Dans och ridning -det finns likheter
I söndags var jag och Micke på en danskurs som klubben han representerade då han tävlade i bugg hade anordnat. Det var en heldag med Tony Irwing där vi på förmiddagen fick grunderna i rumba och cha-cha och på eftermiddagen hade workshop kring kommunikation i paret, musik och musikanpassning och hur kroppen fungerar i dans. Förmiddagen var en utmaning till att börja med! Jag har alltid haft svårt för koreografi, att lära mig olika kombinationer på t.ex. ett aerobicpass. Det är samma sak då jag rider, jag måste nöta rörelser ett antal gånger för att få ett muskelminne på hur de ska kännas. Då först sitter det. Men saker och ting togs i ett lugnt tempo och till slut ramlade basstegen på plats. Det var hemskt kul att testa något nytt och Tony var aktiv som ledare. Det gick inte att gömma sig i de bakre leden för han sprang runt överallt och kollade så alla var med på tåget.
Eftermiddagen var intressant för jag kände igen så mycket från ridningen. Det första ämnet var kommunikationen i paren. Att man måste ge varandra utrymme, den ena kan inte styra stenhårt och den andra ska följa som en slav alternativt den ena får inte showa runt och ge noll fokus till sin partner. Då blir det ingen dansglädje, det måste vara att "call and answear". Han hade ett antal liknelser som var ganska målande. Detta går ju igen i ridningen också, vill jag att min häst ska dansa med mig kan jag inte vara diktator eller bara fokusera på mig och mitt. Det måste vara ett teamwork.
Vi fick också jobba med snurrteknik "eftersom alla herrar tycker om att snurrar damen men det är inte så roligt för alla damer då en del inte har så bra balans i sina snurrar och dans ska ju vara roligt för båda". Här tycker jag att jag fick ett par för mig rätt användbara tips.
Sen talades det om takt och tempo och här kände jag verkligen igen mig från ridningen. Att dansa långsamt ska inte vara sega steg rakt igenom - dvs segt tempo- utan samma tempo hela tiden men att man lägger in break där det ska vara det beroende på takten i musiken och dansen. Om man t.e.x som i rumban startar på taktslag två, dansar på takt tre och fyra och därefter ska det vara en paus på ettan vilket gör att man får som ett "häng" i steget. I cha-chan kom dubbelsteg in och där kände jag igen tanken att kvicka upp takten från ridningen där det ju också ska vara samma tempo men snabbare takt om man vill ha kvicka fötter.
En annan intressant aspekt som togs upp var att perfekt teknik i dans finns beskrivet både här och var. Men den kommer aldrig att fungera för det finns inga perfekta dansare. Oftast har man kanske ett ben som är något längre än det andra, en rygg som är något skev, en fot som är lite större än den andra etc. Det kan vara små avvikelser som ändå gör stor skillnad. Budskapet var att man ska lära känna sin kropp så man kan hitta sitt sätt att få det att se perfekt ut fast det inte är det. Lite så tänker jag ju i ridningen också -visa upp det så bra det går på tävling, taktika hej vilt vad som ger mest utdelning. Dans och ridning har många likheter i och med att det är bedömningssporter båda två. 
Bild från kursen
Lusse var ju hos mig ett par dar i början av förra veckan för ridning och tandvård. Jag har inte suttit på honom på sju dagar nu men fått idel soliga rapporter om en änglahäst. Veckan innan var han ju mer Busidor, lite lätt överenergisk. Kanske tänkte han att det var bäst att sköta sig, annars får man åka på jobbig bootcamp och en främmande man kommer och drogar en? I morgon är det dags igen, då blir det ett dressyrpass på SRK och sen ska jag rida ut honom i helgen. Nästa vecka har jag bokat träning med Ingrid som ska ridas på Lusse. Det känns som det är dags att vi får någon annans ögon på oss, så jag får lite nya läxor att ta itu med inför den kommande säsongen.
Shira och jag trimmar på. Just nu är hon så himla rolig att rida. Varje gång jag kliver av längtar jag till nästa pass. Hennes outsinliga källa av energi har börjat användas till det den ska vilket gör att hon är otroligt lätt att rida fysiskt. Jag blir aldrig trött av att rida henne och ju mindre hjälper jag ger ju kvickare svarar hon känns det som. Just nu är mycket av det vi gör en upptäcktsresa. Jag hittar knappar och samband och hon svarar upp, alltid med ett "jajamensan det fixar jag!" Det är härligt att ha en häst som verkligen älskar att arbeta.
Söndag och onsdag morgon har vi ridit ut till klätterbacken, dvs rundor på ca 50 min som innefattat ganska mycket trav och galopp. Vi har kommit igång så pass med uteridningen att jag verkligen kan jobba henne utomhus. Zigzacka i skänkelvikningar, rida öppna omväxlande höger och vänster, diagonalsluta i galopp, samla-trycka på osv. Hon är pigg men sällan tossig. Måndag gick vi bara en kort promenad längs vägen för att hon skulle få ladda batterierna inför tisdagens träning som jag bokat in med Ingrid.
Vi startade upp med lite trav och galoppjobb, lossa nacken och tempoväxlingar för att få igång bakbenen. Sen tog vi galoppen. Jag red nån förvänd väg och gav mig därefter på bytena. Vänster till höger klockrent och på hjälpen. Höger till vänster först med studs innan och hon blir lite lång även om det var rent. När jag var mer beslutsam och verkligen red en peppad galopp innan jag la till en hjälp som inte var "snälla byt jag hoppas att det ska funka" utan "NU byter vi" så blev det bättre. Då fick jag prova att byta på en annan linje, rakt över banan och byta vid passerandet av medellinjen. Detta för att jag skulle komma till ett beslut snabbare, man har inte så mycket tid på sig att spela på på en sån linje, det är ju bara ett par språng fram till meddellinjen. Jag fick tips om att inte rida med tanken att "kasta in" henne genom att snedda in i den nya galoppen utan istället verkligen rida ihop den gamla galoppen med mycket tryck i ytter bak och sen lägga om hjälperna tydligt fast hon fortfarande var rakriktad. Och så bra det blev! Jag älskar då små förändringar ger så stor skillnad.
Vi avslutade med lite jobb med skolorna, trappan som jag red för Mats. Och här fick jag ännu en ahaupplevelse. Med små förändringar i mina höfter växlade Shira så fint mellan öppna och diagonalsluta. Det var verkligen ju mindre hjälper ju mer flöde från henne. Shira är en känslig häst och när jag hittar kommunikationen mellan oss kan jag utnyttja detta. Då känns det som jag verkligen börjar fatta vad dressyr går ut på för en stund. Tänk den dag vi har den känslan hela tiden. Känslan att vi är ett, att hon nästan lyder min tanke. Det är något att sträva efter!
