Att tävla och träna med hingst

Det är många som frågat mig om jag inte kan skriva några rader om hur det är att träna och tävla hingst vs sto/valack. Jag jobbade på 90-talet i ett stall med hopphästar i Tyskland så det jag skriver nedan är med utgångspunkt i de hästar jag mötte där samt tiden jag haft med Ingvar, dvs inte så många olika individer. De skillnader jag kan se är bl.a. 

1. En hingst kan ofta äta mer foder utan att bli tjock och har lättare att muskla sig än ston/valacker.

2. Du behöver ligga lite mer steget före i hantering/ridning med en hingst, lite på samma sätt som unghästar. Tänker man till före slipper man hamna i situationer som kan bli krångliga. T.ex. behöver man ju inte ställa upp ett sto precis framför hingsten vid uppsittning för gemensam uteritt.

3. Hingstar är styrda av dofter i större utsträckning än ston/valacker.

4. Hingstar har ofta av naturen mer hållning, utstrålning vilket kan vara gynnsamt vid dressyrtävling. 

5. När det gäller placering i stall och hagar kan man behöva tänka till lite extra för att få lugn och ro. En del hingstar är aggresiva mot andra hingstar/valacker.

6. Du har ett extra ansvar då du hanterar hingst på tävlingsplats/träningar. Säg till om någon går för nära och se alltid framåt och planera din väg. Det är inte speciellt lyckat att ramla av/tappa sin hingst.
 
7. Tänk på säkerheten. Led med kedja och hjälm om du är osäker.
 
8. Hormonerna kan blomma upp väldigt snabbt, av och på kan gå på ett ögonkast.

9. Det är ganska stor skillnad på temperamentet under säsong (ca april-aug) jämfört med resten av året.
 
10. Hingstar kan ofta, precis som ston, ha en lite starkare personlighet än valacker.

När det gäller just Ingvar så finns det några saker som jag gör annorlunda med honom än mina ston. Dels kan han gå på i princip fri tillgång, han bli inte tjock sommartid trots en hel del gräs och det är skönt. Jag behöver inte tänka på att begränsa betet på samma vis som med stona. Han är också extremt lättränad, både när det gäller att sätta muskler och bygga kondition.

Jag är lite mer uppmärksam då jag är ute med honom än med de andra hästarna. Tittar uppåt och framåt och planerar mer var vi ska gå både då jag rider, kör och leder honom, så inga hästar kommer onödigt nära. Han blir aldrig arg på andra hästar och heller mycket sällan hingstig/pratig utan det som skiljer är att jag upplever honom osäker när andra okända hästar kommer för nära t.ex. i full galopp bakifrån. Han vill "akta sin rygg". När vi var ute och ledde honom och Lusse på SM i fjol tog Lusse spontant ansvaret som bodyguard. Kom andra hästar nära gick han liksom emellan för att skydda sin vän Ingvar. Att rida/köra honom tillsammans med andra hästar är inga som helst problem, det är bara upp till mig att planera min väg på samma sätt som då jag ridit unghäst. 

Ingvar är helt klart med styrd av dofter än stona och Lusse. Han har ibland reagerat på vissa ställen vid uteritt och tittat ut i luften och vädrat och sedan har det visat sig att grannens hund reagerat på samma ställe samma dag. Troligen har det varit vilt som nyligen passerat. På tävling/träning på bortaplan kan man märka att han reagerar på dofter från t.ex. hästar han möter men det är bara att be honom fokusera på mig så släpper han det. Det kan gå på mindre än en sekund från av till på och tvärtom. I början innan jag kände honom var jag osäker att han skulle bli hingstig men nu läser jag honom och kan redan från första "vädringen" vika hans huvud mot mig och säga "Ingvar" och direkt är han med mig igen. 

Jag har honom bredvid sto i stallet och i egen hage brevid stona och det är inga problem. Jag vet att han gått med andra hästar i hage hos Emma och att han även där stått brevid sto i stallet. Ingvar är social och vänlig och när Bella var ny i stallet stod han ofta och "pratade" med henne och det gjorde henne lugn. Jag upplevde att han och Lusse blev goda vänner i fjol. De gick ju inte i samma hage men de följde ofta varandra sida vid sida av staketet och det fungerade bra att köra dem tillsammans i bussen och att rida dem ihop. Lusse brukar inte bry sig om andra hästar speciellt mycket men jag upplevde att han gillade Ingvar. 

Jag leder Ingvar i grimma utan kedja hemma och jag skulle säga att han är som en valack i hanteringen. På bortaplan leder jag honom med kedja även om det säkert inte skulle behövas. Jag kan ha honom lös på gången när jag sköter honom eller i spolspiltan när jag duschar honom och han lyder mina kommandon perfekt. Han är över huvud taget väldigt lättsam och en av hovis favoritskoningar. Jag lastar honom ensam, leder honom "med lillfingret" på promenad och han står blick stilla vid vaccination/avmaskning. Enda skillnaden är att saker gärna ska in i munnen. Grimskaft, uppbindningsrep mm hör till favoriterna. En jackärm kan också slinka in på bortaplan om han är lite mer på g. Han är otroligt mysig och gillar pyssel. Han är nog den av hästarna som får mest pussar och kli utifrån att han verkligen visar att han uppskattar det. Är jag i närheten följer han mig med blicken hela tiden, han har ett väldigt fokus på mig. 

Han är en trygg häst att rida/köra, lite av en farbror och gentleman. Han kan, precis som Lusse, ibland få lite svag hörsel på ett sätt jag aldrig upplevt då jag ridit sto. "Ta i lite mer? Nja...nu blev det dålig mottagning" säger grabbarna med glimten i ögat där Tingla säger "Ta i lite mer? Jajamensan! Nu kör vi, går det tungt måste man köra 200%!" 

Sammafattningsvis skulle jag säga att det varit mycket enklare att träna och tävla med Ingvar än jag föreställt mig att det skulle vara. De hingstar jag mötte som hästskötare på 90-talet var av en helt annan kaliber. En fick man inte tappa för han hade tidigare skadat en annan häst så illa att den måste avlivas. Testosteronet flödde på ett helt annat vis där. Om det beror på Ingvars personlighet, att han är av naturen en vänlig individ, eller hur han uppfostrats är ju svårt att säga. Men att ha denna gentleman i mitt stall är verkligen något som gör mig glad. Det är en dimension till med hingst, när man har dem med sig. Ibland känns det som han kan läsa mina tankar.  





















Sen sist har vi hunnit med en uteritt, ett trimpass på banan och ett tvådagars körläger. Lördag: dressyr enskilt och jag testade för första gången att köra på en hand längre sträckor. Söndag pass 1: precision två och två. Söndag pass 2: maraton två och två.

Jag har aldrig kört Ingvar på bortaplan eller tillsammans med andra hästar men han skötte sig ju som vanligt som en prins. Det är aldrig några problem att vara ute på olika event och bo borta med honom. Det är så himla härligt med det team jag har kring hästarna nu. Amanda är som min högra hand och med vana från egen hingst hemma, tillika Ingvars lillebror, läser hon ju honom utan och innan på samma sätt som jag. När det gäller träningen så fick jag hjälp med sits och inverkan som jag bett om men den allra bästa mentorn för mig i körningen är Ingvar själv. Det är så härligt med honom att jag kan utbilda honom i riden dressyr, han kan utbilda mig i körning, han kan utbilda Amanda i dressyr och de kan tillsammans utvecklas i hoppning. En häst - så många möjligheter. Helgen gav också ett härligt styrkebesked. Vilken kondis han är i! Tre pass och inte ett svettigt hårstrå, helt ren i benen och känns stark som en oxe när det gäller orken. Jag måste också säga att jag är så grymt nöjd med vagnen. Helt annan känsla än min gamla, mycket mer förlåtande för mina misstag så vi tog knappt en kona på hela helgen. Här är lite film från alla passen: 

https://www.youtube.com/watch?v=kYohxtQwGuA


Lusse 

Lusse har också gått för fullt. Ett trimpass med mig här i stan, en uteritt med mig och tre uteritter med mamma. På måndag är det dags för Ingridträning igen och nästa onsdag gör vi årets första start på SFRK:s kvällstävlingar om inte nån av stona bestämmer sig för att föla just då. Det börjar nämligen närma sig, tecknen ökar dag för dag säkrskilt på Qharma som är beräknad åtta dagar före Tingla. Jag har börjat gå ut och kolla dem nattetid även om det riktiga intensiva vakandet dröjer tills ytterligare tecken visar sig.  



Bella växer så det knakar och är i dagsläget en 5 cm överbyggd huvudfoting, dvs består mest av långa ben och ett lite för stort huvud. Vi får se om övriga kroppsdelar kommer ikapp, annars får jag kanske en väldigt klok och snabb häst. Vi har varit ute på promenad igen och det är roligt, hon är verkligen nyfiken och positiv. 

Tankarna kretsar mest kring vilka som bor i stonas magar just nu. Det har hela tiden känts så långt bort och nu är tiden inne....






5 May 2017