Stolt uppfödare till årets Riksvalack och debuterat fullständig sportkörning
Tre veckor sen sist och massor har hänt! För Tinglas del är den största händelsen att vi faktiskt debuterat fullständig sportkörning. När hon var unghäst fanns en sektion på en klubb ca 8 mil bort som anordnade regelbundna träningar och läger i körning. De var vi med på och i samband med detta gjorde vi också ett par starter i precision och dressyr. Sen följde ett antal år när hon inte kördes så mycket, vi fokuserade främst på hoppning och dressyr.
Men i fjol höst när motivationen tröt lite satte jag henne i vagn igen regelbundet och som vi båda älskade det. Dessutom märktes det att hon blivit starkare i kroppen och mer utbildad med åren. Under vintern, som var snörik, hade vi ett uppehåll men sen satte jag igång att köra igen så smått och efter SM har vi kört regelbundet med målet att delta på THF:s fullständiga tävling i september och så blev det.
Och vilken häst jag har! Morgonen startade med dressyr. Jag har kört program för denna domare förut och då hade vi 76 straff. Men med mer rutin lyckades jag bättre med ställning, formning och rakare ryggning. Hon kändes superfin och glädjande nog vi hade dagens näst lägsta straff, 56, dvs hela 20 mindre än sist. Vilken förbättring!
Efter lunchpaus var det dags för nästa utmaning. Precision gick som en del i maraton och där var vi felfria. I maratonhindrena körde jag medvetet stora vägar och lågt tempo då hon kan vara tittig och jag ville ge oss båda en bra upplevelse. Vi fick köra på lite sista varvet för att klara tiden och som hon svarade upp. Hon gick i mål med mycket krafter kvar och både jag, hon, groom och skötare fick mersmak. Vi höll vår plan och hade en jättefin dag. Nästa gång ska vi våga svänga lite mer i maraton.
Förutom tävlingen har hon gått två körpass hemma. Ett då vi först körde ut och sen körde program och ett där vi först körde ut mot klockan så vi hade koll på hennes tempo och avslutade hemma där jag byggt upp hinder på två ställen så det blev lite som att köra maraton. Sen har hon gått en träning för Issa, ett dressyrpass nere på banan i Gåltjärn med mig och ett dressyrpass med Helena hemma på banan. Helena ska få låna henne på ÅFF:s KM så de red igenom programmet. Utöver det har hon gått sju uteritter i olika miljöer med mig eller Julia.
Lusse har ridits ut i vanlig ordning, tre pass med mig och nio med mamma. Han har gått ner en del och är riktigt pigg.
Även för Bella och Viva har vardagen rullat på. Viva har gått ett dressyrpass med mig, en promenad med Micke, fem uteritter med mig, två med Julia och en med Izabell. Bella har haft ett liknande upplägg, lite mer dressyr bara. Hon har gått tre dressyrpass med mig, en promenad med Micke, tre uteritter med mig och fyra med Izabell. Jag varierar intensitet och en del av passen är av typen skritta ut barbacka medan andra innehåller mer trav och galopp. Över lag har kylan gjort dem piggare. Bella har trotsat sin växande mage och busat glatt i galoppen vissa pass. Dressyrpassen har varit av lösgörande karaktär och en hel del skrittjobb. Men hon känns trots rondören väldigt balanserad och fin. Allt är liksom enkelt med Bella i dressyren.
Irma har tagit stora steg framåt i utvecklingen. Ridningen rullar på och hon är lika cool när man sitter på henne som hon är i hanteringen. Planen är lite mer av ridning nu i höst medan underlaget är bra. Sen får vi se vad vi får för typ av vinter och om hon fortsätter vara så trafiksäker som hon är nu, hur det går att arbeta i vinter. Ska man rida i trafik med en unghäst bör den vara cool. Jag hoppas kunna transportera till ridhus men det beror också på väglaget. 
Men sen sist är hon riden fyra uteritter om ca 30-35 min i sällskap av Bella eller Viva. Det har fungerat lika bra oavsett sällskap. Hon följer tryggt och gillar även att ta tät mellan varven. Vi har både skrittat, travat och galopperat och hon är otroligt okomplicerad. Har fattat båda höger och vänster galopp. Det är Amanda och jag som ridit men i måndags fick faktiskt Izabell ta uppsutten premiär på henne. Izabell hade ingen unghästvana innan hon började rida hos mig men har ju ridit Bella och Viva på ett bra sätt här. Hon är sadelfast och lugn som ryttare samt dessutom kort, vilket jag ser som en fördel på unghäst, inget som tornar upp sig på ryggen. 
Som Izabell sa, hon känns inte som hon tänkt sig en precis nyinriden häst utan mer som nån av de vuxna mindre utbildadade på ridskolan. Och det är sant. Hon känns inte alls så grön som hon är. Förstår styrning och faktiskt även skänkel riktigt bra. Inte heller är hon speciellt vinglig utan hon har ett bra eget driv framåt i alla gångarter. Det förånar mig lite med tanke på att hon verkligen är stor och dessutom i växtfas. Men det tyder väl på att hon troligen kommer att bli en väldigt välbalanserad och okomplicerad häst att rida som färdigutbildad.
Vi har blandat upp ridningen med ytterligare fyra pass; två promenader i trafik, tömkörning på banan och visningsträning/lösgalopp. Det sista inför Irmas hittills största upplevelse; när hon i helgen deltog i Rikutställningen på Grevagården. 
Vi rullade söderut strax före fem på lördag morgon. Vi hade hyrt en b-kortsbuss för att hästarna skulle få lite kortare restid än med transport, 64 mil x 2 är ändock en imponerande resa för en treåring. Livar och Irma klev rakt på och åkte jättebra. Livar var en kopia av sin far och mor, stod som en staty i åtta timmar. Irma hade en åsikt om att Livars hö var godare än hennes men när hon fick smaka hans stod hon också helt stilla och var nöjd. 
Väl framme fick de en promenad innan vi ställde dem i sina boxar och passade på att se slutet av hingstarnas premiering. Därefter passade vi på att visa hästarna ridhuset som morgondagens visning skulle gå i samt tog ytterligare en promenad.
Livar var först ut på söndagen och jag trodde Irma skulle bli upprörd när han gick. Det är ju lättare för en häst att lämna än att bli lämnad. Men ännu en gång imponerade hon på mig. Gnäggade, gick några varv men sen var hon helt lugn. Detsamma gällde faktiskt Livar när det blev Irmas tur att visas. Otroligt okomplicerade hästar! Deras mödrar som höll på att driva oss till vansinne på SM 2022 har en del att lära av sina barn när det gäller att bli lämnad av resesällskapet. 
Hur gick det då? Jo, Livar blev årets riksvalack med 40 poäng (98788) Han sänkte sin rad från tidigare visningar som tvååring (98789=41) och treåring (99798=42) men bäst var han! Som den diva han är älskade han applåderna. Amanda och Helena har gjort ett fantastiskt jobb med honom, han är så väl matchad och detta är garanterat inte det sista ni ser av Livar.
När det gäller Irma så visste jag att hon inte skulle gå i topp. Hon är i dagsläget för kortlinjerad och kvadratisk, lite för rund och växer vilket gör att hon inte riktigt visar det där påskjutet hon egentligen har. För hon har i grunden tre riktigt bra gångarter. Hon landade på en åttondeplats av 14 starter och det var som förväntat. Även hon sänkte sina poäng från tidigare visningar till 38 poäng (88787). Det var dock genomgående i ringen i stort sett. Vinnaren höjde sig ett poäng, tre fick samma som på sommarpremieringen i år, en var inte visad tidigare och åtta sänkte sig mellan 1-5 poäng jämfört med årets sommarpremiering så hon var i gott sällskap. Så jag glädjer mig lite extra åt diplomet hon fick för tre veckor sedan. 
Irma fick kritiken att hon inte var riktigt korrekt inskenad på höger fram. Detta är ingen kritik hon fått tidigare, varken då hon bedömdes av internationell domare på digital utställning 2021, på sommarpremiering 2022 eller 2023 för tre separata domare. Vi fick också kritiken att det syntes att vi korrigerat hoven/benet vilket förvånade mig. Det har vi inte gjort, av anledningen att ingen ansett att det funnits något att korrigera. Hon skoddes första gången i livet drygt fyra och en halv vecka före utställningen, innan dess var hon bara standardverkad. Sommarens torka slet hårt på hovarna så formen var inte helt optimal att slå på en sko på, det är det enda jag kan tänka mig påverkat att det skulle se annorlunda ut. Så den kommentaren är ett litet mysterium för mig. I övrigt håller jag med om kritiken. Det finns absolut hästar med fräsigare exteriör än Irma. Men det finns få med mer älskvärd interiör. Och efter detta äventyr (både hon och Livar åkte som ljus hela vägen hem) visade hon mig att hon verkligen är en keeper.
Nästa år kommer förhoppningsvis två föl. Det innebär att två hästar kommer att vara till salu. Det kan bli två föl eller ett föl och en av de nuvarande. Men det kommer inte att vara Irma, för hon är en häst som jag tror kommer passa mig och mina mål väldigt väl. Stor, snäll, trygg och rör sig bra. En dröm för en 40+ som vill rida dressyr! Dessutom med en riktigt stark stam om jag vill avla. 
