Klockren Krona, trassel med Tingla och skeptisk Vivan

Tingla har varit skum bak. Det kom i samband med en tappsko så nåt hade hon gjort sig. Hon var inte halt men kort i steget båda bak på lina och när vi red kändes det som hon var wobblig. Det gick inte att sätta fingret på vilket ben, kändes mer som en låsning uppe i korset. Lisa kom ut och kände igenom henne och hittade en hel del som hon behandlade. Tingla såg mycket bättre ut direkt efter det men fick ändå en veckas skritt. Nu har vi sparkat i gång henne och hon har varit väldigt pigg både i vagn och under ryttare. Lisa ska kolla henne en gång till så vi fått loss allt. Jag funderar ändå på om jag ska göra en check på henne nu i höst så allt är bra inför vinterträningen.

 

Vivan däremot har jobbat på för fullt. I lördags var Izabell och red pay and jump med henne i Njurunda. Felfritt även denna gång. Hon var superfin på framridningen som var stor och utomhus men blev precis som sist rätt spänd på framhoppningen som var inne och trängre. Det är inte hennes grej när det är rörigt helt enkelt. Hon vill att andra hästar är på replängs avstånd och rör sig förutsägbart och så är det sällan på en framhoppning för ponnyer. Inne på banan är hon lite försiktig men litar på att Izabells plan är bra och vill precis som i dressyren samarbeta och göra sitt bästa. Hon såg så stolt ut när de gick ur ridhuset.

 





Förra helgen var Viva och jag och red en LA.1. Klassen gick på kvällen och jag var trött och hade haft en del trassel med värk i kroppen den veckan. Jag red därför inte så bra. Vivan å sin sida tyckte ridhuset var fullt av läskiga svarta skuggor och hade träffat Livar på framridningen och kom på att hon saknade sin lillebror jäääääättemycket. Det kändes inte speciellt bra men vi landade på strax över 64% och det är en bra lägstanivå att ligga på när det var mycket som inte riktigt gick enligt plan. Vivan är ändå världens bästa kompis att vara ute med. Försöker alltid göra sitt bästa utifrån de förutsättningar hon får för dagen och vi fick väldigt fin och positiv kritik.

Viva har ju varit klockren att lasta och köra hela det här året men både förra och denna helg skulle hon inte gå på släpet när vi skulle hem. När hon väl gick på så åkte hon bra. Hemma har det fungerat bra att lasta när vi åkt till tävling. Izabell och jag har även lasttränat en del och det har gått bra. Jag förstår inte riktigt varför detta kommit just nu. Det har inte hänt något speciellt de senaste gångerna vi åkt utan det har tvärtom varit kravlösa pass och hon har samåkt med Tingla. Att de inte kliver på när de är lite trötta i skallen som efter en start är ju inget ovanligt i sig men hon har inte haft några problem med det alls i år så lite funderar jag ju på vad som gjort skillnad för henne. På söndagen var det inga problem att lasta iaf, varken hemma eller borta, när Ellinor och jag for på en liten utflykt med dem. Men då åkte hon ju med Tingla.

 

Förutom att tävla och åka på en underbar utflykt till sandvägarna har Vivan hoppat hemma med Izabell (jättefina!), dressyrat med mig, ridits ut och dragit däck och svängel. Hon har även gått lös i rockarden längre sträckor. Att spänna för närmar sig och jag letar nu en egen vagn med QH då den jag lånat har det påsatt i efterhand så den har lite fel vinkel. Det är trögt att få den att klicka i och ur och det funkar ju med Tingla men inte med en grön häst, då måste allt vara enkelt.

Krona har gjort en massa kul på sistone! Hon har tömkörts med och utan linor. Vi har även dragit soptunnorna bakom henne när hon tömkörts för att träna på skrammel. Vi har varit på en längre promenad ensamma, tränat på att möta bilar i backen i sällskap av mormor Tingla och lasttränat vilket hon tycker är en kul lek. Hon har också gått lös i skaklarna en kort sträcka. Det känns som jag kommit mycket längre än jag hoppats på i år så hon kommer snart att gå på vintervila med gott samvete och ladda för sitt första år i lite mer arbete.

 

Här på gården har vi börjat preppa för vinter. Sommarhagen är nedtagen. Vi har hämtat hem vinterns foder. Hindren får vara ute några veckor till, sen åker de också in. Ser fram emot första vintern med Bubblan. Att kunna hålla banan i skick utan att be andra känns otroligt skönt! 

5 okt. 2026