Ridbarhet
För nån vecka sen läste jag ett inlägg på Stuteri Kry om ridbarhet vs ryttareffekt och att det kan vara svårt att avgöra vad som är vad på en unghäst och därmed vad som faktiskt kan nedärvas.
Ridbarhet definieras nog olika av olika människor men för mig är det en häst som är "willing to please", går för egen maskin och har lätt för att bära sig själv i god balans. En häst med god ridbarhet är också enkel att rida för olika typer av ryttare. Hittills har jag utbildat fem fjordhästar från start. Jag har förhoppningsvis utvecklat min ridning genom åren så Viva har fått bättre förutsättningar än Lucidor men man kan ändå se rätt stor skillnad om man jämför filmer från samma ålder på hästarna. 
Bella och Tingla
Tingla har alltid varit otroligt enkel att rida och utbilda. Det är en kort häst med av naturen god egen balans. Hon har mycket motor, bakbenen matar ständigt på och det är lätt att fånga upp med en mjuk kontakt i handen. Hon har arbetat i en trevlig form i princip från start och alla som ridit henne har suttit av med ett stort leende. Hon upplevs väldigt lätt i kontakten med handen, blir aldrig nånsin stark men kan om hon blir het och spänd släppa stödet lite och bli nästan tom på ett sätt jag aldrig upplevt på ett annat kallblod.
Nu då jag hunnit rida in hennes första avkomma känner jag många likheter. Vivan har precis som sin mor massor av motor, god balans och aktiva bakben. Hon är pigg på gränsen till het och kan ibland ligga på lite i handen men det är ganska lätt att få henne att lätta av. Vi tre som ridit henne, jag, Amanda och Tilda, har alla upplevt att hon har väldigt lätt för sig. Tingla och Viva har rätat ut alla frågetecken i lägen framåt. De är hästar som springer om de inte riktigt förstår. 
Lusse
Lucidor och Qharma är ju helsyskon och där fanns många likheter men även en hel del skillnader. Lucidor gav redan från start en känsla av power med sin stora gång men också en tendens att likt Tjuren Ferdinand helst vilja stå och filosofera och lukta på sina blommor om han inte förstod. Jag skulle inte säga att han har svag motor utan mer att han är motivationsstyrd samt att han är beroende av att man kan hjälpa honom att hitta sin balanspunkt. Han backar helt klart av när han inte är med på noterna. Utbildning, styrka och kondition har gjort honom enklare att rida men tekniskt är han fortfarande svårast av de fem och det är få ganska ryttare som lyckas rida honom i en stadig form i alla gångarter.
Qharma har alltid varit fröken antingen eller. Hon har mycket mer motor från grunden än Lusse men har också haft förmågan att helt lägga i handbromsen om hon tycker att miljön eller kraven är orimliga. Hon har också periodvis som unghäst varit ganska explosiv. Hon har dessutom valt sina ryttare på helt annat sätt än Lusse, Tingla och Viva som tycker att alla som vill kan få rida dem. Qharma hade lätt att hitta form och balans i traven redan från start men galoppen var stor och det tog lång tid innan hon bar sig riktigt i den. De ryttare som hon gillat har haft lätt att rida henne i stadig form. Med de andra har hon kört handbromsen i.
Bella var i början av inridningen ganska avvaktande, lite på samma sätt som Lusse. Om Tingla och Vivan ständigt matar på upplevde jag Bella mer som en tänkare. Precis som Qharma väljer hon sina ryttare, dock inte med lika högludda protester. Hon vill ha en ryttare med god balans som stöttar henne lite framåt - då går allt enkelt. Hon har i grunden mycket motor men om hon inte riktigt är med på uppgiften smyger hon gärna fram och översamlar sig både i trav och galopp, kan gå upp i kadenstrav eller galoppera lite på stället och studsa. Om man sitter rätt upp och ner i sadeln, är stadig och mjuk i sits och hand och rider framåt i ett fräscht tempo är hon dock väldigt enkel att rida. Hon har lätt för att bära sig och är fin i kontakten med handen. Hon har varit lite stramare i sidorna än Tingla och Viva så jag har jobbat en hel del med den biten och upplever att det släppt. Att hon är lite rakare i kroppen över lag har dock den fördelen att hon även varit enklare att rakrikta. Hon svajar sällan och spårar oftast. 
Bella exteriör december 2020
Det ska bli väldigt intressant att se hur Irma blir att rida! Nåt som jag konstaterat är i alla fall att hästars exteriör påverkar enormt hur de blir att rida. Har de god balans i sin kroppsuppbyggnad med en bra halsansättning och resning i frampartiet, liggande bog och bra bakdel är mycket vunnet. Platta kors och långa ryggar gör det helt klart svårare. Detsamma med lågt ansatt hals och om de av naturen är i framvikt. Sen vill man såklart ha korrekt benställ för hållbarhetens skull. 
Irma
Jullovet är här! Jag har försökt bibehålla lite vardagsrutiner och släpper ändå ut hästarna vid sextiden. Mamma har ridit Lusse själv större delen av veckan, fyra uteritter. Jag var där i går och körde konditionsträning och avrastning i skogen. Fin häst! Här är han och hans kompis Patina. Om några dagar är det nytt år och Lusse blir 14 och Patina 28. Känns nästan ofattbart. 
Tingla har repat sig från sviterna av vaccinationen. Jag har tömkört henne ett pass. Det är sällan jag gör sånt jobb med henne, i så fall har vi kört henne med maratonvagnen, men jag ville röra lite på mig så vi var ute och skrittade och travade ca 5 km byväg. Sen har vi ridit ett längre konditionspass också har hon gått som sällskap till Bella i skogen två pass, det ena med mig på ryggen och det andra med Julia.
Tilda var här i måndags. Då red vi Tingla och Bella tillsammans. Superrolig tur med snöbus! Bella busade faktiskt till det på riktigt på hemvägen då hon var svettig och tänkte att det var en bra lösning att lägga sig och rulla under avskritten! Tilda var snabb att få upp henne på benen igen. Hon har aldrig gjort nåt sånt vare sig före eller efter så jag hoppas det var en engångsidé. Hon är väldigt långhårig och blir rätt svettig då hon rids, vi får se om jag klipper henne efter avvänjningen.
När vi var klara med dem så fick Tilda rida Vivan och jag gick med. Fin och glad Vivan som skötte sig både i trafik och under raska snögalopper. 
På julafton var Julia här och hon och jag red en underbar tur i skogen, hon på Tingla och jag på Bella. Utöver detta har jag jobbat unghästarna ett pass för hand och ett uppsuttet dressyrpass var. Viva tömkörde jag i skogen och Bella fick en powerwalk och 10 min longering i snö - bra fyspass!
I fredags red jag dem på banan och Micke hade möjlighet att filma. Så kul att få se om det ser ut som det känns. Visst är de fina?
Bella:
https://www.facebook.com/551087073/videos/10159095284487074/
Vivan:
https://www.facebook.com/551087073/videos/10159095456467074/
Det stormar en hel del kring tävlingsuppehåll. För mig personligen gör det varken från eller till för motivationen. Jag jobbar oavsett med de grunder som förhoppningsvis ska ge oss fina procent och rosetter i framtiden. Med så fina hästar att rida är det roligt oavsett. Tävlingarna kommer ju att komma tillbaka, bara inte just nu.
Jag avslutar med några bilder på världens bästa barnvakt Vivan. Vi har nu bestämt datum när fölen ska åka, om ca 5 veckor. Det kommer att bli tomt utan de här gullungarna. 
