Olika kulturer och feeling
Veckorna rullar på i raskt tempo. I helgen var jag och Tingla på VBR-träning i ett soligt Bergeforsen. Jag har ju klurat en del på hur jag ska lösa nosen på sned och att jag har svårare att sitta korrekt på henne än mina andra så jag hoppade på detta. Kursen var två dagar men jag hade bara möjlighet att delta på lördagen då jag var bokad på domaruppdrag söndag.
Jag fick med mig en hel del bra tänk! Både från instruktören som gav handledning i hur jag skulle sitta för att bli mer rak och jämn, vilket är en utmaning med min skolios. Men också från att Micke filmade hela träningen så jag kunde se vad som skedde då jag förändrade saker i sitsen.
Målet var att nosen skulle vara framme och uppe och att vi skulle hitta balansen både i min sits och henne samtidigt. Vi red halter, noggranna hörn, bakdelsvändningar på en fyrkant och lite skolor längs långsidan. Vi var inte helt begåvade så vi fick skrittjobba ett bra tag men banne mig att nosen var rak när vi väl började trava.
Det kändes som vi var något på spåret så jag ville fortsätta klura lite så vi fortsatte utomhus på egen hand då träningen var klar. Micke filmade även där och gav feedback på mina förändringar. Och nog fick hon helt klart en bättre front när jag hamnade mer mitt över hennes balanspunkt. Vi avslutade med en fin galopp. Jag åkte sen till Jättendal och plockade med mig tänket upp på Lusses rygg och han bjöd på årets bästa galoppjobb, vilka byten vi satte! Så jag ska helt klart plocka med mig guldkornen från dagen och testar gärna detta igen.
Det som var intressant med träningen frånsett den hjälp jag fick med sits och inverkan var att jag insåg hur olika kulturer det finns inom häst. Jag är van att komma till min träning, rida den och åka hem. Här var konceptet att man satt och tittade på varandra större delen av dagen, med filtar och fika och medhavd stol. Man stod även ofta kvar ekipaget efter man ridit och tittade och höll hästen som tränade sällskap. Nu var ju Tingla och jag först så hon hade ingen kompis men för hennes del tror jag mer det distraherat än stöttat. Vi är ju mest vana att rida själva.
Jag åkte hem med Tingla efter min träning men var tillbaka på kvällen och såg några av de ekipage jag har egen anknytning till och det var intressant att se.
En fördom jag fick höra av en kursdeltagare var att alla män av naturen har en bra sits, det är inget de måste jobba sig till utan de föds med det. Jag fick direkt en del minnesbilder av mindre goda sitsar och protesterade högljutt att jag var ganska säker på att samtliga individer oavsett kön föds med olika grundförutsättningar och hur bra man blir sedan beror på både fallenhet och hur hårt man arbetar för det.
Förutom kursen har Tingla gått i skogen. Jag har låtit Julia rida henne en del, tre uteritter har de tagit i sällskap av mig och Bella. Sen har jag även ridit henne barbacka ett pass själv – nyttigt för min balans och känsla.
Bella och jag har haft en kanonvecka. Vi har ridit ut tre gånger i sällskap av Tingla och det har varit jättebra pass. Hon har varit lyhörd och jag har vågat rida på i fräschare tempo både i skogen och då vi trimmat på ängen. Vi har även tagit ett dressyrpass på ridbanan och så har hon skrittats ut för hand en tur.
Passet på ridbanan är jag stolt över. Det blåste rejält den dagen men jag satt ändå upp och skrittade ut henne på lång tygel innan vi gick in på banan och trimmade i alla gångarter. Hon kändes super. Är jag lugn och fokuserad är Bella det. Ju mer jag sitter på henne ju mer känner jag att jag trivs på hennes rygg. Hon ger mig en väldigt bra ridkänsla nu då jag börjar känna mig mer trygg där uppe. Att galoppera på rejält och sen bara sitta till och känna hur hon "frontar upp" är läckert!
Viva och jag trimmade också i blåsten. Vi hade en liten diskussion om vikten av att vänta och inte alltid springa fort, fort och efter den blev hon superfin och den känslan har suttit kvar även de följande passen. Jag känner mig supertrygg på Vivan, på henne rider jag som jag vill, inverkar och är tydlig och lugn. Vi har även ridit ut på olika platser ensamma tre gånger. Viva är väldigt bra att rida ut på.
Lusse har förutom passet jag red efter VBR-träningen gått ett pass på töm med mig och tre uteritter med mamma. Fin häst!
Glenn har varit här och skott och jag valde att sätta på brodd. Det är alltid svårt att veta hur man ska göra så här års men det är rätt halkigt både i hagen och där vi rider vissa dagar så jag tänker att det kan vara bra även ur del aspekten. I går kväll kom första snön, den hade dock regnat bort i morse, men innan nästa skoning om dryga fem veckor kommer vi definitivt att behöva brodd – om inte för snön så åtminstone för halkan.
Jag har varit och dömt ett KM i söndags. Denna helg ska jag döma en klubbtävling. Sen är det ett KM till nästa helg innan det blir vintervila från domaruppdragen om det inte tillkommer nån bokning.
Andra inlägg
- Tävlingsåret 2024 – när det inte kan gå bättre
- Vardag = bra dagar
- Dressyrplacering, Krona en stjärna med veterinären och Vivan en keeper
- Att lyckas med sin unghäst och avvänjningen påbörjad
- Ro i själen och 10 år med Team Tingla
- Att komma tillbaka
- Långdansens Viva: dagens bäst visade häst, stambokförd AB med 42 poäng
- Bella Halsnaes har fått ett nytt hem
- SM 2024 – det känns fortfarande overkligt
- Är du Bellas matte?