2022 - en årskrönika

2022 har inte varit ett dåligt år på hästfronten men heller inte ett år när alla drömmar kickade in. Det har kanske mer varit ett år där jag tappade motivationen till det jag många år strävat mot men på vägen hittade nya drömmar. Det var också ett år då jag insåg att det viktigaste är relationerna till de som betyder något för mig, såväl hästar som människor. Att alla får vara friska och må bra, att ha roligt tillsammans.

Och roligt tillsammans var det verkligen när Helena och jag åkte till Grevagården tillsammans i höstas. Inte minst att jag på fredagskvällen fick provrida Sörfin 333 som sedan blev årets hingst. Jag ser fram emot nästa år när även Irma, Livar och Amanda ska med på den resan.

SM var såklart kul men det blev en del smolk i bägaren av att Bella och Tingla var så himla stressade och bundna till varandra. Jag upplevde inte att de mådde bra, de agerade inte på ett sätt jag känner igen hemifrån och det kändes inte kul. Lärdom av detta är att inte åka med två hästar från samma stall igen. I alla fall inte ston. Att åka med Ingvar Halsnaes och Lucidor 2016 och 2017 gick ju utmärkt. Jag gissar att killar kanske inte boundar på samma vis som tjejer.


Vidar och Amanda, Tingla och jag samt Bella och Helena på SM

EM i Vilhemsborg är ett av årets bästa minnen. Jag åkte med Johan, Elisabeth och Kronos 287. Så många möten, fina samtal och så mycket skratt. Både i vårt gäng, svenskgänget och med de danska och norska bekanta jag mötte. Kronos är dessutom delad etta i smidigaste meetinghäst jag träffat, delad med vår Lucidor. Så himla lugn och trygg och mysig att umgås med i stall, på promenader och under pyssel. Att han sen är en tiger på tävlingsbanan och gick in och levererade en placering i EM i hoppning för Fjordhästar var naturligtvis jättekul.


Kronos 287 

Jag har suttit i Mittsvenskas tävlingssektion ett år men det uppdraget kommer jag att avsluta i samband med årsmötet då jag känner att mötena tar lite för mycket tid för mig och det gör mig stressad.

Jobbmässigt har det varit ett jättebra år. Jag fick i början av året en lite ny typ av tjänst som förstelärare. Jag har nu mitt drömjobb kan man säga. Undervisar lite lagom mycket, i år har jag svenska 2, svenska 3, historia 1a1, service och bemötande 1 samt att jag är sidekick till min kollega Johanna med åk 2 häst och kurserna hästkunskap 1 och ridning 1. Detta innebär tre dagar inne på skolan med vanliga ämnen, en dag på ridskolan och en dag då jag har APL-ansvar och besöker praktikplatser och underhåller den typen av kontakter. Förstelärartjänsten ger mig mycket inspiration då jag i och med den möter nya kollegor över hela landet, får en del fortbildning utöver det arbete som sker på den egna enheten i samarbete med rektor, min förstelärarkollega och biträdande rektor.


Lusse 

Hästmässigt inledde vi året med att få Corona på alla fyra hästarna. Det var en pärs såväl för nerverna som ekonomin. Jag var helt slut när vi kom ut på andra sidan av den perioden. Men hästarna återhämtade sig bra. I somras fick Viva kraftiga nässelutslag som var svåra att bli av med. Jag funderar på om det var något som man kan relatera till coronan då hon redan direkt efter sjukdomen fick en massa skumma små krustor i pälsen. Lite som att magen slogs ut. Från och med i höstas är hon tack och lov superfin i pälsen.

Bella har efter coronan fått sämre hovkvalitet med en del tappskor som följd. Där hoppas jag på förbättring på sikt, när en helt ny hov växt ut som inte är påverkad av sjukdomsperioden. Tingla som alltid haft stålmage fick nu i december nån släng av nåt kolikrelaterat och allmän trötthet. Den enda som inte verkar påverkats är alltså Irma. Corona är skit, oavsett det är folk eller fä som drabbas med andra ord.

Tävlingsmässigt har det inte gått direkt dåligt men jag har heller inte varit så sugen på det som förut. SM-dressyren med sina extremt ojämna siffor bidrog helt klart till detta. Charmen med bedömningssport som jag varit rätt förskonad ifrån genom åren slog till med full styrka. 8% mellan domarna är inte okej.


En av årets alla underbara uteritter, här på Vivans rygg i sällskap av Tilda och Bella 

Träningsmässigt har året varit bra däremot. Jag började rida för Isabelle Serrander i våras och gjorde det hyfsat regelbundet under året, mest med Tingla men även några träningar med Bella och en med Viva. Issa lyfte mig och Tingla massor som ekipage och gav oss en helt annan jämnhet i resultaten. Jag har också ridit för Ingrid Nyström med Bella och Camilla Lindh med Tingla och Bella några gånger.

Vi har varit ute och miljötränat massor med hästarna. Besökt olika anläggningar och betalt för att rida där enstaka gånger just för att få rutin i att vara på bortaplan. Mest på grund av att jag insåg att Bella var i stort behov av detta efter årets första start. Och Bella har verkligen tagit stora steg i detta med att ridas på olika platser. Från väldigt spänd och het till att visa fin ridbarhet. Tingla är trygg att åka med och ridas vart som helst. Dock kan även hon bli lite övertaggad så det är ingen nackdel att miljöträna henne heller, jag upplever att det gör henne mer avspänd.

Jag har också tillsammans med de som ridit här haft väldigt mycket kul i vardagen med hästarna. Raska galopper i bredd, klättring uppför berget och fått belöningen i form av en fantastisk utsikt, skrittat i stillheten i gammal tallskog och känt lukten av ren natur. 


Tingla

Jag har också fått blodad tand för körningen igen. Vi körde ju mycket med Tingla när hon var unghäst, tävlade även litegrann. Sen låg det på is många år men när jag i år kände mig lite omotiverad till dressyren satte jag henne i vagn igen och som hon älskar det! Hela hösten körde vi regelbundet och det var superkul. Jag kände att jag fick mer koll för varje pass. Nu ligger körningen bokstavligen lite på is då jag tycker det är lite läskigt att köra efter vår väg på vintern då den blir ganska smal och det går en del tung trafik. Men vi kommer återuppta det så fort förhållandena är bättre igen.


Gammal kärlek rostar aldrig, Livar och Irma

Livar gick på bete här med Irma tre veckor. Det var jättekul att ha honom här igen och jag upplever att de trivdes väldigt bra tillsammans. Det var som att de aldrig varit ifrån varandra. Sen åkte vi upp till Wången med dem och visade dem i augusti. Livar fick 41 poäng och Irma 39 poäng. När det gäller ordning och uppförande var det dock Irma som var A-barnet. 

Målen då? Hur gick det med dem?

Tingla: fortsätta befästa den nivå hon är i hopp och dressyr och på sikt ta steget mot klasserna över, Msv C dressyr och LB hoppning. Det största målet är att jobba på att få ordning på nosen som hon gärna lägger på sned för att höja procenten i LA. Starta SM i hopp och dressyr.

Det kan vi sätta check på! Vi låg mellan 64.00-65.28% i alla sex starter vi gjort utom en där vi på en likvärdig ritt fick 59%. Det resultatet tänker jag faktiskt bort efter att ha sett filmen från ritten. Resultatmässigt har vi varit första utanför placering tre gånger så det har varit riktigt nära den där åtråvärda rosetten dessutom. Formen blev mycket bättre efter att vi började träna för Issa.


Tingla och Amanda debuterar 90 cm 

I hoppning gick det jättebra! Hon var felfri samtliga fem 80 cm hon gick och debuterade på en riktigt svår och lång 90 cm bana med två rivningar men en härlig inställning. Amanda red några träningar för Pia Eriksson med henne som alla gick väldigt bra. Tingla är en riktig tiger på hopp-banan. Hon startade SM i både hopp och dressyr. Bäst gick det i hoppningen där hon var första utanför placering i omgång två som gick i 90 cm.

Det roligaste vi gjorde tillsammans under året var Cliniq för Mats Eriksson, att vi kom igång med körningen igen samt att hon lärde sig älska vatten. Vi var ner och plaskade i ån många gånger och får hon välja väg på ridturen går hon alltid dit, även nu på vintern. 

Bella: debutera LB dressyr, skaffa sig lite rutin i hoppning genom pay and jump och sedan på 1* tävling. Åka ut och miljöträna ännu mer. Starta unghästchampionatet i dressyr på SM.

Dressyren kan vi sätta check på men inte hoppningen. Efter att ha gått en träning i slutet av året före där hon blev lite bränd behövde vi börja om från början. Så året har gått åt till att bygga självförtroende över små hinder, mycket bomjobb, hoppa slingor, träna på olika typhinder men allt har varit här hemma eller på Björkbacke då jag kände att hon behövde landa i det först. Året avslutades med felfri runda på ÅFFs KM med Amanda så det kändes kul.


Bella och Amanda efter en lyckad start

Hon gjorde fyra starter i LB och en i LC. De första två var hon otroligt spänd och svårpåverkbar inne på banan och mycket rädd för andra hästar över lag. Efter det la vi om planen. Började åka till olika anläggningar och miljöträna. Så i år har Bella ridits på Sundsvalls FRK, Sundsvalls RK, Jättendals RK, Njurunda RF, Berga naturbruksgymnasium, Alnö ridhus, Björkbacke gård både ute och inne, privat bana i Gåltjärn utöver hemma. Det har gjort stor skillnad. Även jag har vågat mig på att rida henne på bortaplan lite mer. Årets absoluta highlight var när jag tränade henne för Mats Eriksson i höstas. Då föll varenda pollett på plats. 

Resultatmässigt var årets två första LB inte så mycket att hänga i julgranen men den tredje började det lossna och då blev det till och med en blå rosett i ett litet startfält. Den fjärde var hon första utanför placering, bara några hundradelar ifrån. Det var en riktigt bra start. Sen gjorde hon två spända insatser på SM innan hon avslutade året med att vinna KM i dressyr i ÅFF med mig på ryggen och gå en riktigt fin LC med Amanda på 1* tävling.



Jag upplever att hon mognat väldigt mycket i år men hon är och förblir en känslig och lite introvert häst som behöver en lugn och tydlig pilot. När jag i höstas ville ha ytterligare en medryttare till teamet blev jag påmind om detta igen. Känner hon sig inte bekväm med ryttaren går hon liksom inte bara lite halvdåligt utan det funkar verkligen inte alls. Där är hon rätt lik Qharma som också var väldigt tydlig med vem som var värdig att sitta uppe på henne rygg. Därför är jag glad att hon gillar Izabell så mycket. 

Viva: velar jag lite mellan att satsa på tävling, då i de lägre klasserna i både hoppning och dressyr, eller betäcka. Just nu lutar det åt ett år till av ridning. Hon är utbildningsmässigt på LB-nivå i dressyr och skulle nog kunna gå en LE hoppning i dagsläget.

Det blev ingen betäckning men heller inte tävling. Däremot la jag mycket krut på lastträning och när hon började kännas bekväm i det igen började vi åka kortare resor. Fem såna har hon gjort i år och det har gått bra, hon har åkt lugnt. Så nu känns det som vi har ett annat utgångsläge igen. 


Viva åker släp med gentlemannen Lusse

Att rida henne på bortaplan är däremot inga som helst problem. Hon har ridits på SRK, i skogen vid Väster-lövsätt och på banan i Gåltjärn och hon är precis som sin mor likadan var man än rider. Trygg och pigg! 

Vi har lagt ner ganska mycket tid på hoppning med henne också, något hon älskar. Hon är väldigt okomplicerad att rida på hinder. Amanda red henne i en 60 cm klass, dvs LE, på KM och det gick jättebra. En lätt rivning men som hon hoppade! Hon är en tiger i hoppningen precis som sin mamma. 


Vivan - en häst man blir glad av 

En annan sak vi lagt ner tid på med Vivan är trafiken där hon successivt blivit bättre och bättre. Det är faktiskt länge sen hon reagerade på nåt fordon nu. Peppar peppar har vi missat timmerbilar och annat elände dock. I takt med att vägen blir smalare och snövallarna högre dvs man kommer ingenstans om hästen vill fly kommer jag nog att bli mer försiktig i vinter och bara rida längre sträckor ensam efter vägen på helgmornar då det är lugnare. Men i sällskap av sin mamma är hon cool även då det kommer lite mer trafik. 

Irma: fortsätta tömköras mot en eventuell inkörning.

Check på den! Irma är väldigt mycket tömkörd i olika miljöer i år. Har dragit svängel och skramlande saker bakom den. Jag har också promenerat och tömkört henne en del i trafik. Hon är en underbar individ att arbeta med, alltid väldigt positiv. 


Irma i sin loksele

Lucidor: har tävlat klart som det känns nu. Han ska fortsätta vara mammas skogsmulle och jag kommer rida honom någon dag i veckan för att stämma av energinivå och lydnad.

2022 var året då Lusse blev skogsmulle på riktigt. Jag har ridit honom hyfsat regelbundet men mest ute i naturen. Kondisen är inte vad den varit men han känns positiv i det han gör. I somras skrämde han oss rejält då han fick han kolik under sin semester hos Amanda och Helena. Som tur var gick det bra och han har inte visat några tecken på detta igen.  


Lusse vår gyllene kung

2023 är med andra ord ännu lite spretigt med mina hästar. Jag har haft lite svårt att sätta upp mål. Jag kommer träna mot en Msv C debut med Tingla men vi får se om jag gör den eller om det bara blir träning. Vi kommer fortsätta rida för Issa då hon verkligen lyft oss som ekipage och vi nått en helt annan stabilitet och jämnhet sen jag började rida för henne i våras. Tingla är färdigkvalad till Fjord-SM i dressyr men jag vet inte om hon ska få starta eller om vi lyckas med drömmen, komma igång med körningen så pass att det blir tävling och kval där. I så fall prioriterar vi en start i allrounden och SM-hoppningen före dressyren. Över huvud taget känns det som hon ska få hoppa och köras mer. Det är hennes grej, det är då hon lyser som mest. 


Lycklig Tingla efter körning 

Vivan och Bella löser jag nog inga licenser för då jag planerar att betäcka dem i vår. Så där blir det fortsatt jobba hemmavid om de blir dräktiga vilket jag såklart hoppas på. 

Irma ska ridas in, kanske sättas i vagn om hon känns redo. Hon ska också visas på sommarpremiering och förhoppningsvis Grevagården. Det ska också bli väldigt spännande att se Tinglas son Livar under ryttare och kanske i vagn. Han har i dagarna varit ute och dragit snow racer och verkar otroligt lik sin mor i hur han agerar. Snabb och orädd! 


Irma på Wången 

Kanske ligger det lite i tidens anda som råder nu, det jag känt i år. Att på nåt sätt söka det som värmer i hjärtat mer än kickarna. I övrigt hoppas jag på det Bellas uppfödare Sören och Vibeke önskade mig i sin julhälsning: 

Allt gott under det kommande året med mänga goda upplevelser med både människor och hästar. 


29 Dec 2022