Stolt uppfödare till dagens bästa svenskfödda häst, diplom till Irma och satsning på körning
Det har varit en tämligen stökig skolstart i år. Vi har flyttat till nya lokaler och när allt fallit på plats kommer det att bli fantastiskt. De är stora, ljusa och jättefina. Men det är mycket som var försenat och krånglat som tagit kraft. När någon del av livet stökar är tystnaden på landet det bästa. Och om jag skrev sist att känslan var lite att festen var över så har vi verkligen kunnat ställa upp glasen och skåla i dem.
Diplom till hela årgång 2020!
Bella och Vivan rullar på. På Bella som haft föl tidigare anar man en dräktighet redan, magen har tydligt antagit en annan form. Viva har gått 132 dagar och Bella 121 dagar. Båda två uppskattar att komma ut på tur men visar tydligt vad de vill vara med på. Bella skrittar ganska långsamt för att vara henne och uppskattar inte att gå nerför backar speciellt mycket men är däremot jättepigg och rörlig i trav och galopp. Vivan skrittar fort men är lugnare än sitt normala duracell-tempo i trav och galopp. Hon tycker att backar nerför går fint men i de uppför vill hon ibland stanna och vila.
Bella har ridits ut nio pass, fem av mig, tre av Izabell och ett av Tilda. Sen har jag trimmat dressyr på henne två pass hemma på banan också. Viva har ridits ut nio pass hon med, fyra av mig, tre av Izabell och två av Julia. Hon har också tömkörts ett pass på banan hemma och gått ett pass dressyr på banan i Gåltjärn. Dit åkte hon med sin mamma och skötte det jättebra. Det är bara 5 min väg med transport dit så jag tänkte att det kunde vara bra att underhålla lastningen med henne så hon fick hänga med.
Tilda red sitt sista pass hos oss för 2,5 vecka sedan. Hon har nu flyttat till Umeå för studier till läkare. Jag är säker på att hon kommer bli en utmärkt läkare och är tacksam för de år hon hängt med oss. Under de tre år hon ridit hos oss har vi fått en fin vänskap över åldersgränserna och hon kommer vara saknad. Jag möter väldigt många människor i min vardag i skolan och slås av hur olika energier man kan ha. När jag var dålig i ryggen i våras var det så skönt när Tilda hade en veckas permission för hela Tilda utstrålar styrka och positiv energi. Det finns inga hinder, man behöver bara hitta vägarna fram. Det är härligt med sådana människor. Jag är en som ofta ”får dra”. Kanske dels för att min energi är sådan och dels för att jag formats i den rollen som ledare inom skolan. Då är det väldigt skönt att umgås med människor som Tilda. Som oavsett det är snöstorm, -27 eller mörkt och regnigt har den där egna energin som är så stark att den smittar av sig.
Tilda och Lusse
Lusse har det också rullat på med. Mamma har ridit ut nio pass, jag två och Helena ett.
Tingla har jobbat minst sagt varierat. Sju uteritter, fem med mig och två med Julia. Jag har börjat rida ut henne en del på hackamore. Hon trivs bra på det och det är lättare att få igenom ställningen i nacken till höger korrekt på det än med bett då hon gärna lägger nosen på sned istället. Att rida ut på hack har därför gynnat dressyren. Vi har trimmat ett pass på banan i Gåltjärn – superfin! – och ridit en träning för Issa som också gick jättebra.
Målet är satt till Msv C debut i oktober. Hon är stabil i LA och gör i nio fall av tio sina 64-65%. Hon kommer aldrig göra 70% i LA eftersom vi tävlar bland stora hästar och hennes gångarter inte är av den kalibern. Hade hon tävlats som ponny tror jag hon kunnat klättra en bit till i procenten men nu är det ju många år sen jag lämnade ponnyåren. Så jag har börjat träna för debut i en högre klass med målet att rida den på godkända procent. Vi kanske inte sätter det redan i höst, men garanterat på sikt. Skolorna gör hon ganska bra. Hon har betydligt lättare för dem än Lucidor och Kronos hade. Förvända galoppen är befäst. Enkla bytena saknar styrka ännu så där kan det mycket väl bli travsteg. Sen behöver hon över lag bli starkare och orka bära mer vikt på bak för att göra samma procent i Msv C som LA. Men någonstans ska man börja och jag tror det är ett rimligt träningsmål.
Amanda har hoppat henne ett pass hemma - superfin och fruktansvärt pigg – och faktiskt även ridit en tävling. Det var väldigt stökigt på framhoppningen på den tävlingen. Detta med att rida upp i baken på andra hästar och använda dem som bromskloss för att man inte kan stanna sin egen är definitivt ett oskick. Samma att trycka upp andra hästar i sargen när man sladdar förbi med bredställ. Ibland skulle jag önska att hon slog så dessa ryttare fick sig en näsbränna. Men det gör hon inte, hon blir bara olycklig och spänd.
Vi valde att gå ut från framhoppningen i LC för den var så stökig och tyvärr satt det kvar lite spänning i kroppen inne på banan. Hon hoppade helt okej men en bom föll då hon inte var riktigt genom ryggen. Sen gick hon sitt livs andra LB. Det var fortfarande stökigt på framhoppningen så vi tog bara några språng. Väl inne på banan inledde hon superstarkt. Första fyra hindren såg så enkla ut. Femman var en kombination och av någon anledning var det som hon inte förstod att hon skulle ta den för hon hoppade rakt igenom a-hindret så Amanda styrde förbi b-hindret. Där tickade ju felen på och jag var rädd att hon skulle vika ner sig när de red på igen. Men nej då, hon gick in helhjärtat och hoppade både kombinationen och resten av banan med fullt självförtroende. Sista hindret var nog banans bästa språng. Så trots 12 fel ändå en stark insats i mina ögon.
Tingla och Amanda i LB
Sen har hon också körts två superhärliga pass. Jag bara älskar att sitta i vagnen bakom hennes starka bakben som bara matar på och se de där spetsade öronen toppade mot nästa utmaning. Första passet åkte Micke med och då körde vi bara i skogen. Andra åkte Amanda, som ska vara groom på tävlingen nästa helg, med. Då hade vi byggt upp passet som ett riktigt maraton. Körde först ut asfalt och skogsväg ca 3,5 km som uppvärmning. Tingla var supertaggad och tyckte livet lekte. Jag har börjat galoppera henne i vagn även på raksträckor. Tidigare har jag bara låtit henne galoppera i tyngre backar men nu har jag jobbat med att fatta höger respektive vänster galopp även på raksträckor. Jag vet att vi inte får galoppera på tävling ännu men jag tänker att det är lika bra att smyga in den träningen redan nu och som den dressyrhäst hon är utgår jag från att hon ska fungera likadant i vagn som under ryttare, man går i den gångart jag sagt helt enkelt fast det finns fler att välja på.
När vi kom hem på gården hade jag byggt upp ett hinder, ställt ut lite konor på två olika ställen samt att regnet gett oss ett naturligt vattenhinder. Tingla tyckte det var hur kul som helst. Hon är verkligen helt fantastisk i vagn. Man kan inte tro att det är en novis som kört in henne och hur bra hon kommer att bli i framtiden beror helt på hur jag kan matcha henne, för hon har inga gränser.
Irma har haft bråda veckor. När Kronos var här fick hon av tidsbrist bli den som kom sist i kön men i höst ligger fokus på henne efter Tingla. Sen sist har vi hunnit med två pass visningsträning varav det ena var med Elin och Fiona-mi som kom och hälsade på. Sen han hon tömkörts tre pass, både ute och på bana, gått en promenad i trafik + skog samt ridits två pass. Det är Amanda som suttit på hennes rygg och vi har använt principen ta stöd av flocken. Första passet skrittade vi ut en sväng och skrittade och travade sen lite på ridbanan. Då var Tingla täthäst.
Irma och Amanda
Andra passet red vi ut med Vivan som täthäst. Hon var förberedd på detta genom att hon tömkörts ute med Vivan i tät ett par gånger så hon var bekant med både vägen och sällskapet. Man kan verkligen dra nytta av flocken på hästar som är vana sin trygghet i gruppen. Hon följde Vivan på samma sätt som hon gör i hagen, både i möte med bilar, i skritt och trav. Eftersom hon kändes så trygg lät vi även henne rulla in i galopp efter Vivan och det gjorde hon helt okomplicerat. En riktigt trevlig och trygg unghäst är hon! Men även hur Vivan axlar sin roll som trygg täthäst gläder mig. Vivan som varit osäker i trafik agerar nu föredöme. Ett av passen Izabell red henne och jag tömkörde Irma kom det en motorcykel. Vivan stod helt stilla och Irma såg detta och efter att ha hoppat lite åt sidan stannade hon lugnt bredvid Vivan. Var Vivan lugn så var det nog ingen fara, tänkte Irma.
Livar och Irma 2020
Förra helgen visades Livar och Irma på sommarpremiering. Vi har ganska långt oavsett vilken plats vi väljer, ca 27 mil till Wången, 25 till Umeå, 30 till Rättvik och 19 till Bollnäs. Jag har visat på Wången fyra gånger, Rättvik en och i Bollnäs två innan. Vad vi valt beror lite på vilket datum som passat bäst samt vilken domare det varit. Denna gång valde vi Bollnäs där Morgan Johnsson dömde.
Jag och Irma åkte till familjen Sjökvist fredag kväll och sov över där vilket gjorde att vi sparade en timmes restid på morgonen. Irma som inte åkt transport jättemycket men alltid varit okomplicerad visade ännu en gång att hon är ett riktigt A-barn då hon klev rakt på och åkte lika lugnt som rutinerade Lucidor. Detta fast det var bara andra gången i hennes liv hon åkte ensam och det är en timmas resväg.
Morgonen därpå tog Amanda och jag en kort promenad med hästarna innan vi lastade dem. De klev rakt på och åkte jättebra båda två. Väl framme på premieringsplatsen var det lite läskigt med högtalarljudet och alla intryck så ID-kontroll och mätning var framför allt Livar lite spänd. Livar är väldigt lik sin mor, ska ha koll på sin flock och dit räkans Irma. På SM tog det ett tag för Tingla att varva ner när hon hade alla kompisar inom synhåll uppstallade bredvid sig och ingen framför sig, dvs hon hörde andra hästar men såg dem inte. Samma blev det för Livar nu. Men om vi hade Irma framför honom på gången var livet bra igen.
Livar
När det gäller exteriör blev han nog 75% pappa. Han fick pappas flotta hals, benlängd och en sida där alla linjer liksom går i ett. Sen har han mammas bakparti och huvud. Gångarter fick han pappas steglängd och gung och mammas påskjut och tryck. Men när det gäller temperament är det nästan 100% Tinglas son. Livar som kom till på ett sista språng i mitten av augusti och alltid varit "lillskiten" har verkligen växt i skorna. 143 cm mättes han in till och resultatet för dagen blev diplom med 99798= 42 poäng och dagens bästa svenskfödda häst. Så himla roligt och jag är en mycket stolt uppfödare! Han fick det bästa från båda sina föräldrar och är så väl förvaltad av Amanda och Helena.
Irma som fortfarande är en byggsats och väldigt stor (måttstocken startade på 151 innan hon slappnade av och landade på 145 efter avdrag för skor) och för tjock (sjukt lättfödd, har verkligen försökt minimera foder) fick diplom på 5 x 8 poäng. Hon visade sig precis så bra som jag hoppats på. Följde min minsta vink. Jag är väldigt glad att hon nådde diplom för hon har fina kvalitéer även om hon inte är färdig i kroppen ännu. Hon har i helgen också visat mig att det nog är hon som blir Tinglas efterträdare för mig. Hon är så med mig på samma sätt som Tingla är, fast med ett mildare sinne. Helt fantastisk häst att vara ute med och reser väldigt bra. Visningsdagen blev det drygt 6 h på släp och hon klev på och åkte lika bra ensam sista etappen som hon åkte med Livar.
Jag är med andra ord väldigt stolt och glad över båda mina uppfödningar och Morgans fina ord om dem och hur föredömligt vi visade upp dem. Så nu skålar vi igen och laddar för nästa äventyr med årgång 2020, Grevagården i mitten av september. Irma kommer inte vinna Riksutställningen som sin mor. Men även om hon skulle komma sist kommer jag vara stolt över henne. Jag är säker på att hon kommer visa upp sig på ett bra sätt, få en bra erfarenhet och vara ett gott färdsällskap till Livar som kommer tävla om årets Riksvalack.
