DM-silver, prestationsmedalj i silver och börjar gå i mål

När det gäller tävling tycker jag att jag numera har hyfsade tävlingsnerver. Men det som kan stressa mig är den typen av tävling som inte är så lätt att göra om. En start i dressyr eller hoppning kan du bara anmäla en annan tävling nån helg senare. Gäller det WE och i synnerlighet tremoments är utbudet betydligt lägre inom ett avstånd som känns ekonomiskt och tidsmässigt rimligt i vardagen. Gäller det sportkörning är utbudet i princip obefintligt. Pratar vi tävling inom 35 mil har jag en om året. Därav blir pressen på en själv betydligt högre i en sådan start och jag var så otroligt besviken på min egen insats i fjol efter att jag missat en pliktport och kört för långt och blev utesluten.


Tingla 2 år drar däck. Tänk om jag vetat då vilken körhäst hon skulle bli!  

Till i år hade jag försökt skapa strategier. Övade mer. Läste på regelverket ännu noggrannare. Amanda och jag gick igenom alla banor och sträckor så många gånger. Och banne mig att faktiskt allt satt. Vi kan absolut köra snabbare i maraton men känslan att börja se hindren framför mig i huvudet som jag ofta gör i precision var underbar. Nu var det bara ett hinder ett jag var riktigt förvirrad i till en början men sen lossnade det. Tvåan körde jag helt själv och trean plus fyran nån mellanvariant, stora delar satt iaf.



 

Lördagen startade med dressyr. Jag var jättenöjd med starten. Jag hade Tingla på tömmen hela programmet och kunde köra henne korrekt ställd i hörnen och hålla ut henne efter staketet. Vi kom 2:a av 4 på 62 straff, hårfint nära ettan. Hade vi jag förberett henne bättre i den andra halten så hon inte klivit bakåt så… Hon gick riktigt fint och vi fick beröm för formen och sjuor på ryggning, utlängning av formen och kusken. Förbättringspotential för att höja poäng var vägarnas precision.

Sen körde vi precision. Det är den av grenarna vi känner oss mest hemma i. En boll ner hårfint och ett tidsfel på lite klurig bana gav oss segern i LA ponny. Så efter dag ett låg vi faktiskt i ledning i LA ponny.





Dag två var det dags för maraton. Maraton är både min dröm och mardröm. Dröm för att det är så roligt och Tingla älskar det. Och mardröm för att jag är så rädd att glömma banorna, köra fel och bli utesluten. Men det satt och vi kom 2:a av 4 även här. Vi blev även totalt 2:a av 4 i LA ponny men straffen räckte till ett silver i DM i Mittsvenska av de 6 kuskar som deltog. Vilken lycka efter fjolårets miss!





Jag är stolt över oss och lycklig över min fina häst. Tingla är bra på mycket men allra bäst är hon i vagn. Och av allt kul vi gör är banne mig körningen det som gör mig lyckligast med. Dressyr och WE är kul men inget går upp mot känslan att ha henne på tömmen, redo att lyda min minsta vink och känna kraften i hennes bakben som bara matar på. Det är adrenalin och finlir i ett unikt samspel.

Det känns som jag börjar gå i mål med Tingla på tävlingsbanan. Vi har uppnått de mål jag hade med henne med råge när det gäller dressyr, hoppning och körning. Det är WE jag skulle vilja ha ytterligare en godkänd tremoments LA för att lösa prestationsmedaljen i guld. Sen känns det som vi är ganska klara där med. Så länge hon är så fräsch som nu kommer jag fortsätta satsa på de tävlingar i sportkörning som är tillgängliga. Men i övrigt blir det nog Vivan som får axla ansvaret som min ”förstahäst” på tävlingsbanan från och med nästa år.


Viva och Tingla på utflykt 

Vi har haft tre riktigt bra veckor med hästarna över lag. Massor med uteritter som vanligt. I söndags var Ellinor här och vi åkte till de fina sandvägarna vid ån. Det var länge sedan sist och både vi och hästarna njöt av att kunna rulla på längre sträckor. Tingla kördes ju en del inför DM men även Viva och Krona har jobbat på med körinriktade aktiviteter. Krona tömkör jag på bana och efter vår grusväg. Hon är ganska tuff och kan ibland kolla av om det är hon eller jag som styr den här skutan. Det har hittills alltid visat sig vara jag och efter sådana pass är det som att hon blir tryggare och mer fokuserad. Som att hon tycker det är skönt med ramar att vila i. Vi har också gått på lite promenader, kollat på WE-hinder till fots och fortsatt träna henne på möten med bilar.

 

Både Viva och Krona har övat med rockarden. Gått över skaklarna, ställt upp sig i den. Med Krona har vi tagit upp skaklarna och låtit henne stå i dem, tagit nåt kliv framåt, stannat osv. Det är hon stencool med. Med Viva har vi gått ett steg längre. Hon har gått lös i skaklarna längre raksträckor. Jag leder Viva och Izabell drar vagnen. Viva är lugn i detta. Vi ska fortsätta repetera detta och sedan lägga till att köra så det blir en sväng men då behöver vi vara tre. Viva har även dragit däck och det gjorde hon jättebra, avspänd och harmonisk.


Nyklippt Tingla

Tingla har gått lite dressyr inför en pay and ride som Izabell och hon gjorde i lördags. Jag blev nästan tårögd av att se henne och Izabell i den starten. Det var så mjukt och balanserat och ritten i LA.1 gav 66.11%, personbästa för de två. Himmel vilken utveckling Izabell gjort i sin ridning under de fyra år hon ridit här. tillsammans. Och Tingla min lilla duracell som alltid gått på fart har vid en ålder av 15 år börjat bära på bakbenen och sitta ihop i galoppen. Jag tror det är styrkan från körningen och de verktyg jag fått i WE'n som gjort skillnad. För att kunna rida en LA teknik behöver hon kunna gå ner i skritt direkt från galopp och det har fallit sig naturligare för henne då vi ridit hinder.





Nu har Tingla tävlat klart för i höst medan Viva har fyra starter kvar. På söndag ska vi rida en LA.1 i Njurunda. Det är otroligt många anmälda, tävlingen är full på 60 starter och har ett antal reserver. Verkligen ovanligt nu för tiden. Men även WE-tävlingen jag anmält henne till om tre veckor är full på 30 starter och har reserver. Vi har ridit både dressyr och WE hemma för att träna till detta. Men även ett pass WE på bortaplan har det blivit. Izabell och jag var nämligen till Matfors RF som byggt upp VM-banan i WE och red den som öppen bana. Vi är ju inte riktigt på den nivån men perfekt att kunna rida hinder på bortaplan. Vivan som gått rätt lite WE och generellt är en försiktig häst med lite nerv var en stjärna. Hon litade på min plan och tog sig an alla utmaningar med tillit och självförtroende. Travade bron för första gången och jättefin i grinden som hon varit så rädd för. Tingla såg också jättefin ut med Izabell.

Vi åkte nöjda hem och möttes av Krona som varit ensam hemma 3.5 h. Hon var stencool. Att vara ensam är tydligen ingen biggie för henne. När jag skulle ta ut henne ruskade hon dock på sig, skakade av sig grimman och sprang ut genom stalldörren. Skulle hon till Tingla och Viva? Nej hon sprang in i transporten för hon ville tydligen också ut och hitta på något kul. Hon är verkligen Tinglas barnbarn mer än Vivans barn.


Krona 

Uteritter, dressyr, WE, körning – stoppar det där? Nej faktiskt inte för Amanda har varit hos oss och hoppat Viva och Tingla. Tingla var helt övertoppad. När de skulle trava av var hon så exalterad att hon nästan stack. Som hon älskar att hoppa med Amanda. Även Viva tyckte det var roligt och gjorde det bra. Planen är att Izabell och Amanda ska rida varsin pay and jump på Viva i höst. Går det bra blir det kanske nån LE till våren. Hon har inte hoppat så mycket men är klok på hinder och tycker det är roligt. Jag avslutar med en bild från en av höstens fina turer.

21 sep. 2026