Varför Fjordhäst -min Fjordhästbiografi
Jag får väldigt ofta frågan varför Fjordhäst så jag tänkte därför redogöra lite om hur Fjordingarna kom in i mitt liv.
1989 skulle jag och mamma köpa vår första gemensamma ridhäst. Vi fann i tidningen Ridsport en annons på ett 14-årigt Fjordsto. Hon skulle enligt annonsen vara 136.8 cm, gått Msv B hopp, LB dressyr, Lätt Fälttävlan, vara inkörd och en perfekt barn och första häst. Jag hade aldrig sett en Fjording annat än på bild då vi åkte för att provrida. Och sådär jättevacker var hon heller inte, sommartrind och med rinnande ögon och korta ben. Men så satt jag upp och efter provritten fanns det ingen annan häst jag skulle kunna tänka mig. För någon som hade ägt en envis shettis var det som manna från himlen att få sitta upp på denna lydiga välridna Fjording. Så den 1 juli 1989 blev vi Fjordhästägare för första gången.
Jag och mamma lärde oss otroligt mycket av henne. Hon var en väldigt klok häst som bar nybörjare som på glas men bjöd tuffare ryttare på fart & fläkt. Med Gulette var jag i stort sett aldrig oplacerad på hopptävling, hon var helt otrolig i omhoppningarna. I dressyren var hon begränsad men väldigt lydig. Jag red ut med kompisar, badade, busade. Vi körde henne fast vi inte hade nån rutin inom körning. Jag minns allt med Gulette som väldigt positivt. Hon var alltid som en stor gul sol hela hon.
Gulette gick bort i kolik som 21-åring 1996. Att hitta en värdig efterträdare till henne kändes svårt, hon hade en stor plats i hjärtat. Vi ringde på en hel del hästar och provred ett par, alla lite yngre. Valet föll på det AB-premierade stoet Champinjon 2882 som var en maxad kat C. Vid köpet var hon utbildad LB dressyr, inhoppad och inkörd. Champinjon hade jag och mamma fantastiskt mycket kul med genom åren. Hon var en sann allroundhäst och jag tävlade henne tom LA dressyr, 90 cm hoppning, Western, Bruksridning samt att vi körde henne en del hemmavid. Jag tog det gröna kortet i FT för stor häst på henne, hennes storlek till trots -hon fick gå på hästhöjder och tempo. Vi red oxå fyra FjordSM tillsammans. Det första året i Karlshamn var hon bara 6 år så då blev det ingen höjdarprestation men i såväl Varberg, Örebro som Stockholm var vi placerade i framridningsklassen och strax utanför i SM-klassen.
Champinjon fick många tränare att smälta på grund av hennes stora arbetsmoral. En tränare i Fälttävlan sa om henne "det där är ingen Fjordhäst, det är en panter i gul pyamas". En dressyrtränare sa att "hade hon varit ett halvblod hade hon gått svår klass, hon jobbar nästan över sin egen kapacitet och ger verkligen allt för dig".
Champinjon gick bort, hastigt och oväntat som 19-åring år 2010. Och där hade det kunnat bli slut på Fjordhästar men efter en del funderingar bestämde mamma sig för att hon ville ha en ny häst. Jag var på den tiden inriktad på mina storhästar. Det visade sig dock att det var mycket svårt att hitta en väl riden inte alltför gammal Fjordhäst (så man skulle slippa ta avsked snart igen) till salu som kunde passa mamma. Har man haft en häst som Champinjon ställer man ju lite krav på ridbarheten.
Men så mötte vi Lusse hemma hos familjen Persson. Stolplyckans Lucidor som var 3 år, hingst och riden mindre än 10 ggr. Han kändes dock avsevärt bättre att rida än de äldre hästar jag provridit så vi bestämde oss för att köpa honom och planen var att jag skulle grundutbilda honom under 10 månader och sen skulle mamma ta över mer och mer. Vi resonerade som så att det var bättre med en grön häst än en som redan fått olater.
Jag hade dock inte räknat med att Lusse skulle få sån plats i mitt hjärta. Jag trodde han bara skulle bli ett litet projekt och att jag skulle fortsätta med mina halvblod. Kanske att jag skulle rida honom lite på några Fjordtävlingar, men inte mer. Så blev det dock inte. Lusse visade sig inte helt otippat precis som våra tidigare Fjordingar ha ett hjärta av guld och en arbetsmoral utan like. Med honom har jag alltid känt mig trygg, oavsett väder och vind, vilodagar, stökiga platser. Vi har en väldigt speciell relation där han litar på mig och jag på honom. Men till skillnad från våra tidigare Fjordingar visade det sig att vi nu också köpt oss en gångartshäst som kunde hävda sig bland de stora.
Jag började tävla honom så smått i Lätt B som 4-åring med över 60 % i alla starter utom en. Som 5-åring gjorde han en helt fantastisk säsong med mellan 62-66 % och placering i alla starter utom en som ridhäst i Lätt B. Som 6-åring har han fått ta steget upp i Lätt A och kvalade till SM på sina tre första starter med fina dryga 65, 59 respektive 66 % och även tagit hem en placering i regional Lätt A. Helt otroligt! "Extrahästen" som jag bara skulle utbilda lite är den som levererar bäst på tävling.
Alla framgångar och även roliga vardagar jag haft med Lusse gjorde att jag valde att köpa först en och sedan två egna Fjordhästar så i dag står även TheMa's Tingla född 2011 och Lusses helsyster Stolplyckans Qharma född 2012 i mitt stall. Två mycket lovande ston som jag hoppas mycket på inför framtiden.
Jag avslutar med att visa några filmer på den utveckling Lusse gjort hos oss:
Lusse tre år, riden ca 10 ggr:
Lusse 4 år på sin första bortaträning i dressyr:
Lusse 5 år gör 66 % i LB.2
Lusse 6 år börjar nosa på lite mer samling och orkar sitta ihop så pass i galoppen att det går att rida ett Lätt A program, debut på nästan 65 %!
Fina, härliga Lusse! Som skänker både mamma & mig så mkt glädje. För han är något så ovanligt som en bra tävlingshäst till mig men också en schysst kompis för uteritter med mamma. Hoppas vi får många år tillsammans.
