hon ser att hon ska iväg. Gillar när det händer saker. Nyskodd blev hon i dag och på tisdag ska Lisa gå igenom kroppen på henne och Viva. Sen blir det några lugnare dagar innan vi kör finishen mot SM 2025. Det är mycket som ska packas och planeras. Vagnen ska tvättas. Grejer ska pustas. Micke har målat fotplattan till min vagn. Det blev superbra!
Irma har förutom utflykterna gått en hel del hemma också. Jag har ridit henne tre pass också har hon promenerats två. Bra med lite mer rörelse för henne då hon sovit ute nån natt med Krona och direkt hon inte står på box på natten kommer patellaupphakningarna som ett brev på posten. Det är så himla konstigt men det var samma i fjol och året före. Jag funderar på om det är att hon ligger för lite när hon sover ute och därför blir trött i knäna så hon börjar haka. Nån annan förklaring kan jag inte komma på. Mer rörelse som det blir ute borde ju vara bra. Men hon verkar behöva komma in och sova i alla fall var tredje natt. 
Jag skrev ju om Vivan i förra inlägget och nu är det fem dagar utan metacam och hon är lika pigg som vanligt. Gnäggar och dansar vid intag och utfodring. Travar och galopperar med flocken i stället för att lunka efter sist. Äter från marken utan problem och med god aptit. Så himla skönt! Det enda man ser på henne är att hon fortfarande är lite annorlunda i kroppen. Hon har bl.a. tappat över ryggen. Så jag hoppas Lisa kan hjälpa henne med den biten. Ridmässigt känns hon som hon brukar. Jag och Izabell har ridit ut henne fyra pass lite lugnare. Först bara skritt men successivt smugit in lite trav och nån galopp. Ju mer trav, ju piggare häst. Hon har också gått ett på töm med skrittarbete och ett på bana uppsuttet med mig i alla gångarter i går. Hon kändes jättebra, mjuk och spänstig. Så jag hoppas detta ska hålla i sig och att Vivan är tillbaka. 
Krona har gjort examen! Jag hade tre mål med henne i år och det var tömköras, möta bilar och ta en längre promenad på andra sidan bron. Allt detta har hon gjort nu. På promenaden fick hon stöd och sällskap av Irma. Irma fick gå före förbi läskig presenning och över bron med forsande vatten annars var det Krona i tät. Nu ska vi fortsätta ta längre promenader på helgmornar då det är lugnt i trafiken och träna trafik under kontrollerade former – t.ex. stå nere vid bilvägen och kolla på bilarna när de kommer eller att vi tar våra egna bilar och kör förbi henne på gården. Tömköra ska vi också göra lite mer av i höst.
Om det inte blir nåt mer inlägg innan vi far till SM säger jag: hoppas vi ses! Och ser du mig, kom gärna fram och heja.
