SM 2018 - starkare tillsammans

Men även om vi inte fick till det resultatmässigt åkte jag ändå hem med en varm känsla i bröstet. Jag är glad att jag fick chansen att göra detta äventyr och hoppas få göra om det med mina ston i framtiden. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och hur jag fungerar på tävling och hur jag kan ta makten över tävlingsnerver och tvivel och komma igen. Jag är självklart besviken att jag inte kunde få Ingvar med mig inne på banan och över att ha gjort de sämsta procent jag ridit på sen 90-talet. Men ett meeting är trots allt så mycket mer tid än de 5 minuter man är inne på banan. Och NM 2017 är för mig vänskap, skratt, framtidsvisioner. Jag kommer igen – lite starkare, lite bättre och med ett lite hårdare pannben. Kanske kommer jag och Vivan att tävla under svensk flagg vi med en dag? För hur det än är gäller det att göra det bästa av det man har. Landa i det man vill göra, sätta nya mål och börja klättra mot dem. Och när jag jobbar mot dem känner jag mig aldrig ensam, för jag har så mycket stöd av härliga vänner, bekanta och familj. Kanske halkar jag ner ibland men det är bara att borsta av sig och på det igen. Den enda vägen är framåt. 

Ovanstående är hämtat från min blogg 7 augusti 2017 när jag skrev om mitt SM och NM äventyr. Ett äventyr jag lärde mig väldigt mycket under. För det är ju som det sägs, om man forstätter göra likadant kommer resultaten att bli desamma. När jag landat efter detta bestämde jag mig för att jag behövde jobba med mitt fokus. Försöka äta och dricka bättre på tävling så jag orkar. Vara i lugnet tills det är dags att blixtra till, inte bränna ljuset redan från morgonen. Fokusera på att vara i bubblan med min häst och släppa omgivningen. Jag kan ändå inte påverka de medtävlandens resultat, domarna, vad publiken tisslar och tasslar om. Det enda jag kan påverka är mig själv och den prestation jag och min häst gör. 

Redan under hösten började jag jobba med detta och jag upplevde att det blivit bättre. Sen kom en helvetesvinter med två meter snö. Snö ända in i maj. Inga vettiga ridvägar att tillgå. Men jag bet ihop och körde min plan. Vinterträningen är egentlligen den viktigaste. Det du gör månaden före SM är inte lika viktigt, det är under vintern du kan hinna stärka grunderna och sätta konditionen. Tränar du för hårt precis innan SM kan det istället sluta med en häst som är sliten och inte presterar pga det. 



Denna vintern försökte vi därför lägga upp grundkonditionen på Lusse och jobba mycket med att stärka bärigheten i framför allt galoppen. Helena hoppade in i teamet och red långa konditionspass på honom vid sidan av mig. Det svåraste var hans hull. Han är extremt lättfödd och fast han gick på minimalt med mat så blev han tjock när det var så mycket snö. Han rörde sig inte mer än från grinden till vindskyddet typ. Detta trots att han i stort sett inte hade några vilodagar alls, mamma promenerade honom de flesta dagar inte jag eller Helena red. Mamma kunde inte rida eftersom man måste vara i trafiken och han är inte 100% där så man bör vara lite tryggare i sadeln om man ska rida honom bland traktorer och plogbilar. Jag la även till tömkörningen. Petade igång hans fina bakben. Fick honom att våga prova nya lägen även med mig på ryggen. Under våren tävlade vi mest Msv C. Ett program vi styrkemässigt ligger precis på gränsen i. Men det gjorde att när vi väl startade LA så kändes det enkelt och tryggt. Jag vågade rida ihop honom lite till, vara ännu mer noggrann, inte rida på fart. Ingrid har varit på oss som en hök att inte skänka bort nåt. Lusse är en bra häst, han kan vara med i toppen. Det är vår tur nu. 









Lusse är en rutinerad SM-häst som alltid reser bra och klarar att vila, äta, dricka bra på bortaplan. 65 mil var det i år men jag upplevde inte att det satte sig i benen på honom. Han travade upp riktigt flott på veterinärbesiktningen. Värmen oroade mig lite. Jag har haft problem med att han tappat bjudningen inne på banan förut. I år har det inte varit så, han har varit med mig i alla starter. Han är också mycket starkre och i bättre kondition. Men skulle han vara det i nästan 30 grader med en lång resa i benen? 

Jag kände direkt jag satt upp på torsdagen att han var det. Drygt en halvtimmes framridning och in på banan och så körde vi. Jag hade en jättebra känsla och lyckotårarna rann när jag insåg att domarna höll med mig. Fredagen fick han bara promenader, tre lite längre. Jag ville spara på krutet i värmen. Underlaget på Grevagården är fibersand på alla banor och min upplevelse är att hästarna rör sig bra på det men blir trötta mycket fortare än på traditionella sand/grus-banor. Alltså skrittade vi på hårda underlag för att få variationen. 









Lördag, mitt på dagen när det var som mest stekande hett, var det dags igen. Skulle han vara med mig? Jodå, det var han det kände jag direkt. I collectingring var han magisk. Kanske blev det fem minuter för lång framridning för inne på banan var han en aning mattare än på torsdagen men det var ändå helt okej. Jag var nöjd då jag red ut. Domarna höll med, lite lägre än på torsdagen men ändå väldigt jämna och fina procent. Vi fick beröm för att han är taktmässig med fin sida, är lydig, har god energi/bjudning, oftast en trevlig form, får en trevlig egen balans i galoppen, visar en förmåga till variation och komma till bärighet, jag rider prydligt med ganska bra vägar och linjer ofta, fint planerat. På förbättringskontot ska vi jobba för ännu mer elasticitet, lösgjordhet, rakritning, egen bärighet och bjudning i traven.

Gångarter belönades mellan 6.5-7
Bjudning mellan 6-6.5
Lösgjordhet mellan 6-7
Min sits mellan 6.5-7.5 
Korrektheten mellan 6.5-7.5

Allt jobb med grunderna hade burit frukt. Det fanns hästar med mer gång i klassen men jag och Lusse räckte hela vägen i år för vi hade jämnheten och satte alla moment i båda klasserna utom en bakdelsvändning. Resultaten blev i LA.1 66.52% i snitt 2:a av 20 och i LA.2 64.76% i snitt 4:a av 20. Samtliga sex domare har haft honom på placering i helgen. Totalt i SM bronsmedalj snubblande nära silver, endast 0.047% ifrån. Så himla häftigt! Detta innebär ju också att de stora mål jag haft med honom var medalj på SM och godkänd ritt i Msv är uppnådda nu. Jag hade sagt att detta skulle vara sista året med honom men jag måste ju tänka om och sätta nya mål. Vackra, härliga Lusse - vilken tur att just du kom till oss! 





Lusse SM omgång 1:
https://www.youtube.com/watch?v=Qjwagy_JpHI&t=243s

Lusse SM omgång 2: 
https://www.youtube.com/watch?v=2c3QAEXhgFw

Sen var det Tingla. Lilla energiska Tingelingen som aldrig sovit borta och knappt ens stått på daguppstallning på tävling. Frånsett att hon var väldigt pratglad (jag tror hon var den häst som gnäggade mest i hela stallet) var hon en perfekt meetinghäst som kunde både vila, äta och dricka bra och ladda om och leverera när det gällde. Hon reste väldigt bra också, gillade att åka buss. 



Med Tingla var de stora frågetecknen om hon skulle tycka det hela var för stort och bli spänd. Hon har en grymt bra grundkondition så den biten var jag inte orolig för, trots värmen. Hon dansade genom veterinärbesiktningen och sen var det dags. Och som hon levererade! 

På torsdagen red jag en LC.1 där vi fick 69.074% och kom 4:a av 12, endast 1 poäng från placering. Sen fick hon ladda om och vi red en LB.1 på 67.14% där vi kom 6:a av 12. Jag upplevde henne kanske lite mattare men jag ser på filmen att hon ser lika piggelin ut som vanligt. Däremot är hon lite oroligare i munnen och det kan ju vara ett tecken på detta. Det var ändå skönt att ha ridit igenom det programmet som var helgens viktigaste och på samma bana som det skulle gå sedan. 











På fredagen gick hon en utställning där hon fick 8-8-7-9-8= 40 poäng, guld och 4:a av 10 st. Det var roligt att visa henne, hon showade loss rejält. 



På lördag gällde det, LB.1 unghästchampionat för 6-åringar. Målet var seger men när jag såg konkurrenterna kände jag att detta blir tufft. Vi startade först och gick bara in för att göra vår grej, så fick vi se hur långt det räckte helt enkelt. Jag hade en riktigt bra känsla när jag red ut från banan. Domaren höll med, 69.82% blev det och seger av 5 st, med hela 3,5% marginal till tvåan. Poäng mellan 6.5-8 i denna ritten. Hela fyra åttor och två 7.5:or! Jag tänkte på kloka tränare Mats sagt då jag såg protokollet. Han sa nämligen i vintras att hon skulle kunna gå LB på 70% och att man behöver ju inte ha åttorna på travökningar, man kan ha dem på uppridningar och galoppfattningar också och det är ju sant. 70% hade vi spräckt om jag inte ridit upp på medellinjen efter att ha fått startsignal. Lite klantigt av en domare men jag skyller på solsting. Vi fick i helgen beröm för att Tingla rör sig trevligt med fint påskjut, att hon har god bjudning/energi, att hon är taktmässig och ganska lydig och stadig i sin form. Jag fick beröm för fina vägar, välplanerad ritt. På förbättringskontot visa mer elasticitet, tydligare upptag efter galoppökningar, ännu mer lösgjordhet, att hon kan lätta upp ännu mer i fronten och vara ännu stadigare.

Grattis från SFRK 

 

---

Andra inlägg

• Seger nummer två för Izabell och Tingla
• Så himla stolt - gulblått till Tingla
• En ny tid
• Hårt klimat
• Livet rullar vidare
• Titan 237 dygn
• Den här vintern kan inte ta mig
• Ett riktigt härligt jullov
• Balans i livet
• Årskrönika 2023 - man blir bättre tillsammans

Välkommen

Välkommen till moabelin.n.nu.

Länkar

• Gratis hemsida med N.nu

© 2012 Moabelin.n.nu. Alla rättigheter förbehållna. | Design by: styleshout