Sjukling i stallet
Nu har vi varit hemma i två dagar. Allt är uppackat och smutskläderna tvättade. Men vilka härliga dagar det varit! Jag är fortfarande upprymd av alla intryck och allt roligt som hänt under SM-veckan. Jag skriver ett separat inlägg om SM i morgon när mamma hunnit ladda upp filmerna på mig och Lusse från dressyren. Hon har inte kunnat göra det ännu för jag fick med mig kabeln till kameran hit upp till stan.
När vi kom hem möttes vi av de här sötnosarna:
Världens socialaste hästar. Folk brukar säga att det är svårt att få tag på hästarna i en stor beteshage. Vi har snarare svårt att hålla dem från oss. Helst vill de följa med oss vart vi än går. Kanske kommer det hända nåt kul då?
Qharmas sår har läkt jättefint. Hon kommer nog kanske ha ett litet ärr där i framtiden, men inget som kommer att störa henne. Hon har inte alls ont där längre, man får klämma på benet hur som helst och det gick bra för hovis att verka henne i måndags. Även Tingla skötte sig bra under verkningen. Nu i veckan har vi börjat sätta upp paddockstaketet, blir klart innan söndag då min utbildningshäst kommer. Planen för Tingla är aktivering 2 ggr/v framöver. Aktiviteterna kommer att vara tömkörning, draglineträning, skakelträning, lite bruksträning med lastpallar, bommar, presenning mm, promenad både med och utan sadel på ryggen. Planen för Qharma är aktivering då andan faller på i form av promenad med eller utan Tingla, lite bruksträning samt på sikt lägga gjord på henne och tömköra.
Shira deklarerade att hon vilat väl länge genom att visa vilka enorma luftsprång hon kan göra i hagen. Jag har satt igång henne med tömkörning måndag och tisdag. I morgon blir det ridning i skogen och på torsdag ska Johanna trimma henne. Sen får hon skritta fredag för i helgen vankas Matsträning i dagarna två.
Mirang som var lite halt måndag morgon innan vi for har jag fått rapporter om från mamma. Hon var i mitten av veckan ohalt för att mot slutet av veckan se sämre ut igen, klart tassig. I början var det bara höger fram men då jag kom hem var det båda fram. Hovis som kom måndag morgon bekräftade mina misstankar att det inte var hovböld utan fång till 99%. Vi for in med henne för att kolla upp det hela. Veterinären var klart imponerad över både det faktum att jag haft henne i 20 år och hennes skick "hon hade lika gärna kunnat vara en tävlingshäst på 8 år, fantastiskt skick!" och så tyckte han att jag skulle avla på en häst med en sån hållbarhet som hon visat. Hon har ju dags dato fortfarande inte en enda galla. Han trodde dock precis som hovis på fång så vi slog ett par plåtar. Det finns ju gamla plåtar på Mirang där så det var enkelt att jämföra med dem och man kunde se en viss mindre skillnad. Lättare fång konstaterades på båda fram så nu blir det 4 veckor i sjukruta med sand, butta i 10 dagar så får vi se sen. Jag tar dagen lite som den kommer. Hon är trots allt 22 år. Veterinären tyckte inte att hon var en klassisk fånghäst, hon är bra skodd, inte speciellt IR-mässig enligt honom. Jag har heller inte gjort några förändringar i hennes vardag som sett likadan ut under många år. Men det är ju det som är det svåra med fång, man vet inte riktigt varför och därför är det också svårt att förutsäga en prognos. Min ängel till sambo snickrade snabbt kanter på traktorvagnen så i går kväll for vi och hämtade sand och gjorde en sjukruta.
Mirang såg rätt nöjd ut med att stå i den. Hon ser de andra och kan prata med Shira över staketet. Hon visade också en klar förbättring efter bara en dag på butta så ny håller vi tummarna!
