Gulblått för Vivan igen och nytt huvud sökes

Våren har övergått i försommar. Vardagen har rullat på med massor av uteritter som vanligt men mellan det även en hel del annat. Vivan har tränat dressyr hemma men också tävlat två gånger, en start med Izabell och en med mig. Det blev gulblått i båda. Vilken jäkla rosettplockare hon är i dressyren, helt ofattbart. Det är lite mer än ett år sedan hon gjorde sitt livs första start. Det har på det året blivit sex segrar, tre andraplatser och två första utanför placering på 67% på de elva starter hon gjort. Helt overkligt bra av en kat c som i nio av dessa starter gått mot ridhästar (de sista två är ponny med Izabell). Hon har gått på upp till 74% i LC, 70% i LB och 66.8% i LA där det absolut inte är perfekt, vi behöver ännu mer styrka för den klassen.


Izabell och Vivan  







Jag och Vivan 

Det var många som hörde av sig på Vivan när hon var på annons men ingen kändes riktigt som hennes matte så hon blev ju kvar. Vilken himla tur! Jag tror dessutom att hon som sin mor har talang för fler grenar. WE ska vi definitivt fortsätta utforska och även starta i framöver. Detsamma gäller med hennes inkörning. Jag tror hon skulle vara fantastiskt fint i vagn, hon är ju väldigt fin på töm.


Vivan som hopp-ponny i +26 grader

Hoppning är nåt hon fått göra lite mer av på sistone. Izabell och jag har jobbat bommar och småhinder på ridbanan med henne och Irma vid ett par tillfällen då Izabell hade som nyårslöfte att ”starta en hopptävling och överleva”. Hon gjorde en ful avramling på en ridskoleponny och det har suttit i. Tingla är ju väldigt het i hoppningen så Izabell har föredragit Vivan där. Och midsommardagen var det dags för Vivans livs första hopptävling på bortaplan, pay and jump på NRF. Vivan tyckte det var både läskigt, spännande och kul och de satte en fin nolla. Jag var så stolt över dem och de fick mersmak så det blir nog fler gånger.


Utflykt Sofia-Irma, jag och Vivan 

Med Irma har det varit mycket uteritter. Ellinor har varit här en gång och Sofia en gång, annars är det jag som ridit. När Sofia var här passade vi på att åka iväg och rida genom vattnet till den fina travslingan. Jag har på alla år jag bott här aldrig mött nån travare där, vi har väl varit olika tider. Men den här dagen kom de. De saktade ner och vinkade glatt medan vi skrittade förbi. Vivan tyckte det var helt rimligt med hästar som drog vagn ”det gör min mamma jämt” sa hon till Irma som var lite mer storögd. Hon släppte det dock direkt de försvunnit. Jag uppskattar så mycket att kunna åka iväg och rida på olika platser och kunna lita på hästarna efter åren med Mirang och den unga Shira. Även om jag älskar att tävla och träna är biten att komma ut i naturen viktig för mig.



 
Irma

Irma har även hoppat ett par gånger. En gång med Amanda på Björkbacke och två med mig hemma. Hon har det inte naturligt på det sätt t.ex. Tingla hade som unghäst men tycker det är roligt på längre höjd. Hon har även fått åka till banan i Gåltjärn och gå ett dressyrpass. Den banan ligger ju väldigt öppet så det blir mycket intryck med trafiken, hästar i hagar mm men hon var så cool och gjorde ett riktigt bra pass.




Izabell och Tingla på tävling i maj  

Tingla har verkligen fått gå allround. Massor av uteritter och några dressyrpass hemma men även en del roliga pass i olika grenar på bortaplan. Vi har testat att sko henne med DIM under lädersulorna fram och jag upplever att det gett ännu mer svikt under hovarna. Hon är en liten tiger men som jag älskar den hästen. Ögonen lös på henne när Amanda hoppade henne på Björkbacke. Hon bjöd på precis allt hon såg. Precis den känslan har jag på henne i körningen med. Jag måste styra ordentligt, annars tar hon närmsta hinder själv. Men det är en ynnest att ha en häst som bara vill och jag är så tacksam över det. Vi har kört en del hemma och hon känns väldigt fin.

 



THF ordnade en sportkörningsdag helgen som var. Vi byggde gemensamt upp en bana med 14 portar, två maratonhinder och dessutom möjlighet att köra vattnet och slingorna. Varje ekipage hade 30 min till sitt förfogande, sen kunde man köra på andra ställen före och efter. Tingla var helt underbar. Så otroligt med mig, ibland känns det som att hon svänger på min tanke. Vi testade för första gången att ta vattnet i galopp och det var inga som helst problem. Inför SM kommer vi åka till ytterligare två anläggningar och bygga upp en hel bana att träna på. Sen hoppas jag att vi ska vara redo. Vår största utmaning är helt klart mitt huvud. Och då menar jag inte prestationsångest eller liknande. Det har jag sällan. Jag är rätt trygg i vad jag och hästarna kan och har inga orimliga förväntningar. Men att minnas banor som är olika varenda gång som man måste i körning och WE, jösses!



 

Inför WE-tävlingen i Härnösand åkte vi och red en träning på anläggningen två veckor före. Jättekul och nyttigt och Tingla gick bra, ingen som helst tvekan trots ny typ av tjur (GB-gubbe) och bro. Så jag kände mig rätt lugn på tävlingsdagens morgon. Målet var ritt två av två till prestationsmedaljen i guld i WE. 62% i teknik, 60% i dressyr och inte utesluten i speed är kriterierna. Den första tog vi lite otippat redan i vår tremomentsdebut i LA som vi ännu mer otippat vann för några veckor sedan. 

Dagen startade med dressyr och Tingla var på hugget och lite mer svårmanövrerad än vid starten i Matfors. Det var busväder och smattrade på taket av regn och blåst. Vi höll ändå ihop det rätt bra och jag satt med ett brett leende då vi red in på sista linjen. Ännu roligare var att domaren satt med ett lika brett leende, av feedbacken i protokollet at döma uppskattade hon också Tinglas inställning till arbete. Vi vann dressyen på 64%.


Tingla och jag redo att gå in på dressyren 

Tekniken var en svår bana för oss med många och långa transportstäckor. Tingla är lätt att rida på hinder då hon har ett gott förtroende för mig och är trygg i hur de ska utföras. Vår utmaning är transportsträckorna. Blir de långa får vi svårt att behålla balansen i galoppen och då blir övergången in på hindren inte så balanserad som jag skulle vilja. Vi fick ändå 63.42% och då fanns det lite att fila på som jag kunnat förbereda henne bättre i. Så återstod speeden som vi bara behövde ta oss igenom för att ha medaljen i hamn och kanske faktiskt även ha chans på ytterligare en gulblå i klassen, lite beroende på hur snabbt vi red. Tingla var 200% med mig och gick som aldrig förr. Så rider jag fel väg i tre tunnor som jag redan ridit i tekniken alldeles innan.

Vad ska man göra när man inte längre kan lita på sitt eget huvud? När allt bara är dimma och blankt. Det är samma problem både i sportkörningen och WE´n. Grenar man måste lära sig nya banor på kort tid. Jag vet att man kan kolla på dem i förväg på Equipe och det gör jag. Men jag kommer ju inte kunna nöta dem i veckor före. I dressyren är det inga problem, där är det ju alltid samma banor. Och hästen slår ju mer eller mindre knut på sig för min skull och gör allt för mig så det är på mig det hänger.


Jag och Vivan glada segrare i LA.1 

Något roligt som hänt är att i går hämtade Ellinor sin nya kompis, en av de hästar vi tittade på under vår resa i april. Han heter Ellgrims Filur och hans mormor är Lusses helsyster. Det känns fint att Lusses blod lever vidare. Filur är precis som Krona två år så de är årgångskompisar och kommer följas paralellt precis som det varit med Irma och Livar. Utöver Filur har Ellinor tingat en liten prinsessa som kommer i vinter när hon är redo att lämna sin mamma. Så roligt att det blir fler fina Fjordhästar här uppe! 







Krona 

Apropå Krona så är det hög tid att hon får lite mer tid och fokus av mig. Jag har så smått börjat med promenader, lösgalopp och visningsträning. Vi har anmält henne till Wången i augusti men Amanda kommer få springa med henne för hon rör sig alldeles för bra för min kapacitet av löpning. Jag tror hon kommer bli ganska stor, ungefär som Livar, baserat på hennes höjd i dag. 


26 juni 2026