Träningsreferat, körhästar och magisk stund

I måndags red jag Shira för Ingrid. Hon har ju sett oss på tävlingsbanan från domarbordet men på träning var Shira en ny bekantskap för henne. Shira inledde starkt med att ha bråttom ur och halka på rampen då jag skulle lasta ur och kana ner på båda knäna. Såg inte så kul ut men gick som tur var bra. Jag skrittade fram i lilla medans det harvades klart i stora. Då jag skulle byta ridhus blev det lite dramatik. Hon är ju lite fånig på att gå i trånga passager. Även inne i ridhuset var det läskigt på ena långsidan då det vattnats och var fläckar på sargen.

Ingrid körde på samma linje som Mats, att inte ta någon strid med henne eller att göra affär av saker, bara fortsätta med de övningar jag valt tills hon spänner av. Vi red öppna på långsidorna med lite tempoväxlingar i dem. Sen gjorde vi samma jobb i galoppen. Både ändra fram och tillbaka. Det fungerade bra och efter en stund hade Shira glömt att hon var rädd. Hon är ju en arbetsmyra egentligen. Det är bara som om det snurrar lite i skallen på henne innan hon fått värma upp och komma in i den trygga ramen. Hela passet gick ut på det jag brukar jobba med, få henne att bära mer på bak och komma fram med nosen. Ingrid var och petade en hel del i min sits och det var jättebra. Jag fick flera ahaupplevelser över hur små förändringar i min sits kunde förändra Shiras form och hållning positivt. Vi jobbade även med bakdelsvändningar och enkla byten mot slutet av passet. Framför allt förberedelserna för de enkla bytena. Att hon måste bli kvick och stampig in i dem och inte lång och långsam.

Det var en bra träning! Jag ser redan fram emot nästa. Jag tror det är precis det här vi behöver för att höja ribban på tävling. Det är inte dåligt nu men det går att få in massor av mer precison och med den tror jag dessutom att vi kommer att få färre dyra missar.

Tisdag och onsdag reds Shira i skogen. På tisdagen tog vi en skön skrittrunda på långa tyglar runt sandtaget och på onsdagen red vi i Norafors i alla gångarter. På torsdagen tömkörde jag henne i skogen med Micke och Tingla som sällskap. Jag tror Shira tyckte det var kul att ha sällskap, det var länge sen nu. I över två månader har hon ju enbart ridits/tömkörts ensam. Tingla tyckte i alla fall det var superkul! Vi hade satt på Tingla sadeln men den brydde hon i vanlig ordning sig inte alls om utan hon spurtade på så glatt med spetsade öron och spänstartraven. På hemvägen hade hon nog kunnat gå lös, hon följde verkligen Micke exakt vart han gick.

Shira vilade i går. I dag ska jag trimma dressyr, troligen på SRK. Hade tänkt rida på min bana men den stora skördetröskan kör på åkern bredvid och de har ställt en vagn precis vid banan som de tömmer säden i så det är ett fasligt liv. Vi får väl se när de är klara. Jag känner att jag inte är så sugen på ett miljöträningspass utan vill ha ett pass där jag kan jobba kvalité och fortsätta där jag och Ingrid var i måndags.

Tingla och Qharma har jobbat som körhästar denna vecka! Tingla har dragit sitt lilla däck för första gången. Hon var hur duktig som helst. Det märks att hon tycker det är så roligt och hon känns trygg och lyhörd i arbetet.

Qharma har fått testa tömkörningsgjorden för första gången. Jag provade också att tömköra henne lite, mest med stöd av Micke som gick framför henne. Hon förstod såklart inte styrningen ännu, det brukar ju ta ett par gånger innan de gör det. Men hon var lugn och lyhörd och jag är jättenöjd med henne. Jag trodde nog att hon skulle reagera i alla fall lite på svanskappan men hon var bara malligt stolt över att få testa storasysters kläder!

Lusse har jag ridit två gånger denna vecka. Dels i skogen i onsdags och dels ett trimpass på ridbanan i Jättendal i fredags. Han känns väldigt bra just nu vilket är tur eftersom vi ska göra höstens första start i morgon söndag. Lusse har också knatat i skogen med mamma två pass denna vecka.

I dag har jag varit i Härnösand och dömt deras Klubbmästerskap i dressyr. Alltid roligt att få komma ut och döma! Vädret var härligt och allt flöt på väl. På hemvägen stannade jag i Birsta och köpte lite foder, ett par tyglar och en kedja som jag ska ha när Tingla så småningom ska dra nästa typ av last då vi övat ett par gånger till med däcket.

Mirang och jag var på kliniken i torsdags så hon var uppborstad och så blank och fin. På kvällen i samband med intaget blev det helt magiskt ljus. Jag har aldrig sett något liknande. Det har nog att göra med att vädret varit kanon hela dagen och så dog dimman in snabbt samtidigt som solen började gå ner. Det kändes som man var med i en saga. Jag hoppade upp barbacka och skrittade henne lite på åkern och Micke tog lite bilder på oss. Jag har inte suttit på henne på över två månader och som hon uppskattade det! Hon spetsade öronen och var så glad.

Efter ca 10 minuter kom dimman och sen var ljuset ett helt annat. Men det var ändå en otroligt häftig stund där ute på ängen. Ett minne för livet.

14 Sep 2013