När alla ror åt samma håll

Ny termin och det känns väldigt mycket bättre på jobbet! Jag hoppas känslan ska bestå. Ny termin kan ju bl.a. innebära nya grupper, nya kurser och nya utmaningar. Det har fått mig att tänka lite pedagogik och ledarskap. Genom åren har jag undervisat på allt från Hotell och restaurangprogrammet, Samhällsprogrammet Idrottsinriktning, Samhällsprogrammet Ekonomi, Samhällsprogrammet med undervisning på engelska, Handelsprogrammet, Barn och fritidsprogrammet, Teknikprogrammet, Fordonsprogrammet, Elprogrammet, Vård och omsorgsprogrammet, Hantverksprogrammet inriktning frisör och hudvård till Estetiska programmet musik. Jag har mött väldigt många olika individer med väldigt varierande ambitionsnivå. Allt från dem som gråtit om de inte fått högsta betyg till de som tycker skolan är ett störningsmoment i deras fritid. 

Men en sak vet jag och det är att då jag ska gå in och möta en ny klass måste jag försöka få alle man att ro åt samma håll. Får man en elev mot sig så den sprider galla i klassrummet kan det bli väldigt jobbiga 100 timmar man ska undervisa i den kursen. Det gäller att snabbt läsa av gruppen, hitta eventuella informella ledare, lyckas få dem att börja ro åt rätt håll och sedan jobba vidare med resten. 

Jag tror att alla människor innerst inne vill lyckas men just i skolan kan många ha ett väldigt tungt bagage med sig in i gymnasiet. Nio års misslyckande i grundskolan sätter sina spår. Jag har haft elever som sagt åt mig att jag alltid måste upprepa saker till dem för de är dumma i huvudet. Elever som inte vågar prova av rädsla att misslyckas ännu en gång - få stämpeln bekräftad att man inget kan. Med de eleverna gäller det att börja i lagom portioner. Se till att de får enkla utmaningar som de lyckas med och sedan höja ribban. Går jag in i en klass med 32 hormonstinna killar där 75% har ett genuint ointresse för min kurs och börjar domdera och bekräftar det de tror att de vet, att de är dumma i huvudet och inget kan - ja, då kommer jag att få slåss. Inte bokstavligen såklart men verbalt varenda lektion för att få nån slags ordning och styrfart på skeppet. Jag kan välja att slåss eller vara listig. Jag brukar försöka att vara listig. Få dem att tro att de kan, att lyckas, och på det sättet bli motiverade. 

Jag tänker lite likadant när det gäller mina hästar. Jag kan välja att slåss med dem då jag utbildar och uppfostrar eller vara listig. Att vara listig ger alltid bäst utdelning eftersom någon som vill samarbete med dig alltid kommer att ge bättre resultat än någon du tvingat. Visst misslyckas jag, både i klassrummet och med hästarna ibland. Men då är det viktiga att komma tillbaka nästa dag och säga "det blev fel i går, kan vi börja om?" Man kan självklart inte prata med en häst på det viset men man kan börja med ett blankt blad istället för att gå in i affekt och försvar redan vid mötet. Lite som kloka tränare Mats säger "Korrigera inte, bara fråga samma fråga igen tills du får det svar du vill". 

De senaste tio dagarna har inneburit mer mörkerjobb än på det sköna lovet men vi har ändå hållt igång. Tingla har ridits ut dryga halvtimmen tre gånger - pigg som en spigg den stora magen till trots. Qharma har tömkörts ett pass och ridits ett. Det var ett tag sen jag satt på hennes rygg sist, det är ju Amanda som ridit henne tillsammans med mig på Tingla sen mörker och halka kom och jag inte velat rida ut ensam under de förutsättningarna på en grön häst. Nåväl, jag blev väldigt positivt överraskad av att sitta på henne. Hon känns jättefin att rida och var även cool med en omgivning med ganska många störningsmoment, en showande och gnäggande Ingvar samt grannflickan med vänner glatt ropande och skrattande körandes skoter med pulka bakom. Så här såg Qharma ut det passet:

https://www.youtube.com/watch?v=4geUbIJUmZQ&

Det känns verkligen som hon kan gå på mammaledighet med gott samvete. Att göra ridprov på henne i samband med stamboksföringen borde fungera väl, hon är så pass utbildad och med på banan. Eller ska jag säga, vi ror numera åt samma håll. 

Lusse är riden av mig två dressyrpass på SRK, ett var träning för Ingrid och ett var enskild ridning. Båda passen var jättebra. Mamma har ridit honom fem pass i skogen. Jag också ridit ut honom en tur i Jättendal då jag var där för att klippa om honom i söndags. Så här stilig blev han och är han inte söt när han visar att han uppskattar klippmaskinens "massage":

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10155017312087074/

 

Även Ingvar har haft full agenda. Vi har hunnit med två ridhusresor där båda passen gjort att jag svävat på små rosa moln efteråt. Det är en enormt mäktig känsla att ha 400+ kg hingst med sig. Det blir liksom en extra dimension med hingst när han är så med som han varit dessa pass. Även Ingvar får stora guldstjärnan när det gäller att hantera störningsmoment. Det sista passet var det full aktivitet på och bakom läktaren. Det small, det bars grejer, folk ropade/pratade men ändå var Ingvar så med på min minsta signal och det uppskattar jag enormt efter åren på stor häst som inte alltid kunde hantera yttre omständigheter lika bra. Hemmavid har jag tömkört ett pass, varit ute och jobbat kondis i snön två pass, skrittat ut ett pass och haft ett kombinerat pass ute + avslut på banan. 





Gul kärlek 

Annars är väl veckans största händelse att Bella fått sitt första träns. Det är ju inte dags att använda det ännu men framåt sommaren ska hon få prova att ha det på under grimman på promenad. Och är det rea får man passa på. 









18 Jan 2017