SM, NM och sjuk Lucidor

SM 2022: Det var två år sen vi var iväg sist och första gången jag åkte utan Lusse och ibland kände jag verkligen att jag saknade honom. Allt var förlåtet när han sagt till mig "Just nu är det många som ringer....var vänlig försök igen senare". För Lusse är en sjukt smidig meetinghäst och dessutom enormt rutinerad. I år åkte jag ju med ganska gröna Tingla och mycket gröna Bella och det var en mental utmaning.

De blev otroligt stressade av att vara ifrån varandra. Lite som när man tar ett föl från ett sto, någon form av panikkänsla som maximerade deras redan höga grundenergi vilket gjorde att ordet "ptroo" var mycket vanligt förekommande och armarna trötta medan benen knappt behövde snudda hästen.



Bella gjorde två starter. Torsdag gick hon unghästchampionat LC.2 på 62,83%. Inte mycket att säga om det. Rättvisa procent på spänd och het häst som gjorde ett rätt bra travprogram men en del omslag bak i galoppen som det blir när hon är övertaggad så det kostade ju massor. Vi var ändå nöjda med henne. Hon var väldigt rädd för miljön och stressad av hela situationen och hade kunnat säga upp sig men det gjorde hon inte utan valde att lita på att Amandas plan för dem var bra och följde den. 







Lördag gick hon en LB.1. Fortfarande spänd men väldigt mycket bättre än på torsdagen. Nu blev det mer power än rädd. Jag skulle säga att det var årets näst bästa start för henne av de sex hon gjort och i den miljön var det riktigt bra gjort. Egentligen bara en miss i programmet. Dåligt betalt dock, 59.82%. Jag tror hon haft kanske 4% till för den ritten här hemma.

Tingla gick SM-dressyren med en start torsdag och en lördag. Torsdag blev pannkaka, hon var väldigt spänd och het och jag fick liksom inget dragläge. Alla hjälper tog för mycket eller inte alls. 59.19% i snitt och tre ganska jämna domare. Ändå en del fin feedback: "trevlig uppvisning med förtjänster", "mjukt ridet", "trevlig energi" och det vi ska förbättra vet jag ju redan. Lösgjordheten och kontakten blir inte som den ska när hon är så taggad.















Lördag hade hon varit in på banan tre gånger eftersom hon även gått hoppningen så då var hon rätt lugn för att vara Tingla. Kanske lite trött men det kan vara en fördel nästan för hon blev väldigt ridbar och lyssnade bra på mig. Några saker jag kunnat göra bättre som jag var medveten om skulle kosta men jag var väldigt nöjd med henne. Min känsla var 63-64%. En domare tyckte 6:a av 14 på 65.57% så det var lite mer. En annan tyckte 62.42% och 10:e plats och det kändes också fullt rimligt. Båda tyckte det var en lydig häst med bra energi. Men den tredje tyckte 57.57% och 12:e plats. Det skiljde på flera moment mellan 4-5 av den domaren på samma moment som de andra satte 6.5-7. De såg helt enkelt inte samma sak. I trav- och skrittprogrammet var skillnaden ännu större, då var det 10% respektive 8% till de andra domarnas poäng. Himla trist för det gjorde ju att snittet rasade som en sten. Men så är det med bedömningssport och jag är ju involverad i den själv då jag sitter på andra sidan staketet.



Jag är också tacksam att detta sällan händer här hemma. Sussy Rudholm har lagt en så fin grund för oss hon utbildat genom åren. Att döma flera är alltid nervöst för man vet ju att om man blir den som avviker kommer ryttarna vilja kasta ruttna tomater och bananer på en. Men när vi dömer tre här uppe upplever jag att alla ser samma sak i stort sett. Visst kan det skilja lite beroende på var man satt osv men på det stora hela är vi eniga och det är för att vi fått verktygen att vara det på kurserna genom åren. Och det är inger trygghet både då man rider och dömer.

Tingla hoppade också SM med Amanda (se bilder ovan). Torsdag var hon ju yr och het och tog med två bommar i farten. Det var en svår bana och även den regerande SM-vinnaren hade 8 fel så det säger jag inget om. Hon är inte så rutinerad i hoppningen, detta var bara hennes livs elfte hopptävling om man inte räknar pay and jumps och klubbisar för då är det kanske fem till. Men hon hoppade med en härlig inställning och spänst.

På fredagen hade hon sovit på saken och hade ett lite bättre fokus. Väldigt pigg fortfarande men var med Amanda. Felfri grundomgång och en av fem till höjd omhoppning. Så spännande för nu skulle hon gå sitt livs första omhoppning och första gången på LB-höjd.

I omhoppningen blandade hon magiska språng med helt galna. Tyvärr föll första bommen och de landade första utanför placering. Men nära pallen var det för det var bara en felfri. Och med mer rutin blir de livsfarliga ihop hon och Amanda. De är så härliga att se ihop, det bara lyser livsglädje om dem.

Vi valde att stryka lördagkvällens utställning för att kunna börja rulla hemöver tidigare. Bella hade säkert levererat men hästarna behövde få komma ut i hage och röra sig på stora ytor och varva ner. Och himmel så lyckliga de blev av att få komma hem. Trötta i skallen men i kroppen hade meetinget knappt tagit på dem alls. Med Lucidor har det alltid varit tvärtom men tjejerna har riktigt bra kondition, det insåg jag. 

Vi tog med oss massor av nya erfarenheter, möten med fina människor och det jag sett glimta fram i tjejerna ska vi jobba vidare med. Dock åker jag nog inte med två hästar igen. Planen nästa år är att Tingla och Vidar ska åka tillsammans. Bella och Viva blir hemma för där har jag tänkt betäcka och fortsätta träna på hemmaplan. Då får Bella ytterligare något år på sig att coola ner och mogna och när Tingla tävlat klart blir det hon som får axla mästerskapsansvaret om några år. Irma ska ridas och köras in och jag har inte bestämt mig för om hon ska betäckas eller inte 2023.



Jag mellanlandade hemma två dagar innan det var dags för nästa äventyr, EM på Vilhemsborg i Danmark. Jag hann tvätta upp allt, packa om, rida Vivan två pass och Lusse ett. Jag körde Lusse till Helena och Amanda måndag em. Planen var att han skulle bo där två veckor för att slippa vila då dels jag var borta och mammas ridsällskap först var sjuk och sedan skulle resa bort. Det startade jättebra och han hade fem fina dagar i Njurunda med mysiga uteritter, pyssel och bad. Men under söndagen fick han kolik och behandlades två omgångar hemma och stod sedan på Bergsåker hela måndagen.

Man hinner tänka många tankar. Vi hade beslutat att inte buköppna men om de trodde det var något som gick att behandla på annat vis var vi redo att köra till Ulltuna.

Som tur var blev han så stabil under eftermiddagen att han fick åka hem till mig (kortast resa och jag var mindre trött än mamma som redan jobbat på med honom ett dygn) och bodde här till onsdag kväll då han fick åka hem till mamma igen. Vi har promenerat i timmar, matat med mashvatten och hötussar och det har hållit sig stabilt. Bukprover och blodprover visar inget som kan orsaka kolik så det är en gåta varför han fick det, som alltid rest bra och haft stålmage. Men kanske var det ändå något stressrelaterat eftersom han inte hade mig/mamma med och bodde på en ny plats sen sex dagar tillbaka. För vi kan inte komma på något i skötseln som kan orsakat det hos Helena och Amanda. Nu hoppas vi bara det håller i sig, för vi behöver vår kung. Hittills ser det bra ut och han njöt av att komma ut i hagen i Jättendal igen. 



Jag satte mig på tåget till Örebro tisdag morgon och natten mot onsdag rullade vi mot Danmark, Johan, Elisabeth, Kronos och jag. Det blev som väntat väldigt fina dagar. Kronos är världens bästa häst att resa och vara på meeting med, rutinerad och lika cool att vara ute med som Lusse. Man märker över huvud taget inte att det är en hingst man har med sig, han är trygg i sig själv och sköter sitt.

EM-hoppningen gick över tre dagar. Varje dag red man två rundor kan man säga. T.ex. kunde hinder 1-8 vara runda ett och sen fortsatte man på hinder 9-15 innan man gick i mål. Felen räknades totalt på båda runderna så det var inte som i Sverige att bara de som är felfria i grunden går till omhoppning. På torsdagen landade de på en femteplacering med 0 fel i båda rundorna och fick rida ärevarv.



Fredagen hoppade Kronos jättebra och Johan satsade lite mer. Tyvärr föll en bom mycket lätt i runda två så de hade med sig fyra fel men tredje snabbaste tiden. De låg efter dessa två omgångar på en femteplats totalt.

Lördag gick sista omgången och då satte de två felfria rundor. Tiden räckte inte till placering i klassen men i det totala slutade de fyra med endast 4 fel efter alla rundor. Man vill såklart alltid mer och nog grämde sig Johan att inte få rida omhoppningen om medaljerna som de tre som varit felfria hela vägen gjorde. Men vilken insats av både häst och ryttare. Snyggt ridet, lydig häst som verkligen gjorde sitt jobb på bästa sätt varenda dag. Och jag är stolt över att vara medlem i Team Sanna gård och väldigt nöjd över att ha en uppfödning efter denna fantastiska hingst.



Dagarna bestod även av hingstpremiering, unghästchampionat, heja på de andra svenskarna och många samtal med människor från såväl Danmark, Norge som Sverige. Många skratt, mycket glädje och en känsla av team. Ett äventyr att minnas! Fjordhästen har gett mig så många fina vänner och det är jag tacksam över.



Att se dressyren inspirerar. Jag har en väldigt lång väg att gå innan jag rider som de bästa men min Bella skulle nog kunna vara med och slåss och det är motiverande att se. I hoppningen tror jag helt klart Tingla med mer rutin skulle kunna göra en bra insats. Hon hoppar riktigt bra även jämfört med toppen i detta EM.

Det var också väldigt kul att träffa Bellas uppfödare igen, Vibeke och jag hade en fin pratstund på fredagen. Även att se hingstarna ihop med Dorte och Kim på fredagen var en stund jag minns lite extra. Bellas lillasyster Dianna Halsnaes gick dressyrchampionat för fyraåriga hästar med en topp-placering på lördagen. Henne såg jag som åring och hon har utvecklats fint. Jag är tacksam att jag köpte Bella efter mitt första besök på Vilhemsborg 2016. Att se hennes släktingar bekräftar bara det jag redan visste, detta är kvalitet i generationer. Vi får se om jag själv kommer att rida på Vilhemsborg en dag. I så fall blir det kanske på Bella eller någon av hennes avkommor.


Lycklig Kronos kommer hem

Mina tjejer fick vila och gå på dygnet runt bete när jag var bortrest, Micke var hästvakt. De har jag kickat igång nu sen jag kom hem. Bella känns mjuk, fin och pigg trots nio dagars vila ute. Tingla och Viva har varit lite lugnare, de behöver nog komma in och sova några nätter innan de är tillbaka i full energi. Irma som gått ute nästan sex veckor är nog ganska nöjd över att få komma in och sova. Hon har växt massor i sommar och är väl inte i sin allra bästa växtfas med tanke på att hon ska visas på Wången nästa helg men vi tar det som träning. Stor blir hon helt klart och ser på sätt och vis rätt vuxen ut i kroppen. Det känns inte alls orimligt att jag ska sitta på henne om si så där 8-9 månader.

I tisdags var Helena här och hjälpte mig med Lucidor efter koliken så när Tilda kom för att rida tog vi en häst var, jag – Tingla, Tilda – Bella, Helena – Viva och red en runda med mest skritt men lite trav och någon galopp. Det gick jättebra. Onsdag kom Julia hit och red ut Tingla med mig och Bella. Sen red hon Vivan med avstickare i trav och galopp medan jag promenerade Lucidor. Torsdag trimmade jag första dressyrpassen med Bella och Tingla sen SM och det kändes lovande. Hästar mår ofta bra av lite vila upplever jag. 

I dag har jag varit på jobbet första gången efter semestern. Det känns bra att vara tillbaka i vardagen ändå. Sommarens fina minnen värmer gott och inspirerar till framtida utmaningar.



 

4 Aug 2022