SM 2026 – the Livar show

Tredje året i rad SM blev en hel vecka för oss pga de långa avstånden. 2024 Våxtorp, 2025 Växjö och 2026 Våxtorp igen. Mellan 175 och 185 mil på buss. Väldigt mycket boxliv för hästar som normalt går ute i stora kuperade hagar i flock mer än halva dygnet. Det är klart jag funderat om det är rimligt att utsätta Tingla för detta men varje år visar hon mig att hon älskar det.

 

Hon är i väldigt bra kondition men jag är ändå imponerad hur väl hon hanterar resor och värme. För varmt var det även i år. Men hon går i mål i sina klasser med samma energinivå som hon startar dem, om inte högre.

 







Jag visste att årets SM inte skulle bli samma framgångssaga som fjolårets med Tingla eftersom vi startade klasser vi är mer nybörjare i och motståndet var väldigt hårt. Och årets enda rosett stod hon och Izabell för när de tog hem ett SM-brons i junior-dressyr på fina 67.67%. Tänk att de tillsammans tagit ett silver och två brons, det är inte illa!





 

Tingla och jag red en öppen klass, WE LB.2 på 65.55% vilket var näst bästa tekniken i klassen. Vi fick jättefin feedback om genomgående mjuka välplanerade övergångar och fint samarbete på en positiv häst. Jag red onödigt långsamt i speeden för att hinna med i mitt huvud och inte bomma någon väg efter det tråkiga avslutet på förra WE’n. Mitt hathinder tre tunnor var nämligen med även denna gång. Vi kom första utanför placering, slagen av sista ekipaget som var Julia och Bella. Men ska man petas ut från placering är det definitivt av sin gamla häst.

 

Sen körde vi SM i precision som varit en dröm i så många år. Omgång ett var på fredagen. Tingla var 100% med på noterna. Hon kan stå och sova i vagnen men startar upp alla motorer på en sekund när jag ber henne. Så himla följsam, automatväxlad och helt underbar var hon. 25 portar och hade jag haft ett fungerande huvud hade vi gått nolla för det kändes inte svårt med portarna. Hon blev lite väl taggad vid port 15 och jag tappade det helt. Det var totalt blankt. Jag hittade inte port 16 så la volt och det tog tid, hela 15 sekunder såg jag på filmen. Så sex fel den dagen men de ligger helt på mig.











SM precision omgång två gick på söndagen. Alla fick köra fas 2 som träning även om man inte var felfri i fas 1 så det gjorde vi. Kanske borde jag vara missnöjd med fem bollar ner totalt. Men det är jag inte. Jag mindes banan och Tingla gick för fulla maskiner. Fem bollar ner men också 25 portar vi faktiskt klarade på den svåraste bana vi kört och dessutom smalaste. Vi körde första 22 på +28 cm och sista 8 på +23 cm.





Då ska man betänka att det var vår femte LA och nionde precision totalt. Och jag har kört in och utbildat henne själv fast jag inte har någon rutin inom detta. Vi har lärt oss tillsammans. Tingla + körning = sant. Nu ser vi fram emot Timrå i september. Tingla är fantastisk i vagn och det är så klart superkul att flera rutinerade kuskar kommit fram och sagt att de skulle vilja köra henne för hon ser så läcker ut.  





Livar har visat att han är sin mors son. Han är bara sex år och jämför vi med hemma märktes det på honom att energin var lägre. Han är ju som alla i den här släkten ett fyrverkeri i grunden. Men Amanda matchade honom så fint med korta framridningar och trots att han stod och sov i insläppet och vilade ett ben vände han helt när han kom in på banan. Öronen spetsades och han hoppade som aldrig förr. I dressyren den sista dagen gick han bättre än jag någonsin sett honom. En ung kille men redan en fullfjädrad tävlingshäst. Vilar när han ska. Går när han ska. Precis som sin mor. Som sin far med för den delen. Även Kronos är ju en fantastisk tävlingshäst. Livar har mycket från honom i gångarter och hoppteknik, men temperamentsmässigt är det nog allra mest mamma.





 

SM 2026 blev mycket av the Livar show. Han gjorde fyra starter. En värmningsklass LB.1 dressyr på 65% och en öppen klass LE hoppning där han nollade. Sen gick han 6-årschampionatet i hoppning och dressyr. I hoppning går det i LD som är 80 cm för Livar. Amanda och han vann efter en felfri ritt och fina stilpoäng. Dressyren som gick i LB.1 vann han på 69%. Det högsta han gjort i dressyr med råge.



 



Vilken häst jag fött upp! Det är svårt att vara bättre i hans ålder. Han var bästa svenskfödda häst alla raser på sommarpremiering som 3-åring. Sen blev han Riksvalack dvs bästa treåriga valack på riksutställningen. Därefter har han visat att han inte bara är snygg utan kan jobba också genom att vinna både hopp- och dressyrchampionaten som såväl 5- och 6-åring. Den meritlistan tror jag han är ensam om. Han och Amanda är ett dream team och hon har matchat denna rörliga unghäst så klokt. Han är som sin mor inte var mans häst utan en häst som kräver en matte som gillar hästar med stora personligheter och låter dem vara den de är men ändå sätter ramarna.

 

En rolig sak med årets SM var att jag första gången sen jag lämnnade henne i Ludvika för två år sedan träffade Bella igen. Det är alltid tungt att släppa en häst och Bella var riktigt jobbig att lämna vidare. Men att återse henne här två år efter försäljningen. I toppskick. Älskad. Så välriden. Allt arbete jag lagt på hennes utbildning har byggts på och i dag är hon flera steg längre framme. Det ramlade några glädjetårar. Att skiljas är att dö en smula. Men jag är 100% nöjd med den försäljningen. Det gav mig mer tid till Tingla och Viva och det gav Bodil och Julia en fantastisk vän. Och de har tid att fokusera bara på henne vilket gjort att hon utvecklats så fint. Och ändå är de bara i början av vad jag tror finns i Bella.





En annan bonus med dessa SM-veckor är att vi får möjlighet att umgås lite med Elisabeth och Johan på Sanna gård då vi övernattar där både på ner- och uppväg. Några av de människor jag verkligen önskar att jag bodde närmre. Sverige är alltför avlångt. 

23 juli 2026