THEMAS TINGLA 3582

Jag tror inte jag fattat det riktigt ännu, vad som hände på SM. Det är klart att man tränar för att vinna men när vi i fjol kom hem med sju rosetter i teamet kändes det helt maxat. Det hade gått så otroligt bra och så långt över vad vi vågat hoppas på. Vad som sen hände i Växjö var på en helt annan nivå. Sånt som händer i hästböcker. Det var bara det att vi var huvudpersonerna.

 

Det ligger så otroligt mycket tid bakom ett mästerskap. Speciellt när man deltar i flera grenar. Alla kalla vinterdagar man klär sig till max för att komma ut och träna för det är om vintern man bygger grundkonditionen bäst. Alla gånger jag lastat och åkt iväg med dubbla ekipage så Tingla ska få träna körning under mer tävlingslika förhållanden. Alla gånger jag lastat och åkt för att Amanda ska hoppträna eller tävla henne. Alla pass Izabell och jag drillat henne i dressyr här hemma eller på banan i Gåltjärn. Hur vi filmat varandra, diskuterat, ändrat på saker för att få det så bra som möjligt. Hur jag planerat tävlingsterminen för henne för att hon ska få göra lite av varje och få återhämtning mellan. Hur jag planerat skoningarna med Glenn för att få bra intervall och sulor eller inte sulor fram. Hur Lisa kommit och hjälpt henne använda sin kropp på det för henne bästa och skonsammaste sättet.


Lusse och Champinjon var med på resan

Jag har haft en del Fjordhästar genom åren. En del tränare har ansett att Tingla inte är en av mina bästa. Jag kan se vad de ser. Hon är liten och ganska kompakt. Har inte lika stora gångarter som några av de andra jag haft. Men hon har nåt ingen av de andra haft i lika hög grad och det är ett jävlar anamma och en vilja att alltid i alla lägen kriga med mig. Känslig och lyhörd med det där ”go:et” som krävs för att kunna nå långt. En närvaro så intensiv. Hon är en ganska speciell häst. Är den tydliga ledaren men går gärna ensam i hagen ändå. Tycker att pyssel är överskattat. Vill bli behandlad som en drottning och inte en i mängden. Släpper inte in alla människor i sin sfär men har valt mig men också Amanda och Izabell som bra medlemmar i hennes flock. För så är det med Tingla, man gör det med henne. Och har du ett skarpt sto med dig, då är du oövervinnerlig. För hon kommer gå till hon stupar. 



Veckan innan SM var mycket av ett genrep. Tingla hoppade ett pass med Amanda på bortaplan. Jag körde ett pass i maratonvagnen med mycket galopp på mjuka skogsstigar här hemma. Izabell red två pass varav ett var dressyr på ängen och jag trimmade henne på ridbanan det sista passet hon gjorde hemma. Hon skoddes och Lisa masserade henne och konstaterade att hon aldrig känts fräschare i kroppen, det fanns ingenting på henne som skavde över huvud taget.

Måndag vilade hon, jag packade allt och badade henne och på kvällen hämtade vi bussen och rullade mot familjen Sjökvist där hon fick sova i deras stall med Livar. Strax före sex på morgonen rullade vi mot Sanna gård i Vintrosa så vi anlände där vid lunchtid och hästarna fick förutom en timmes promenad även nio timmar i hage.

 

Jag som varit på Sanna gård även veckan före och fått rida Kronos två pass fick rida honom ytterligare en gång. Visst är det lustigt med hästar man varit nära. Det känns liksom som att tiden stått stilla när man möts igen. Två år sen jag satt på honom sist men det kändes som i går. Han tittade på mig som om det varit det också, det är tydligt att han känner igen mig. Pigg och glad och jag var glad att få hänga med honom igen. Sitta bakom de där små öronen som var spetsade framåt när vi galopperade fort i skogen. 



Onsdag förmiddag rullade vi söderut. När vi kom fram packade vi ur allt, installerade hästar och husvagn och hann röra lite på hästarna innan det drog in ett rejält regnoväder. Det hade regnat en del medan vi körde och natten mot onsdag kom det 19 mm på en timme ackompanjerat av intensiv åska. Intensivt väder blev just ett signum för detta SM. Otrolig värme blandat med störtskurar.

 

Vi startade som i fjol i allround då jag tycker Tingla är väldigt allround, bra i både hoppning, dressyr och precision. Bruks har hon aldrig fått testa då det är en gren som jag inte riktigt kommer sams med regelverket i. Jag hade tänkt att vi var chanslösa i totalen eftersom vi bara körde tre av fyra grenar. Men också att vi som i fjol kunde satsa på att ha kul och gå bra i delgrenarna vi var med i. Kör man fyra grenar kan man ju plocka poäng i ytterligare en gren så det ger ju självklart möjlighet till fler poäng men man får utöver det även två bonuspoäng för att man deltar i alla fyra grenarna. Som ett exempel hade jag räknat ut att om vi helt surrealistiskt nog vann alla tre grenar vi startade i skulle det ändå inte räcka till seger i totalen om samma häst kom tvåa efter oss i de grenarna och även var sämst trea i bruks.






 

Torsdagen inleddes av allroundens dressyr. Tingla var on fire men Izabell höll ihop det jättebra och de vann klassen med personbästa, 68.39%. Sen laddade vi om någon timme innan det var dags för dagens andra klass, en öppen LB precision med mig på kuskbocken och Amanda som groom. Jag gillade banan. Några enkla portar i början så man kom igång, sen lite tekniska partier för att i slutet ha en del längre transportsträckor där man kunde välja att lägga upp tempot och chansa lite. Tingla kändes super när jag värmde så jag la upp den stora traven och banan gick som ett rinnande vatten. Felfri runda och snabbaste tiden, ytterligare en seger. Vilken start! 



Fredagen inleddes ännu varmare än torsdagen. Tingla och Livar gick en värmningsklass, LE clear round, och båda var felfria. Sen hoppade Amanda Tingla i allroundens hoppklass och de vann klassen efter en snabb dubbelnolla. Hemma är Amanda och Tingla i stort sett alltid nolla i LD/LC, gör stabila och enkla rundor. Men i fjol var Tingla orimligt spänd och tittig på allroundens hoppning. Därför var det lite extra skönt att se att hon gick som vanligt, dvs som en hindersökande missil med eld i baken.







Lördag och ännu en extremt varm dag som inleddes med att Livar segrade i unghästchampionatet i dressyr LC.1 på 68.70%. Han är så ung och har ännu inte så mycket rutin men jag ser så mycket av både Tingla och Kronos i honom. Även om han blir spänd bitvis så jobbar han med ryttaren och tar support av den. Visar så fin tillit till Amanda i både dressyr och hoppning.







En stund därefter var det dags för Tingla och Izabell att göra sin start i junior-SM i dressyr. Nu på den stora banan och ackompanjerad av frekventa skott från skjutbanan bakom vallen bredvid anläggningen. Men de lät sig inte störas och red ihop 67.32% - deras näst högsta procent tillsammans. Tänk att göra de två personbästa på samma meeting.





På kvällen var det dags för utställning. Livar var med och skötte sig fint men kändes lite matt i värmen. Han landade ändå på fina 41 poäng och kom 2:a i valack klassen.



Söndag och sista dagen – lika varm som de andra. Den inleddes med femårschampionatet i hoppning för Livar som startade banan vingligt och lite osäkert men kom igång bra efter hinder tre och gjorde en felfri runda, väl stöttad av Amanda. Den ledde till slut till seger i klassen. Vilket imponerande meeting av dem och jag är så stolt över Livar och hur Amanda förberett och matchat honom inför detta. 





Nu var det bara jag kvar. Tingla och jag skulle köra vår SM allround precision. Jag brukar ibland kunna ha lite taffliga tävlingsnerver men nu var jag helcool. Jag hade gått banan många gånger, såg den framför mig inne i huvudet. Tingla var så på hugget när vi körde fram att jag fick ta ut henne från framkörningen för att hon inte skulle elda upp sig för mycket. En ganska häftig känsla att ha när man ska gå in i klass sex på ett meeting som varit extremt varmt. Vi stod i skuggan och laddade inför start. Jag hade räknat lite i huvudet och trodde att jag behövde komma sämst tvåa för att kunna vinna allrounden men har i efterhand insett att jag behövt vinna klassen för att vara säker på segern.

 

Och in körde vi, hälsade på domaren, satte in den större traven och betade av konorna en efter en. Eftersom jag bara kört en LA tidigare hade jag inte riktigt någon uppfattning om vilket tempo jag behövde hålla för att inte få tidsfel. Jag hade inte heller hört resultaten av de som kört innan mig. Men målet var en felfri runda i snabb trav och så en galopp i målspurten och det visade sig vara rätt beslut. Vi var enda nollan, inga tidsfel och segern var vår. Hon gick obesegrad genom alla sina tre starter i allrounden och det gav oss segern. Helt overkligt. Min Tingla finns med i raden av legendariska hästar som vunnit allrounden. Det för mig största du kan vinna på Fjordhäst. Det har vi gjort tillsammans. Fyra individer lyckades vara på topp samtidigt, stjärnorna stod rätt och det hände faktiskt.

 



Runt 19.30-tiden rullade vi in på Sanna gård och möttes av pizzabuffé, tårta, ballonger och morotskalas till hästarna. Trötta som urvridna trasor men lyckliga. Hästarna fick sträcka på benen i hagen ett par timmar innan vi tog in dem för natten. Skönt för dem att bara få vara häst en stund. Även om vi promenerade/betade dem flera timmar om dagen blir det en annan sak med frihet. 





Morgonen efter fick de också gå i hage medan vi åt frukost och tog adjö av vännerna på Sanna gård. Så stort tack för en gästfrihet, ni är en del i framgångarna som ger oss och hästarna möjlighet till återhämtning på dessa långa resor. Tingla och jag rullade in på gården hemma runt 17. Då hade hon varit på resande fot en vecka. 25 h på buss och över 170 mil. Det är klart jag funderar om jag kan utsätta henne för sådana här meeting men svaret hon gett mig varenda år är att hon gör det med glädje och lätthet. Hon fick vara vildhäst dygnet runt i hagen sex dygn efter att vi kommit hem. Men redan första dagen var hon ovanligt social vi satte igång henne med en barbacka uteritt på torsdagen. Hon känns pigg, glad och redo för nya utmaningar.

 

Micke tog hand om hästarna hemma som fick gå ute dygnet runt. Han promenerade Irma varannan dag. Viva vilade helt medan vi var borta. Veckan före och efter SM har båda jobbat för fullt. Mest uteritter, både Tilda och Ellinor har varit här och ridit med mig förutom Izabell. Irma har fått gå en del längre konditionsturer i sällskap och kortare lösgörande jobb ensam i skogen med mig. 



Viva har förutom uteritterna gått något pass dressyr och på töm. Lisa har tagit en check av henne och hennes kropp börjar sakta återgå till som den såg ut innan anaplasman. Hon har tappat överlinjen men den hoppas jag kunna jobba tillbaka på sikt. Hon var ju så himla fin i maj. Ridmässigt känns hon som vanligt. Hon fick följa med på utflykt till de fina sandvägarna nu i helgen och var jättefin. Väldigt cool i ny miljö också. Jag blir mer och mer sugen på att köra in henne. Vi får se om jag gör ett ryck. Jag tror hon skulle vara väldigt fin i vagn. Och precis som sin mor har hon ett stort förtroende för mig.

Jag vill avsluta med att tacka arrangörerna för ett så fint och välarrangerat SM. Vi kände oss välkomna från första till sista minut. Bara en sådan sak som whats app gruppen som gjorde att man lätt fick alla information snabbt. Inte minst filmen som skickades innan ankomst så vi kunde följa vägen vi skulle köra och hamnade rätt direkt. Jätteskönt när man kört långt med häst och bara vill få ut dem vid ankomst. Fint café, glada funktionärer som slet i värmen, bra banor, fin tävlingsplats med härlig miljö runt omkring med naturreservatet så hästarna kunde komma ifrån lite. Otroligt fina hederspriser.

 

Att vara på SM är alltid en stor upplevelse. Alla möten, alla kuskar och ryttare man ser upp till. Hur man gläds av deras framgångar. Deras lycka när de satt den där rundan de drömt om tillsammans med sin häst. Ibland vinner man, ibland lär man sig saker inför framtiden. Och just det här året föll allt på plats för just oss och vi fick vara de som glädjetårarna rann på. Och allt tack vare min Tingla. En väldigt speciell liten häst. 

27 juli 2025