Skylla på domaren eller rida bättre - valet är ditt

Det finns två påståenden jag är ganska less på att höra. Nummer ett är att dressyrdomaren inte tycker om fjordhästar. Detta skrev jag om för några veckor sedan och faktum kvarstår. Visst kan det finnas enstaka domare som kanske anser att en dressyrhäst ska vara stöpt i en viss form. Men jag tror de är ganska få. Jag vet ju också av egen erfarenhet hur domarutbildningen ser ut och där finns definitivt inga rasistiska inslag när det gäller form och färg på hästar. Tvärtemot får vi öva på att bedöma alla möjliga storlekar och modeller av hästar på kurserna och lära oss att en sjua kan se ganska olika ut beroende på om det är en b-ponny eller ett SWB men likväl vara en sjua. 

Sen finns det ett annat påstående som jag får klåda och utslag av och det är att det är lätt att få höga procent i Norrland. Att komma med det påståendet är bara ett sätt att försöka förringa andras insatser. Det finns ganska många ryttare som tävlar både här hemma i distriktet och söderut och deras erfarenhet verkar ganska genomgående vara att ovanstående är en myt. En del som jag följt via Equipe ser jag dessutom att det snarast är tvärtom, de får mer betalt söderut än här hemma. Att det är lättare att placera sig i toppen är en annan sak, startfälten är inte lika stora. Ibland kan detta vara negativt också. Om man startar en klass med åtta starter och vet att två av hästarna brukar gå på stadiga 70% vet man ju på förhand att det kan vara tufft om man inte själv har en häst av den kalibern. I en större klass blir det ju fler placerade och då kan ju även 66-67% räcka en bra bit. 

Gemensamt för båda dessa påståenden är väl att man alltid har ett eget val. Man kan skylla på domaren, vädret, underlaget eller vad det nu må vara. Eller så sparkar man sig själv i baken och ser till att rida bättre. För en prickfri ritt av ett harmoniskt samspelt ekipage kommer alltid att premieras. Man kanske inte kan vara i toppen om det finns många storfräsare gångartsmässigt i klassen. Men nog kommer man banne mig att nå fina procent med bra ridning på en vanlig häst. Jag har aldrig haft någon riktig gångartsstjärna men ändå kammat hem placeringar på både Mirang, Zorro, Shira, Lucidor, Tingla och Ingvar. Det finns så otroligt många betyg i ett protokoll. Det är ju inte på travökningen man måste ha sina åttor, man kan inkassera dem på galoppfattningar, halter, ryggningar, uppridningar osv - punkter som inte kräver storfräsargång. Så nästa gång du skyller på omständigheterna - ta dig en funderare på om det inte fanns några brister som du skulle kunna åka hem och träna på istället. 

Lucidor och jag tävlade ju förra lördagen. Jag efteranmälde dagarna före till en LA.3 för att få lite mer programridning i ryggen inför sommaren. Lusse har känts super den sista tiden och den känslan hade jag med mig in på tävlingsbanan. När jag gick ut sa jag att detta var vår bästa gemensamma LA. Domaren höll med, det blev fina 68.71% vilket också är vårt högsta resultat i lokal/regional LA. Jag låg med detta på placering till sista ryttaren. Att bli utpetad från placering på sista ryttaren när man gjort en ritt man är väldigt nöjd med kan vara retligt. Men just denna dag gjorde det inget för det var ju Stina som petade ut oss. Stina som vi köpte Lucidor av, som alltid rider så välplanerat och fint och för dagen dessutom klådde oss på en annan Fjordhäst. Och domaren hade sannerligen inget emot Fjordhästar, det var Fjord på plats 2, 3, 4 av sex starter och med fina procent! Det roliga i det hela, om vi ska återknyta till det jag skrev ovan, är att jag vet precis var jag slängde bort min placering. Det var då jag släppte högertygeln och inkasserade några 6 och 6.5 där jag lätt kunnat sätta sjuan om jag inte slarvat. Det gäller att ta makten över sin egen ritt! För dagen var jag speciellt glad över 7.5 på ökad skritt, uppridning och mellangalopp samt 8 på korrektheten i ritten. Så här såg vi ut: 

https://www.youtube.com/watch?v=O0Rbbno5PF8



Förutom tävlingsdagen har Lucidor ridits ut av mamma två pass och trimmat ett pass med mig. Vi ska nämligen tävla även på lördag på våra regional/nationella hemmatävlingar på Färsta. Vi rider ytterligare en LA.3 då. Så här svettig blev Lusse av dagens trimpass: 



Ingvar och jag trimmar också på! Sen sist har vi ridit en träning för Ingrid som gick super! Då låg fokus på linjerna i FEI inledande. Jag har även trimmat honom ett pass på ängen, även då med fokus på samma linjer. Sen har han varit ute och galopperat i skogen med mig och Amanda ett pass var. Jag har genomgående haft en väldigt bra känsla på Ingvar den sista tiden, även då vi jobbar med svårigheterna. 



Qharma är riden två gånger, en av mig och en av Amanda. Jag har även varit på en promenad med henne. Vi tar det lite piano med ridningen tills hon fått bakskor. Hon är så pass stor och rejäl att hon behöver det för att ridas fullt ut. Dena vecka blev det framskritt till fots och ett kort pass på banan som är mjuk med mig på ryggen och Amanda red på en mjuk stig i skogen. Hon ger genomgående en väldigt fin ridkänsla trots att hon precis kommit igång. Qharma är lättriden på ett helt annat sätt än Lucidor och Ingvar, trots att hon inte är speciellt utbildad. Hon har ett sånt starkt eget driv och är väldigt fin i kontakten, hon liksom "är där" redan från start. 

Qharma är nu betäckt av Ingvar två gånger. Det har gått jättebra så nu får ni hålla tummarna för att detta fina par, herr och fru Långdansen, kan få sitt kärleksbarn. Det blir ju väldigt speciellt när man känner både stoet och hingsten och de dessutom känner varandra. Ingvar har verkligen lagt ner hela sin själ i att få Qharma att känna sig speciell och helt uppenbart lyckades han inte bara väl med henne utan även Bella och Tingla. De tycker att det är så orättvist att de inte får dejta honom. En sån snygg och charmig karl! 

I helgen hade jag en del besök som kom och ville titta på Vivan. Här kommer några bilder på henne från den senaste tiden. Jag hoppas verkligen vi får en sån här knatte nästa år. Det ger en extra dimension åt livet. 



















14 Jun 2017