Årets första start
Halva sportlovet är snart avverkat och lite snuvad på konfekten känner jag mig allt när jag ser minnen från tidigare år med sol, ridning på utebanor och i skog och mark. De senaste dagarna har det fallit ytterligare två decimeter och dagens nyhet i lokaltidningen är att delar av sjukhuset fått utrymmas pga risk att taket ska rasa. Det är inte underligt att man blir trött!
Micke och jag har i alla fall, trots skottande, hunnit med en del kul också. Han tog ledigt två dagar så det har blivit lunch på stan, filmmaraton, lite strosande i butiker, sällskap på ridturen för mig och Tingla samt att jag fått hjälp med hämtning i Birsta då min bil varit på service. Känns bra att den är genomgången och redo för ytterligare ett år som kommer att bjuda på en del långresor. Jag försöker att hålla efter den och tanken är att byta innan den hunnit gått alltför långt så jag inte hamnar i sitsen med en opålitlig bil just med tanke på alla långresor. Dryga 9000 mil nu så ett par år till blir det nog med Yeti som nog faktiskt är den bästa bil jag haft både om man ser till köregenskaper, mina behov och hur billigt och problemfritt ägande det varit.
Början på förra veckans evighetssnöande innebar ju ett litet brejk i ridningen för Lusse men nu har han fått röra på sig ordenligt igen. Promenad med mamma fredag och måndag, ridning med Helena i skogen lördag och tisdag och motion av mig fredag och söndag dvs inga hela vilodagar alls. Fredagen tömkörde jag honom på SRK och han kan verkligen röra sig den hästen. Jag har ju sett en del hingstvisningar och framför allt den danska imponerade ju hästarna med mycket goda rörelser. Dock skulle jag inte säga att Lusse är långt ifrån. Vill han så kan han, det finns så mycket mekanik i honom bara man får snurr på maskineriet och det får jag i tömkörningen. Söndagens uteritt var bra den med. Pigg och mjuk häst som jag jobbade mycket öppna, sidvärts, övergångar och tempoväxlingar med på vägen mot Hårte.
Snödjupet ställer till det lite här hemma med hagen. Vi får ingen som helst snurr på elen och det går tyvärr inte att leda om för vi får inte ner några nya jordspett eller kan sätta aggregatet där vi skulle behöva ha det, dvs vid grinden till den hage jag använder nu. Sen sitter ju trådarna kopplade på både över- och undertråd där långt under snön så att försöka få el bara på övertråden går inte riktigt heller. Tingla och Qharma rör inga staket så vuxna damer de nu är, men knattarna tycker det är kul att bita och dra i allt för det kliar väl i tänderna. Nu har de kommit på att det inte är nån el i grinden så de har ju ingen respekt för den. I går satte vi däför ytterligare ett staket innanför, för att åtminstone göra det hela lite mer svårforcerat. Är det nån som har tips på hur man kan jorda staket vintertid när det inte går att få ner nåt i marken får ni gärna tipsa!
Tingla har jobbat för fullt! I torsdags red jag henne efter vägen och hon kändes fin. Det var dock läskigt kallt, så 35 min var vad händerna härdade med. Vi hade mellan -15 och -26 under veckan. Lördag morgon bar det av tidigt till Timrå för vi hade starttid kl 08.00. Eftersom Micke var på väg till Boden för att bowla åkte både mamma och pappa med, kul! Gud ske lov var det lite varmare, si så där -13 grader. Uppvärmningen skedde dock ändå med en hel del överdragskläder. Tingla kändes riktigt fin på framridningen. Vi fick en del avbrott i högergaloppen när hon spände till för dörrar osv. Det är just det som är svårast med henne nu. Galoppen börjar gå att samla men styrkan finns inte där ännu så minst spänning så bryter hon av. Det var samma sak med Ingvar i början då jag skulle rida förvänd galopp på honom minns jag, så det är ett välbekant problem. Med Ingvar var det bara att nöta på och efter några månader var just förvända galoppen att av våra paradnummer så jag är helt säker på att även detta kommer att lossna.
Det är roligt att vara på tävling med Tingla. Hon blir ofta lite tittig och ganska het och överreagerar lite på hjälperna jämfört med på hemmaplan så man kan lätt få missar men det känns ändå tryggt och säkert uppe på hennes rygg. Jag är helt säker att hennes inställning kommer att göra henne till en fantastisk tävlingskompis med mer rutin inne på dressyrbanan. Det svåra i programmet vi red var just sådant jag inte kunnat träna på i vinter pga vädret. Det är lätt att hon sjunker lite i formen på böjda spår och hon behöver mer styrka för att orka galoppera och vara uppe och framme de längre stäckor det är i ett program. Det vi tränat mycket på i vinter; trav raksträckor, tempoväxlingar, övergångar, gick också väldigt bra. Vi hade tre missar. Dels ett avbrott i högergaloppen. Precis som på framridningen spände hon till och jag var inte tillräckligt kvick att kompensera med ben. Hon fattade dock ny galopp efter 2-3 travsteg och nästa linje med galopp - trav - galopp övergång gick bra. Tyvärr en fyra på momentet med avbrott dock. Sen blev det en femma och en sexa på halterna. Hon tappar lätt balans i dem och kliver utåt eller liksom sätter sig. En styrkegrej så där är det bara att nöta på. Jag har börjat att rida fler halter och övergångar ute. Sen hade vi en sexa på en travvolt samt mellanskritt där hon spände till. Sjuor på en övergång ner till skritt samt på sista uppridningen. I övrigt bara 6.5 i hela programmet vilket är precis så som hon känns. Det är inga stora problem nånstans, hon är jämn och det flyter på, och med lite mer styrka och precision kommer sjuorna nog att ramla in. I slutkritiken fick vi 6.5 på gångarter och framåtbjudning samt korrektheten, sex på lösgjordheten pga hon blir ngt kort och låg i formen där styrkan saknas. Sen fick jag 7 på sits så de var kul! När jag tävlade Shira hade jag ofta 7 på sits men tyvärr inte lika ofta på Lusse som kräver lite mer ben så där blir det oftast 6.5. Jag hoppas att min "sits-sjua" är tillbaka för att stanna när jag rider mina ston som ju av naturen har mer gratis bjudning. När jag ser Bella röra sig i hagen får jag tanken att hon troligen kommer att vara ganska lätt att rida på ett bra sätt. Hon är precis som Tingla född i balans, ser liksom ut att vara på tygeln av sig själv även i frihet. Sådana hästar blir lättridna!
63.66% och en sjätteplats av 14 starter blabd ridhästar i lokal dressyr landade vi på. En bra comeback efter två år borta från tävlingsbanorna! Tingla tog i och med detta sitt första kval till unghästchampionatet på Fjord-SM. Hon får ju gå med sexåringarna eftersom hon haft föl. Jag ska försöka göra kanske fem starter på henne i vår så hon får lite rutin inför SM. Sen blir det ett sommarupphåll och i höst fortsätta med LB, kanske till och med någon LA om hon fortsätter utvecklas så här fint. Jag hade inte tänkt LA med henne i år men Mats tyckte absolut att jag skulle sätta upp det målet så vi får väl se hur långt vi hinner komma!
På söndagen red vi ut och lyckades ta oss förbi timmertrakorerna som hade helgvila så det blev en lång tur uppe i skogen på de avverkningsvägar de skottat upp. Så härligt att stå på toppen av berget och andas tall och gran. Jag tror även Tingla tyckte det var mysigt för hon stannade upp och spejade ut över skogen hon med. Vila måndag och tisdag red vi efter byvägen. Micke var med oss så vi red ifrån honom och travade och galopperade fram och tillbaka en massa intervaller så jag skulle tro att vi fick ihop en 6-7 km på det viset. Både Tingla och jag tyckte det var kul! Över huvud taget är ju Tingla en häst jag alltid har kul med. Det är 100% energi, trygghet och glädje på hennes rygg. Alla skulle ha en egen Tingla. 
Bilderna är från lördagens tävling. Ett glädjande besked är att Ingvar i helgen kvalade in till Fjord-SM i hoppning med sin nya duktiga ryttare Felicia. Så kul, se fram emot att få träffa honom igen och heja på dem i hoppning! Tingla har sannerligen en allsidig pappa. Fina resultat upp till Msv C dressyr, 90 cm hoppning, lätt klass sporkörning, DM-nivå i bruksridning och brukskörning har han hunnit med. Vad finns det mer att önska? Han blir vad man gör honom till och så tror jag det är med Tingla också. Hen som bor i Qharmas mage är ganska livlig vissa kvällar. Jag hoppas så mycket att det ska gå bra i år. Det var stor skillnad på Ingvar den betäckningen och de andra stona vi betäckte honom med. Qharma var det snyggaste han sett, hans drottning och han behandlade henne som en sådan. Det måste ju bara bli en fin fölunge av ett sådant kärleksbarn.
