Skåneresa och träffat Ingvar Halsnaes igen

På höstlovet satte Ellinor och jag oss på tåget och åkte 90 mil söderut till Emma i Hässleholm. När vi kom fram kändes det lite som ett annat land. Hemma har gräset dött, är gult och frostigt om morgnarna. I Skåne betade hästarna fortfarande, gräset var grönt och träden färgsprakande. Målet med resan var att hitta ytterligare en kompis till Ellinor. Hon hade tingat två, varav en fortfarande går med sin mamma då hon är född i våras. Den andra som hon tog hem i somras på foder gick åter uppfödaren pga. hälsoskäl. Så det behövdes en kompis till lilla N som kommer till Norrland i december.



 

För mig var också ett mål med resan att träffa Emma och Ingvar. Emma har jag ju träffat på arrangemang genom åren men det är många år sen jag träffade Ingvar senast. Han fick för alltid en väldigt stor plats i mitt hjärta när jag hade honom hos mig. Han börjar bli till åren och jag har tänkt mycket på honom.

A trip down memory lane | Moa Belin dressyr & Långdansens Fjordhästar

 

Att träffa honom igen var härligt. Vi besökte även Helen på Stuteri Fin och Ellen för att se Ellinors N:s pappa Stålfin. Vi träffade hela 23 Fjordhästar varav fyra godkända hingstar. Så många fina hästar men för mig klappade hjärtat ändå hårdast för Ingvar. Det vi hade under åren hos mig var speciellt och fast han hunnit bli hela 23 år är han sig lik. Han har åldrats med värdighet och jag hoppas min Tingla ska se likadan ut om åtta år.







Hemma hos Emma jobbade och pysslade vi med alla hennes hästar efter ålder. Jag provred Hannami och det var kul! Det kändes som jag hittade knapparna ganska snabbt då hon var som en större, lugnare version av Vivan. Men de är ju också halvsyskon, både e Fjelltor. Jag fick även prova att tömköra Ikon f 21 e Ingvar och vi lät Ivar och Ingrid f 25 e Ingvar springa lösa. Jag fnissade igenkännande åt Ingrid, det var som att se Tingla 1 år igen. Svansen i vädret, flashig trav och full av livsglädje. Blev det någon ny kompis till Ellinor då? Svaret är ja, mer kommer när alla papper är skrivna.



 

Här hemma har Tingla skrittat på för hand. Hon känns markant piggare efter andra behandlingen men har ändå hållit sig i schack med bara lite bus. Återbesök om åtta dagar.



 

Krona har inte gjort så mycket. Kvällarna börjar bli mörka och det har varit lite halkigt för oskodda hovar vissa dagar. En liten promenad med lösgalopp har det blivit också har vi provat sadel på henne för första gången. Det tog hon med ro. Nu väntar lite vintervila, vi gör saker om andan faller på. Om ett halvår sitter vi på henne. Så kul att rida in tredje generationen i denna linje. Jag gissar att hon kommer vara energisk men snäll och rätt modig.

 

Viva är som alltid denna tid på året ganska toppad i energi så där blir det ingen vintervila. Hon har tömkörts, trimmat några pass dressyr och ridits ut. Irma har tagit det lugnare medan magsåret läker men ändå fått lätt motion pga. hennes upphakningar. Vi har varvat promenader med uteritter. Det känns som vi hittat en bra balans. Hon känns fräschare i kroppen, piggare och de symptom som gjorde att jag valde att boka gastroskopin är borta.

 

Ellinor, Izabell och jag är ju ett starkt team. Men då jag vill behålla Irma tills vidare kändes det som att vi skulle kunna må bra av lite förstärkning. Så förra veckan hade vi besök av Emma som fick prova Irma och Viva. Vi pratades vid om detta redan i höstas på körtävlingen, att hon ville prova rida Fjordhäst. Och nu när Irma kom hem passade jag på att fråga om hon skulle vilja rida Fjord lite regelbundet framöver.

Det var första gången med ny ryttare för Irma sen hon kom hem men hon är uppenbarligen tillbaka som trygga Irma och verkade trivas finfint med Emma på ryggen ute i skogen. Sen fick hon prova dressyrkaramellen Vivan och det såg väldigt trevligt ut. Kanske får ni Emma på Irmas rygg på en we eller dressyrtävling framöver?

I helgen har vi fixat lite ute inför vintern. Sladdat banan och tagit in harven. Rätat upp staket och sträckt tråden. Sprättat årets första inplastade bal. Köpt ytterligare en pall spån. Nu ska vi bara hämta några fler rundbalar och lite mer halm så klarar vi oss till våren trots ytterligare en häst. Oktober och november har bjudit på många fina dagar och jag hoppas på en lika fin vinter. Det känns som vi går in i den med bra energi och jag är tacksam över att vi nu har en bra maskin att skotta med så ridbanan kan hållas öppen utan att vi behöver leja hjälp.



9 nov. 2026