Älskade hästar
Jag fick häromveckan frågan vad som är fördelar respektive nackdelar med att ha Fjordhäst om man jämför med SWB. Jag försökte verkligen svara så ärligt som möjligt, allt jag kunde komma på. Om man inte har ambitionen att rida riktigt höga klasser för det är de ju inte gjorda för skulle jag säga att den största nackdelen är att de är så himla lättfödda. Och att det är svårt att hitta ridna trevliga hästar till salu, de är få helt enkelt. Annars ser jag mest fördelar. I alla fall med de fyra jag har nu. Livet med dem är roligt varje dag. Det kan absolut vara dåligt väder och jag kan vara trött men själva hästarna gillar jag alltid att hänga med. Att få känna mig trygg ihop med dem, kunna göra olika saker. Känslan att de vill jobba med mig.
Tingla
Livar
Tingla har tävlat två gånger sen sist jag skrev. Amanda hoppade henne och Livar på kvällstävling på SFRK och det blev rosett till båda hästarna. Sen var jag och Tingla till Matfors och red en LA.1 på lång bana på 66.38% vilket räckte till en andraplats. Så himla kul! De senaste tre åren har jag bara gjort en dressyrstart per år på Tingla men vi har placerat oss i alla tre, en Msv C.1 2023, en LA.3 2024 och nu en LA.1 2025 då. Det blir nog årets dressyrstart, jag har inte planerat in nån mer. Däremot två WE-tävlingar, en fullständig körtävling, ÅFFs KM i körning utöver SM. Också ska hon få göra nån mer start med Izabell i dressyr i höst.
Utöver tävlingarna har jag kört henne tre pass, ridit dressyr två pass, tränat WE ett pass också har hon ridits ut fyra gånger av mig och tre av Izabell. Hon har varit genomgående bra oavsett vad vi gjort med henne eller var vi än ridit/kört. Vi har äntligen fått rätsida på nosen hon lagt på sned. Inte en kommentar fick jag om det på senaste starten. I körningen börjar galoppen bli riktigt balanserad. Vi siktar på LA-debut på höstens fullständiga tävling i Timrå. 
Viva och jag har också tävlat! Vi startade en LC på lång bana i Matfors. Jag hade missat att den gick som 0* så det blev inga officiella resultat på den vilket var synd, annars hade vi haft tre LC till prestationsmedaljen i brons. Men bra gick det! Vi fick hela 74.03% och vann klassen. Vivans första seger! Dessutom på den största tävling hon gått med dubbla banor utomhus, flaggor mm. Men hon var helcool. Det blir verkligen fantastiska tävlingshästar i den här familjen. Tingla har varit det i många år och hennes barn Viva och Livar visar redan sin första säsong att de är av samma skrot och korn. Baserat på självförtroendet Vivas dotter Krona har anar jag redan nu att hon kommer gå i samma fotspår. Jag tog en promenad med henne förra veckan och hon är verkligen tuff. Att lämna gården ensam är det inte alla åringar som vill men för Krona är hela livet ett spännande och roligt äventyr.
Krona
Förutom tävlingen har Viva gått ett pass WE och två dressyrpass med mig hemma samt sex uteritter med mig och två med Izabell. WE:n var rolig! Jag har aldrig ridit WE-hinder med henne. Izabell har gjort det nån gång vill jag minnas men det är på det stora hela nytt för henne. Ändå tog hon sig an allt med självförtroende och jobbade så fint i hindren. Jag ska absolut testa att starta henne i WE också. Jag skulle vilja träna lite på bron och tjuren först bara, resten tror jag inte hon kommer reagera på.
Irma har också fått gå ett pass WE, tredje gången för hennes del. Hon är också väldigt självklar i WE. Om Viva och Tingla är rätt kvicka mjuka hästar så är ju Irma mer rak, lugn och stabil. Det har sina fördelar märker jag. Lansen blir väldigt enkel för hon springer rakt fram utan att vare sig öka eller minska på tempot. Samma i ryggningen i klockan, hon backar rakt och lugnt. Irma har ju mest gått ute den senaste månaden och det var stor skillnad på henne jämfört med sist jag red henne på bana. Framför allt bar hon sig i galoppen betydligt bättre. Jag ska rida henne på en träning i WE på ÅFF:s läger i midsommar och det ser jag fram emot. Sen fortsätter vi nog med att mest rida ut långa turer under sommaren. Det är uppenbart att det gör henne gott. 
Irma
Irma har ridits ut av mig sex pass, Julia tre, Izabell ett och Sofia som var här på besök ett pass. Jag har ridit ut ensam en del på sistone och hon är jättebra när man rider själv. Nästan så att hon känns ännu bättre än när man är två. Fokuserar ännu mer på mig. Hon var jätterolig när Sofia red. Ville hela tiden kolla av så att det gick bra, nästan som att hon var ute på tur. ”Vi ska trava lite här! Var beredd. Nu galopperar jag!” Jag har sett det här hos henne förut när Julia var ny på hennes rygg. Hänsynen till den nya ryttaren, hur hon känner in den.
I fredags var mamma och jag ner till Hudiksvall och vaccinerade Lusse och var med när han skulle skos av sin nya hovslagare första gången. Jag har inte träffat honom på nästan två månader och blev glatt överraskad när jag såg honom. Han har verkligen gått ner i vikt. Ellinor gör ett så bra jobb med honom. När jag fått semester ska jag dra ner en häst så vi kan rida ut tillsammans igen. Det ser jag fram emot. Jag funderar på att ta med Irma, det kan vara nyttig miljöträning för henne.
Jag har också gjort årets första två domaruppdrag. Det ser inte ut att bli så många i år men jag får i alla fall ihop mina fem obligatoriska tävlingar. Jag har även varit bisittare i WE en heldag. Det var jättenyttigt och roligt! Förhoppningsvis kan jag döma upp snart och blir WE-domare igen. WE känns som en gren som ligger i tiden. Nu laddar jag för näst sista veckan innan semestern och läger med ÅFF midsommarhelgen. Vi åker ner med Tingla och Irma. Izabell ska rida WE på Tingla och jag på Irma. Sen ska jag köra Tingla för Eva. Ser fram emot lägret och att träffa alla igen!
