Är allt bara fluffiga rosa moln?

Då och då kommer de. En armbåge i sidan. "Du som lever på fluffiga rosa moln och säger dig inte ha dåliga ridpass". "Du som tävlar i norrland där det är så lätt att få högra procent att det inget är värt". 

Har jag aldrig dåliga ridpass då? 

Nä, faktiskt väldigt sällan. Naturligtvis går inte allt som på räls från jag sitter upp till jag sitter av. Och naturligtvis är inte känslan lika bra alla dagar. Men regelrätt krig är det aldrig. Och jag sitter aldrig av missnöjd, jag ser till att vi kan avsluta på ett vettigt sätt. 


Tingla på SM 2018 foto: Helena Kättström 

Kanske handlar det om att jag valt hästar som passar mig bra för när jag hade Halvbloden var läget helt annat. Speciellt med Mirang var det inte alltid så kul vare sig för ridsjälvförtroendet eller ryttarmodet. Tingla är riden i drygt 4,5 år och jag kan räkna de dåliga pass jag haft med henne på en hand. Jag har haft förmånen att forma henne från 10 månaders ålder och hennes temperament passar mig bra. Då blir det bra helt enkelt. Qharma och jag har haft fler diskussioner. Men det är ingen idé att starta ett krig med henne för jag kommer aldrig att få henne att visa sin fulla potential på det sättet. 

Jag tänker att det är lite som i skolan. Om vi tar ett exempel. Jag ska starta en kurs i svenska med en ny grupp elever som kommit in på gymnasiet med riktigt dåliga meritvärden och som ligger väldigt lågt på diagnoserna i läsförståelse. Jag kan välja att gå in och säga: 

"Hej, jag ser på pappret att ni är lågpresterande, knappt läskunniga faktiskt. Det kommer inte att bli kul att undervisa er men vi ska igenom detta." 

Eller så kan jag gå in och säga:

"Hej ungdomar, i år ska vi försöka lära oss så mycket som möjligt! Vad känner ni är svårt och vad har ni för styrkor?" 

Gissa vad som kommer att ge bäst resultat och jag tänker att det är likadant med hästarna. Förväntar jag mig att min häst ska visa artighet och respekt måste jag även visa den artighet och respekt tillbaka. Självklart markera tydligt när det inte är okej men inte gå in i en strid i onödan eller försöka göra vare sig hästar eller människor små. 

Jag har kvalat till SM på egna meriter varje år och jag gör jämna resultat på tävling oavsett häst, sällan under 60.00%. Jag har peppar, peppar heller inte haft några skador på nån av Fjordhästarna utan de har kunnat tränas och tävlas fullt ut år ut och år in. Under säsongerna 2016-2018 har jag bara gjort under 60.00% två gånger och det var med Ingvar i Msv C då han blev spänd och hamnade helt bakom skänkeln.

På årets SM låg jag högre i resultat än hemma även om ritterna inte var de bästa jag gjort i år. Det kan ju bero på att alla startande var Fjordhästar och inga långbenta gångartskanoner fanns att jämföra med. Jag var väldigt nöjd med alla ritter under SM under de förutsättningar som rådde; lång resa, värme, tävlingsnerver, en vilja att prestera. Det är helt andra förutsättningar att tävla på lokal/regional hemma. Inga resor, hästen kan gå i hage på morgonen före start, varje enskild tävling är inte lika viktig - man kan ju starta igen nästa dag och glömma ett lite sämre resultat vilket gör att man inte blir nervös på samma sätt. Men det var inte mina allra bästa starter kvalitetsmässigt i år. Ändå blev resultatet lite högre. 

Finns det en norrlandsskala? Jag vill inte tro det. Min domarutbildare som dömer mycket i Skåne hävdar att det inte gör det. De bekanta jag känner som tävlar söderut gör inte lägre procent då än när de tävlar hemma. Däremot är det självklart svårare att placera sig i t.ex. Skåne där det finns så många fler bra ekipage. Men det betyder ju inte att procenten skulle behöva bli lägre för det. 


Lucidor på SM foto: Helena Kättström 

Här hemma rullar det på. Motivationen har varit hög efter Danmarksresan. Tyvärr satte jobbstressen in nästan direkt jag kom hem så jag har kämpat med huvudvärk som i går kulminerade i migrän. Jag kommer att byta jobb under hösten och jag tror att det kommer att bli ett stort lyft för mig att byta från den kommunala skolan till REAL-gymnasiet som har inriktningarna häst, hund, äventyr och djurvård. 

På söndag ska vi visa Viva och Bella på sommarpremiering så Amanda har varit hos mig och vi har visningstränat dem. Poletten hade verkligen ramlat ner hos båda. Bella är ju alltid cool men även Viva visade upp sig på bästa sätt. Återstår att se hur det går på bortaplan! Micke och jag har även lasttränat dem lite. 

Tingla har jag ridit både måndag - uteritt skritt, tisdag - uteritt trav och galoppjobb, onsdag - dressyr, torsdag - ängen trim och konditionsjobb. Hästarna som gått ute då jag var borta har nu flyttat in och Tingla har satt päls inför en riktig vargavinter och jag kommer klippa henne till veckan. 



Qharma tömkörde jag tisdag, Amanda red dressyr på henne för mig onsdag och i går red jag ut och jobbade mycket med galoppfattningar och övergångar. I dag ska hon vila och i morgon tävlar hon och Amanda lokal LC.1 i Gnarp. Håll tummarna! 

Mina tjejer vilade ju då jag var bortrest men det har inte Lusse gjort. Senaste 9 dagarna har mamma ridit honom i skogen sex gånger, Helena ridit honom i skogen en gång och jag har ridit honom i ridhuset på SRK ett pass. Jag trodde han skulle vara ringrostig men det var han inte alls. Sommarens vistelse på Camp Gåltjärn sitter i! I eftermiddag ska jag rida ut honom i skogen i Jättendal. Nästa vecka börjar allvaret med Ingridträning och en start i lokal LA.1. Jag har inte trimmat honom så mycket sen SM utan han har mest gått i skogen men han känns fin och tävlingen är nära så vi passar på.

Men först denna helg. Rosa moln eller inte - jag är stolt över mina hästar och känner mig nöjd över det samarbete jag har med dem såväl på tävling som till vardags. 



24 Aug 2018