Irma är hemma igen

Som många sett är Irma hemma igen. När det inte fungerade i hennes nya hem erbjöd jag mig att köpa tillbaka henne. Många har sagt till mig att man inte måste det. Att jag inte ska ta på mig mer arbete när jag ställt för att få det lugnare i livet. Och naturligtvis måste man inte det. Men Irma är en häst som ligger mig varmt om hjärtat. Och att veta att det inte fungerat för henne och hennes nya ägare har varit avsevärt mer mentalt slitsamt än det fysiska att faktiskt göra jobbet med henne varje dag igen.

Eftersom hon är född här har jag ju följt henne sen hennes första andetag. Lagt ner mycket tid och engagemang i henne och format hennes första sex år. Hon föddes helt tam. Gick att ta på grimma och lyfta hovar dag ett. Med åren blev hon ett diplomsto visad på stora anläggningar flera gånger. Hon var enkel i all hantering; lasta, sko, klippa, vaccinera, leda. Väl grundriden i dressyren, inhoppad och hade gått en hel del WE vilket hon verkar ha stor potential för. Hon har deltagit i träningar på bortaplan och åkt på utflykter och ridits ut i olika miljöer regelbundet. Jag hade ridit ut henne både ensam och med sällskap sen hon var tre år gammal.

En otroligt social och mysig häst som kommit fram till alla nya människor och lagt sitt huvud på deras axel och sagt "Jag är Irma, vem är du?" Hos mig har hon alltid varit en trygg häst, såväl i flocken som hanteringen och ridningen. Jag trodde hon skulle vara det även i ett nytt hem. Trots att hon är ung är hon ju ganska erfaren och har alltid känts redig i allt jag gjort med henne. Men det blev inte så hos köparna och jag är glad att vi haft god kontakt hela tiden och att jag fick möjligheten att ta tillbaka henne. Jag tycker inte man ska se en sån sak som ett misslyckande utan tvärtom att man är klok och släpper det som faktiskt inte fungerar när det finns en lösning.


Lilla Irma och lilla Livar i blått täcke 

Det står för något när en häst ändras så väsentligt i sitt beteende. Och visst var det en förändrad Irma som kom hem. Men hon slappnade successivt av när hon kom in i bekanta rutiner, med sin kompis Krona och oss som hon känner sedan länge. Lisa har gått igenom kroppen på henne och där har vi planerat ett återbesök då det var en del att jobba med. Henny har skott om henne och det blev rätt stor skillnad direkt efter den skoningen, hur hon tog ut steget.

 

Då hon hade lite trassel med SI-lederna och hennes upphakningar kommit tillbaka så hon har fått röra på sig ganska mycket i avvägt tempo och med varierade aktiviteter sen hon kom hem. Vi har ridit ett pass WE och ett med bommar. Det med bommar var så roligt, Irma spetsade öronen och tog sats och genade mot nästa serie bommar. Man kände hur roligt hon tyckte det var. Det är samma sak när man rider WE-hinder med henne. Hon söker hela tiden nästa utmaning på ett sätt hon inte gör om man rider dressyr.



 

Vi har också promenerat, lösgalopperat tillsammans med Krona och så klart ridit ut. Mest med sällskap men jag har ridit ut själv ett pass också och det var en härlig känsla att vara ensam ute med Irma i skogen igen. Bara vi två. Helgen som var lastade Ellinor och jag Irma och Viva och åkte iväg och red på fina, mjuka sandvägar. 

Men det fanns saker som störde mig. Beteenden hon aldrig haft förut framför allt relaterat till fodring. Detta i kombination med att jag visste att hon varit väldigt stressad och att hon kändes trött gjorde att vi efter råd från min hemmavet valde att åka och göra en gastroskopi på henne. Och visst hade hon magsår. Så nu ska hon äta medicin, extra mycket strå en period och ta det lugnt så hoppas jag gamla goa Irma snart är tillbaka helt. 


Irma och Krona - bästa vänner  

Som jag skrev om i förra inlägget har Tingla varit skum bak. Lisa har behandlat henne vid två tillfällen och hittade en hel del spänningar och ömheter. Jag tyckte först att det såg ut som att hon satt fast i korset men när jag tog henne på töm tyckte jag istället att nåt störde ögat på vänster bak framför allt i avsaktningar. Så det skrev jag i anamnesen men bad också att få göra en fullständig vet check för att inte missa något. Jag var riktigt nervös för att kolla en 15-årig häst som aldrig är böjd eller röntgad på hela livet. Fanns det grejer jag missat, tex en dubbelsidig hälta? Och vad skulle röntgen visa? Artros, spatt eller pålagringar är ju inte helt ovanligt på äldre hästar.

Tingla böjdes igenom högt och lågt både bak och fram, travade på löpargången och kollades på lina. Och min magkänsla hade rätt. Det både jag och veterinären såg släckte nästan hela när vi dövat vänster bak-kota. Det sista släckte när vi dövade hasen vänster bak. Förutom dessa två leder var hon fin på böjprov för åldern, en lätt markering direkt och sen travade hon rent och det var lika runt om. Vi böjde också om höger bak efter att vi dövat vänster – så det inte skulle dyka upp nåt kompensatoriskt men det gjorde det inte. Så otroligt skönt.

Sen var det dags för röntgen. Veterinären valde att röntga båda bak då hon har gallor både kota och has båda bak, för att garantera att det inte fanns något på röntgen som inte syntes på böjprovet. Men det gjorde det inte och där föll ytterligare en sten från mitt bröst. Så Tingla blev behandlad med kortison och pentosan och fick gå i vanlig hage om hon inte härjade. Hon har gått med Viva i en mindre hage och så har ungdomarna Krona och Irma som busar en del gått i stor hage tillsammans.

I går gjorde vi återbesök. Sprang på löpargången, böjprov och longering. Tingla tyckte det var lite styrigt att hålla koll på allt eftersom Irma var med på samma resa. Så det var både bocksprång och svansen i vädret vid longeringen innan hon kunde fokusera. Precis som min magkänsla sagt var hon bättre men inte helt bra ännu. Så hon behandlades om med PRF i kota och has denna gång samt pentosan igen och fick shockwave. Vi har nytt återbesök om tre veckor och hon ska gå i hage och skrittas fram till dess. Jag är jättenöjd med kliniken, både bemötandet och att de är noggranna. Det har t.ex. filmats hur hon rör sig att jämföra med mellan återbesöken. Det är ju en bra bit att åka till Hudiksvall men det känns helt klart värt det. 

 

Viva har varit fruktansvärt pigg den senaste tiden, kanske delvis pga. att hon går i mindre hage efter att ha rört sig på väldigt stora arealer. Hon har jobbat varierat men vi har haft lite extra fokus på WE eftersom hon skulle göra debut på tävling i den grenen. Förutom WE och uteritter har hon tömkörts, tränat mot inkörning på att gå i skaklarna lös, jobbat bommar. Sara har också varit här och gett Viva lymfmassage för sista gången i år. Vilken skillnad det gjort för hennes kropp! Detta är något jag kommer att fortsätta med på Viva under 2027.

 

För två helger sedan gjorde hon WE-debut på tävling i Härnösand. Det är ju en stor anläggning så jag misstänkte att hon skulle bli imponerad. Och mycket var läskigt men hon har så fint förtroende för mig och vågar prova allt även om hon darrar på läppen. Hon var så modig som gick över bron och vågade gå nära "Gb-gubbetjuren" fast hon var säker på att den kunde bitas. Det blev ändå fina 70.35% och 2:a av 6 i LD. I LC kom vi 5:a av 10, 61.38% i tekniken och i speeden hade hon slappnat av mer och vi kunde varva lite galopp med trav in mot de mer läskiga hindren. Jättenöjd med henne och faktiskt även min ridning, tycker jag lyckades stötta henne bra.

Hon hade ju varit lite knölig att lasta ett tag innan denna tävling men det gick bra. Åka hem var däremot en pärs, då tog nog all spänning ut sin rätt. Att åka ensam är jättejobbigt för henne när hon är lite stressad. Så nu kommer hon bara få åka med kompis ett tag så transporten känns okej igen. När Ellinor och jag åkte på utflykten med henne och Irma var hon cool både att lasta och köra så det är helt klart sällskap som behövs.

 

Med Krona har vi gjort sista rycket innan vintervila. När halkan kommer blir det mer spontana aktiviteter med oskodda hästar. Men hon har kommit långt i år, längre än jag vågat hoppas på. Hon har de senaste veckorna fått kolla in WE-hindren till fots (hon vill bita i eller välta alla!), lasttränat (klockren häst), lösgalopperat med Irma (jättekul), tömkörts (pigg men duktig) och tränat på att backa in i skaklarna och stå/gå lös i vagnen (jätteduktig).

 

Jag har lämnat tillbaka rockarden jag lånat då den inte riktigt passade ihop med min sele. Istället köpte jag mig en gammal Grafströmsvagn. Den är ful i lacken och sliten i sitsen men har fräscha däck. Så till våren ska jag laga sitsen och måla om den tänkte jag. Sen har jag en bra inkörningsvagn att fortsätta med på Viva, Krona och kanske Irma. Vi kom ganska långt med Irmas inkörning som 2-åring innan hon växte ur alla grejer men nu har jag ju fullstor utrustning och vagn igen så jag kanske tar upp det om andan faller på. 

Det var aldrig planen att Irma skulle komma hem igen. Men med facit i hand är jag glad att hon gjorde det trots allt. Jag har saknat henne. 


Irma och jag

 

28 okt. 2026