Årskrönika 2023 - man blir bättre tillsammans
2022 har inte varit ett dåligt år på hästfronten men heller inte ett år när alla drömmar kickade in. Det har kanske mer varit ett år där jag tappade motivationen till det jag många år strävat mot men på vägen hittade nya drömmar. Det var också ett år då jag insåg att det viktigaste är relationerna till de som betyder något för mig, såväl hästar som människor. Att alla får vara friska och må bra, att ha roligt tillsammans.
Skrev jag i förra årets krönika och den trenden har fortsatt. Att söka mer av det som verkligen värmer i hjärtat än kickarna. På sängbordet ligger just nu boken Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi. På jobbet har just skapandet av relationer till eleverna varit min styrka. Om en människa känner att du verkligen tror på hen kan hen ofta gå nästan hur långt som helst. Och i år är ett år jag känt att jag verkligen kunnat göra skillnad för några elever och det stärker naturligtvis även mig. Jag älskar utmaningen att ”hitta in” i en klurig personlighet och få hen att nå sina mål. Delad glädje – dubbel glädje. Jag skriver det ofta men jag älskar verkligen mitt jobb. Jobbet har för mig genom åren mest varit en plats jag går till för att tjäna pengar så jag kan ha den fritid jag vill ha. Men de senaste sex åren sen jag bytte arbetsplats har det varit annorlunda. Här har jag känt mig trygg och utvecklats. Det har varit roligt att gå hit och det har känts som jag hittat min plats.
Egentligen är det nog samma sak med hästar som med människor. Man behöver bygga den där relationen. Där man litar på varandra och törs blomma ut. Har du den så går även hästarna hur långt som helst för dig. I början av mars hade jag äran att få hem Kronos 287 till min gård. Det var med skräckblandad förtjusning jag sakta men säkert lärde känna honom. Jag ville verkligen förvalta det stora förtroende jag fått att låna en riktig hjärtehäst. En av Nordens absolut bästa Fjordhästar dessutom. 
Jag och Kronos
I början upplevde jag honom lite introvert. Mina ston har så mycket känslor både på insidan och utsidan. Så var det inte med Kronos. Han var snäll och mycket väluppfostrad men vi var liksom inte ett utan två olika individer. Även om han redan från start visade att han älskade när jag pysslade med honom upplevde jag honom lite reserverad. Samma sak i ridningen. Lydig, stadig och trygg men höll sig lite i sitt skal. Jag ville hitta in i det där skalet. Få honom nyfiken på mig.
Jag var inte säker på att jag skulle lyckas på den korta tid vi hade på oss. Men så en dag hände det. Han släppte in mig och visade mig hela sin personlighet. Och i och med det gick han rakt in i hjärtat på mig. Det var verkligen en lära känna varandra resa i raketfart. Tiden med Kronos kommer jag alltid att bära med mig med ett leende på läpparna och värme i bröstet. Han är en väldigt speciell häst. Att få lära känna Kronos har varit en av de bästa saker som hänt mig inom häst.
Jag och Kronos
Över lag är 2023 ett år där min självkänsla växt, både på jobbet och inom häst. Jag har vågat saker jag kanske inte trott att jag skulle göra och för varje utmaning har jag växt. Det har såklart inte varit solsken varje dag. Någonstans under hösten tog det stopp. Höstar brukar kunna ha effekten på mig att energin sipprar ut men i år var det annorlunda. Det gick inte att ladda om och små motgångar blev jättestora. Det tog liksom tvärstopp på ett nytt sätt för mig. Troligen pga. en vår med ryggskott, fem hästar i gång och utökad tjänst på jobbet då det var den bästa lösningen i den situation vi stod i just då. Dessutom med stressen över den lösa hunden som sprang här och jagade hästarna i hagen eller dök upp på ridbanan när jag trimmade där.
Men jag tog tag i det. Satte ord på hur jag kände, fick stöd av en klok vän, några kollegor och min chef. Och efter det var det som att gnistan kom tillbaka. Av det har jag lärt mig att det bästa du kan göra är att dela ett problem. För om delad glädje är dubbel glädje så är också ett delat problem ett halvt problem. Så det känns som jag avslutar året på topp. Jag har faktiskt sällan känt mig så stark den här tiden på året som jag gör i år. Det finns mycket jag inte kan påverka men det är okej. För jag har många som tror på mig och det gör att jag orkar gå nästan hur långt som helst. Precis som mina elever och de hästar jag tränat gjort det då jag visat att jag trott på dem.
Izabell och Irma
2023 var ett år som kännetecknades väldigt mycket av ordet tillsammans. Kring hästarna har jag haft fantastiskt bra hjälp av Izabell, Tilda, Julia, Amanda och Helena. Tilda flyttade i augusti för att studera till läkare så hon finns inte i vår vardag längre men jag vårdar alla fina minnen vi har tillsammans. Julia har ett tillfälligt avbrott då hon väntar barn i vår men hon kommer ju förhoppningsvis tillbaka i framtiden och finns ju kvar i stan. Vi hade en mysig julfika förra veckan. Izabell finns fortfarande i vår vardag och rider här flera dagar i veckan. Jag är väldigt glad över det då hon kan rida alla fyra hästarna och vi har väldigt kul ihop. Det är ju så med häst, ålder spelar oftast inte så stor roll. 
Livar - son till två av mina hjärtehästar, Tingla och Kronos
Amanda och Helena har funnits med mig i många år. I år har vi utöver allt kul i vardagen gjort fyra resor tillsammans; Grevagården, sommarpremiering, Fjord-SM och en helg på Sanna gård med återlämning av Kronos. Delad glädje är dubbel glädje blev verkligen sant då min uppfödning Långdansens Livar som de köpte som föl blev både bästa svenskfödda häst på sommarpremieringen i Bollnäs efter att ha fått diplom med fina 42 poäng och sen även vann årets Riksvalack på Grevagården.
Irma och Livar får diplom
Jag löste ridhus-abonnemang i början av året men det visade sig vara rätt onödigt för det blev faktiskt bara en enda ridhusresa dit. Jag valde av olika skäl att lägga nästan hela fjorårets vinterträning på road-work och det var nog det bästa jag kunde ha gjort för Tingla. Det och att jag från juli ridit en hel del på hackamore har gjort henne betydligt starkare i kroppen och rakare och jämnare i kontakten. Det har naturligtvis synts i tävlingsresultaten.
Under mars – oktober red jag regelbundet för Issa samt några gånger för Ingrid. Jag har även lastat och kört hästarna till olika roliga uterittsmiljöer, till Björkbacke och Böle gård så Amanda och jag kunnat träna hästarna tillsammans samt till den fina banan i Gåltjärn för att kunna träna på fullstora dressyrmått i vardagen. 
Lusse
Lusse har haft ett bra år. Mamma har ridit mycket. Jag någon dag i veckan, lite mer i perioder det behövts. I somras var han uppe hos mig nästan en månad. Lusse är trygghet för mig, på hans rygg är jag alltid i nuet.
Viva och Bella har bara ridits hemmavid. Viva som varit så stökig i trafik är i dag i stort sett helt trafiksäker. Hon håller andan när timmerbilarna kommer men klarar även det. Det är enorm skillnad jämfört med för ett år sen.
Viva
Bella som fick dålig hovkvalitet av coronan i fjol hade en hel del tappskor så jag skodde av henne i samband med att vi skulle betäcka och sen fick hon gå barfota tre månader och reds med boots. Det var nog det bästa jag kunnat göra. När hon väl skoddes var hennes i grunden riktigt bra hovkvalitet tillbaka. Båda är dräktiga, Viva beräknad 20 april och Bella 2 maj. 
Bella och jag
Om jag ser till målen jag satte så har Irma nått sina. Ridas in, visas på sommarpremiering och förhoppningsvis även visas på Grevagården. Jag hade en tanke om att sätta henne i vagn men den blev satt på paus pga. tidsbrist. Någonstans fick jag inse mina begränsningar i antalet projekt. Sommarpremieringen gick jättebra, hon fick diplom med 40 poäng. Irma är en härlig individ som passar mig som handen i handsken. Hon är stor så jag började lite senare med henne än jag gjorde med mina andra ston men hon är ändå väl framme i utbildningen då hon är trygg och väldigt lättlärd. Hon var sutten på någon gång i våras och fick sen vila på bete med Livar innan vi satte i gång på sensommaren. Hon fattar säkert båda galopperna både ute och på ridbana, har börjat söka lite kontakt och stöd. Hon har ridits främst ute, både med sällskap av hästkompis och min sambo till fots. Hon är väldigt okomplicerad och har varit trygg oavsett det varit jag, Izabell eller Amanda som ridit.
Jag och Tingla
Med Tingla var målen träna mot en Msv C debut i dressyr, fortsätta rida för Issa, hoppas och köras mer samt gå SM – lite oklart vilka grenar. Det gick vi i mål med. Om jag ska sammanfatta tävlingssäsongen har jag haft mitt bästa tävlingsår på många år. Tingla placerade sig i Msv C dressyr, gick en radda felfria LC avd. B hoppning med Amanda, vann WE LC de två starter vi gjorde samt gjorde två jättebra starter i sportkörning, en fullständig och en precision +35 cm. Hon gjorde också en bra insats på Fjord-SM i både hoppning och dressyr även om hon inte var placerad. I dressyren kom vi 10:e av 21. 
Amanda och Tingla
Sen tävlade jag ju Kronos. Vi hann på väldigt kort tid både med placering i LA dressyr, göra en fin insats på Fjord-SM i dressyr (9:e/21), rida hem prestationsmedaljen i guld samt det jag är mest stolt över, starta Msv B dressyr på 61%. Det är så vitt jag vet bara tre Fjordhästar som gjort det i Sverige och jag är stolt över att Kronos blev en av dem med mig. 
Årets rosett-skörd
Om jag ska sätta mål för 2024 så blir det att Tingla ska gå betydligt mer körning och WE. WE var en ny gren för oss i år och den passar oss fint. Jag ska försöka vara med på allt som ordnas inom räckhåll i den grenen. Samma sak gäller för körningen. Hon är kvalad till Fjord-SM i hopp, dressyr och allround. Vi får se vad hon får starta. Allround är planen i alla fall. Det skulle vara jättekul med precisionskörning också om vi ändå drar med oss vagnen genom halva Sverige, men det är vi inte kvalade i ännu så det förutsätter en tävling i vår som går bra.
Tingla, jag och groomen Amanda
Med Irma har jag som mål att åka i väg och träna på bortaplan, både själva som miljöträning och för instruktör.
Viva och Bella hoppas jag innerligt får två friska föl. Hästantalet på gården ska vara fyra konstant så det innebär dock att två hästar i så fall är till salu. Hingstföl kommer vara det oavsett mor men jag skulle kunna tänka mig att spara ett stoföl efter Viva och sälja någon av dem jag har nu. Men det får bli ett framtida problem.
I år har jag varit ute och dömt 14 dagar. Jag har haft chansen att döma 3* tillsammans med kollegor ett flertal gånger – superkul och utvecklande. Vårsäsongen kommer jag inte våga boka upp mig så mycket pga. stundande fölningar men annars hoppas jag få döma en del, och då gärna tillsammans med andra. Det är en bra utmaning och nyttigt att se så man ligger rätt på skalan.
Med hopp om ett fint 2024 och ledordet tror jag får bli bättre tillsammans!
Kronos och min första start hade vi stöd av Helena, Amanda, Izabell och Tilda på plats och Johan och Elisabeth på distans. Klart det går bra då!
