WE för hela slanten

Det har varit mycket WE den sista tiden. Förra helgen var jag och Izabell i Matfors och tränade för My med Tingla och Viva. Jag hade tänkt rida Viva men när Tingla var minst sagt exalterad på träningen helgen före och jag planerat att starta henne på Halloween-tävlingen kändes det som ett bättre val att rida henne. Viva gjorde sitt livs första bortaträning och det gick jättebra! Hon var jättefin i formen och jag blev stolt över att det där är min häst. Absolut att hon tittar lite på saker men hon är väldigt kommunikativ. Hon gick för första gången med en fullt lång lans t.ex. och det var inga problem. Grinden var det enda som trasslade lite och det tror jag dels beror på att hon blev lite spänd när hon gick grinden på Freddys minne som var lite speciell, dels att det var ett ganska grovt rep och dels att Izabell inte heller ridit grinden jättemånga gånger. Hon backade ifrån den när Izabell skulle stänga. Tingla tittade på henne med en min av ”herregud” så jag red lite närmare och när Viva tänkte gå ifrån grinden bet Tingla lite i luften åt henne och då gick Vivan tillbaka till grinden och lät Izabell stänga den medan hon lugnt och fint stod alldeles stilla. Tänk vilket stöd i livet en mamma ändå kan vara flera meter bort!


Nöjd Tingla efter träningen

Tingla var fantastisk den här träningen. Jag blev förvånad över hur enkelt det ändå kändes att rida både enstaka hinder men framför allt en hel bana i galopp. Tinglas akilleshäl är bärigheten i galoppen. Hon gillar när det går undan och att skjuta iväg i långa språng mer än att sitta och samla sig. Dessutom blir hon laddad av att vända runt. Det har varit det svåraste både i hoppning och sportkörning, hon vänder upp så snabbt och ska direkt på hinder. Och ju fler svängar ju hetare blir hon. Men detta pass var hon riktigt lugn.

Lugn är annars något hon inte varit speciellt mycket de senaste veckorna. Kanske är det kylan som börjar smyga sig på. Kanske rör de sig mindre i hagen nu när det är så blött. Men det har varit många stora näsborrar, drakblåsande, balanstravande, snurra runt och galoppera iväg åt andra hållet för ganska otippade saker. På tävlingsdagens morgon flög hon runt som en galning i hagen, hoppandes över stockar och galopperade fort och tvärvände. Jag fick ta in henne för att inte riskera skorna. Sen fick hon beta kanterna på ridbanan och gå en långpromenad för att varva ner på förmiddagen innan vi for.


Tingla och Vidar halloweenpyntade 


Tingla goes spiderlady  

Väl på plats var hon faktiskt rätt cool till en början och framridningen kändes jättebra. Men ridhuset var utspökat med Halloween-tema så när vi kom in på banan började det ryka ur öronen och brinna under skorna. Banan innehöll 12 hinder. Vi inledde med slalom i bibehållen höger galopp som inte gick alls pga. spindelvävsludd på väggen. Korsgalopp och trav stora delar gav en trea. Sen följde tre tunnor, fortfarande hetsigt men gick okej. Samma med grinden. Fjärde hindret var sidepass för höger skänkel som började bra men på slutat såg hon luddet och spände sig igen och klonkade i bommen. Vidare på två tunnor och nu började hon slappna av. Klocka i korridor gick jättebra. Lans ur och ring gick super. Sen schabblade jag till det och välte lansen när den skulle i tunnan så en nolla där. Inte Tinglas fel, hon var lugn och fin. Sidvärts över bom för vänster skänkel och flytta mugg gick jättebra. Sen avslutade vi med slalom i vänster galopp som var lika svårt som i höger pga. spökväggen.











Procenten som helhet blev ju inget att skryta med men vi fick rida speeden och nu gick det bättre. Spindelväggen var fortfarande jätteläskig men det gick bättre när hon fick trava. Vi landade fast jag red lugnt på bara två sekunder efter segrarens speedtid. Jag har tänkt att LA i WE var långt borta men att vi redan denna tävling när hon var i sitt esse när hon är som svårast att rida fick ett antal 7, 7.5 och 8:or gav hopp. Skulle vi haft betyget 6 på sätta ner lans och slalom, vilket är högst rimligt (jag tror vi kan ha högre en bra dag till och med) hade vi landat på 63% i tekniken. Och det skulle ju varit ett kval till prestationsmedaljen i guld i WE. Så på det igen i vår!



 







Förutom WE har jag ridit två dressyrpass på henne (jättefin om än het) och så har hon gått i skogen med mig. Izabell har bara ridit henne ett pass de senaste veckorna då jag ville rida lite extra inför tävlingen. Viva har förutom WE-träningen gått i skogen med mig och Izabell samt tömkörts ett par pass av mig.


Viva bland löven 


Viva, Izabell och Tingla i ett regnigt Matfors 

Målet med Viva nästa år är debut i LA dressyr så jag jobbar mycket med att stärka galoppen och den blir väldigt fin på töm. Viva har lite lättare för samling än sin mor. Jag vet inte om det är fysiskt eller psykiskt men hennes galopp är helt klart enklare att hitta balansen i. Viva har också varit på utflykt med mig tillsammans med Ellinor och Irma. Den morgonen åkte jag först iväg med Tingla. Det är ca 10 min resa med släpet till jättefina ridvägar så vi åker ofta dit om helgerna. Tingla brukar vara taggad där men denna dag var det fullkomlig spökvandring. Hon tvärvände och stack, drakblåste, galopperade på stället osv pga löv, rotvälta, trädgård. Allt såg i mina ögon såg ut som vanligt men så var det inte i Tinglas värld. Irma och Viva åkte några timmar senare till samma plats. Då hade det tillkommit en dagisutflykt med typ 15 barn och några vuxna. De eldade, grillade och sprang runt. Sen var det en traktor som flyttade stockar som lät ganska mycket. Irma och Viva såg inga problem med något av detta. Tänk så olika det kan vara.


Irma och Julia 


Irma och Ellinor 


Irma 

Irma har bara ridits ut de senaste veckorna, mest av mig men även av Ellinor och Julia. Nu har hon gått på en välförtjänt två veckor lång vintervila. Irma har växt mycket i år och jag tror inte hon kommer vara klar för hårdare träning och tävling under nästa år heller. Men den miljöträning hon fått i år i samband med uteritter på bortaplan, några turer till ridbanan i Gåltjärn samt ÅFF-läger med WE-träning och KM i Jättendal kommer ändå ha gynnat henne. 


Krona i spolspiltan 

Krona är den som går i mormors fotspår. Ellinor och jag lasttränade henne i helgen. Tingla gick först genom släpet som ett föredöme. Krona som först var lite tveksam blev sedan ivrig och galopperade genom släpet med mig i en lina. Ska man göra det ska man göra det ordentligt tycker Krona. Vi gjorde om det hela och då gick det lite lugnare. Annars är hon väldigt duktig i all bashantering. Superduktig att spola benen och även kroppen på. Vi har lösgalopperat och kört lite ”följa John” och det går fint. Jag hoppas hinna tömköra lite till innan snön kommer.

 

Jag har varit i Gnarp och haft en cliniq i WE. Ganska många slöt upp denna regniga och mörka oktoberkväll. Nu är det ytterligare två träningar bokade där och en i Timrå innan jul. Själv känner jag mig sugen på att träna mer WE för tränare men vi går snart in i den del av året som inte är så kul att köra släp i så kanske blir det våren projekt. Vi ska i alla fall träna mycket på styrkan i galoppen i vinter, enkla byten och att galoppera på en hand i balans. Just nu är det lite nedtrappning med först två veckors vila för Irma, sedan Viva och sist Tingla. Karin ska också komma ut och vaccinera dem och kolla tänderna på Tingla, Irma och Krona. Viva tog vi i fjol och hon var så fin så där rekommenderade Karin koll varannat år. Så nedtrappning, mycket lera och mörker och jag har varit rätt trött periodvis. Men hästarna är som alltid ett ljus i mörkret. 




5 nov. 2025