Irma har fått ett nytt hem

För två veckor sedan flyttade Irma hemifrån. Det var ett väldigt tungt beslut. Om det var jobbigt att sälja Qharma och väldigt mycket jobbigare att sälja Bella var det ändå inget jämfört med att lämna Irma vidare i livet. Jag saknar henne varje dag. Små saker i vardagen som hon gjorde. Hennes lugna, trygga, glada personlighet. Hon är en häst som passade mig bra och som jag gärna fortsatt utbilda och utveckla. Men min hälsa har periodvis varit väldigt dålig de senaste tre åren och i vintras var jag farligt nära sjukskrivning. Så i höst kommer jag jobba deltid och försöka ha lite mindre i min vardag.

 



*







Där innefattades även häst. Tingla kommer ju aldrig lämna mig. Krona är ett framtidshopp och dessutom ännu inte så tidskrävande. Så det var Viva eller Irma och det kändes som jag skulle fortsätta med Viva när hon och jag precis startat en riktig kometkarriär i dressyr tillsammans. Dessutom dök det aldrig upp någon som kändes som en match när jag hade henne till salu sist.

Däremot sökte Sofia precis det Irma är, en riktig kompis för uteritter och WE. Hon hade ridit henne här några gånger, vi känner varandra, Irma står bara några timmar bort. Irma har det jättebra och jag har förmånen att få följa hennes vardag då Sofia och jag har mycket kontakt. Precis som då jag sålde Bella till Bodil. Jätteskönt att få höra om hur hästen landar i det nya. Jag känner redan att det är stor skillnad att ha tre hästar i stället för fyra i vardagen. När höstmörker och snöstormar kommer lär skillnaden kännas av ännu mer. Men även om det är rätt kommer hjärtat gråta ännu en tid. 

Irma i sitt nya hem: 













Tingla fick vila några dagar efter SM men sattes ganska snabbt igång då hon såg ut att vara sugen på arbete. I höst är planen att hon ska starta två WE och en fullständig sportkörning med mig och en pay and ride dressyr med Izabell lite senare i höst, i alla grenarna på LA-nivå. Så fokus just nu är WE och körning.

En tredjedel av passen har faktiskt varit i vagn och jag njuter varje gång jag sitter på kuskbocken bakom henne. Det känns som vi utvecklats massor i sommar. Jag börjar äntligen kunna köra henne i riktigt stadig form och lösgjord i båda varven. Ryggning och halter börjar fungera fint. Konor har vi alltid varit ganska bra på men nu ser jag fram emot att även köra dressyren i Timrå i september. Vi har kört både i skogen, på ängen och i går morse lastade vi henne och for ner till banan i Gåltjärn. Där körde vi först lite konor och avslutade med att köra igenom dressyrprogrammet och hon var härligt lösgjord.


Tingla och Krona on tour 

Utöver de vanliga uteritterna i vardagen har hon gått ett WE-pass här hemma där jag bl.a. testade den fina trägrinden pappa byggt till mig och bordet + kannan jag köpte på loppis. Hon har också gått ett dressyrpass på banan nere i Gåltjärn med Izabell och en utflykt med mig till sandvägarna där vi hade sällskap av Ellinor och Vivan.



Vivan är en känslig själ och en av de saker hon tyckt varit jobbiga är att klippas. Men nu har jag köpt en riktigt tyst och sladdlös maskin och Vivan blev för första gången klippt mer än bara en liten remsa på halsen. Hon var helt lugn under hela klippningen. Så nöjd med maskinen!

 

Med Vivan har fokus varit dressyr då vi hade en kvällstävling inplanerad. Så förutom de vanliga uteritterna och två utflykter till sandvägarna har hon gått en del dressyrpass. Vi har varierat mellan att trimma på banan i Gåltjärn, banan här hemma och på ängen. Hon har genomgående varit väldigt fin. På tävlingen var hon dock spänd, det kändes som hon gick och höll andan. Det var en mindre tävlingsplats och en hel del att titta på både när man skulle rida fram och på tävlingsbanan i ridhuset. Huvudena på de som handlade i fiket stack t.ex. upp över sargen med jämna mellanrum och fåglar flög omkring. Hon smög omkring lite försiktigt och det blev en del missar men jag var ändå nöjd med henne. Hon är så fin och kommunikativ även i dessa lägen och vill verkligen göra rätt och söker sin trygghet i mig.



 

Det visade sig att många haft betydligt större problem än oss med miljön så vi kom tvåa på 66.38%. Därmed är prestationsmedaljen i guld i hamn utöver att hon fick ännu en rosett till samlingen. Min lilla dressyr-prinsessa. Som jag hoppas Fjord-SM blir lite närmare nån gång i framtiden så jag får chansen att starta henne i SM-dressyren. 



Kronas skola har börjat på allvar. Vi tömkör, visningstränar, lastar och åker korta turer. Hon visas på Wången 16 augusti så mycket är genrep inför det. Resten av hösten är fokus mer tömkörning, kanske draglinor och lite mer miljöträning på längre turer från gården tillsammans med mamma och mormor. Hon växer i mina ögon hela tiden. Hon har gått från en yr unghäst till att börja bli som mamma och mormor; arbetsnarkomaner som ger en väldigt häftig kontakt och känsla. 




I går var jag i Jättendal och hade WE-träning med hela tio ekipage. Om två veckor går Jättendals andra WE-tävling av stapeln. Den första var nog över tio år sedan. Jag ska döma och ännu finns några platser kvar att anmäla så passa på om du är sugen att testa!

9 aug. 2026