Hårt klimat

Det känns som det är ett hårt klimat vi lever i. Jag tänker nu inte bara hästvärlden utan världen i stort. Många gånger kan jag känna glädje över att jag växte upp utan en mobil. Det är en väldig kontroll i dag. Lätt att se var någon är. Mycket mindre frihet på många sätt. Folk ”har koll.” Eller tror sig i alla fall ha det. Det är ofta hårda ord. Närmare till att döma någon. Saker ska anmälas hellre än att man pratar med vederbörande. 

Jag är inte så förtjust i den här utvecklingen och när det gäller häst känner jag inte riktigt samma motivation till att tävla eller döma. Det känns hetsigt och hysteriskt och jag gillar lugn. Trivs på många sätt bäst här hemma i det lilla formatet. Samtidigt brinner jag för utveckling och är stolt över det jobb jag gör med hästarna. Jag är ingen stjärna men de hästar jag har i träning brukar vilja jobba med mig och jag har * peppar peppar * sällan haft skadade hästar. Jag tycker inte jag har något att dölja eller skämmas över även om jag såklart skulle vilja vara bättre. Det vill man alltid. Så det är tudelat. Kanske är det bara lite vinterblues.



 



Vivan, hon bara är. Går i hagen. Pysslas om och känns väldigt harmonisk och nöjd med livet. Mitt lilla yrväder står mest och solar och vilar. Umgås mest med Irma som är väldigt snäll och aldrig flyttar på henne. 

Tingla har haft fina veckor. Väldigt pigg! Jag har inte ridit henne lika mycket som vanligt utan låtit Izabell och Amanda som snart ska tävla henne få sitta mer på hennes rygg. Izabell har ridit ut henne en gång och trimmat på banan två gånger med uppvärmning ute. Banan hade under en period riktigt bra underlag så då tog vi chansen till mer galoppjobb och de fick rida igenom stora delar av linjerna i LA.1.

 

Jag har ridit ut på mina fyra pass. Tre av dem var längre turer med mycket backar och konditionsträning, den fjärde en kortare runda som sällskap till Irma. Amanda har ridit ut henne en gång och trimmat i ridhus en gång. Då red de igenom LA.3 och de två har verkligen något på g tillsammans. Amanda är ju betydligt mindre än mig så Tingla bär upp henne på ett helt annat sätt. 

Bella är mest riden av mig, sex pass. Också har hon jobbat på töm två pass. Jag har mest ridit ut, men avslutat på banan två gånger. Izabell har ridit henne ute en gång också. Jag har försökt att göra turerna längre. Även om underlaget inte alltid är optimalt behöver hon de längre rundorna. Då håller hon energin i schack och blir så fin att rida. Tar ut steget, kommer fram med nosen. Får hon lagra för mycket energi blir hon lätt spänd och laddar upp sig tills hon överreagerar på något. Men får hon gå rejält fem gånger i veckan är hon supertrevlig. Jag längtar till barmark för då ska jag försöka befästa Msv C rörelserna samt leka lite med bytena som hon har väldigt lätt för. 

Irma har ridits av mig tre gånger och Izabell en samt jobbat på töm en och promenerats tre. Hon går oftast i sällskap av Bella eller Tingla om hon är ute i trafiken, men har inga problem att jobba själv om man vill det. Irma är på många sätt betydligt coolare än sin mor. Kan absolut busa till det om nåt dyker upp. Som i fredags kväll då vi fick vända och ta oss snabbt åt andra hållet eftersom det kom en bil med släpvagn på isig väg där man inte kan mötas. Då blev hon såklart i gasen men jag upplever att hon släpper det snabbt. Hon är också helt otrolig i trafik. Timmerbilarna rör henne inte i ryggen numera. Hon letar bara efter sina morötter som hon fått vid timmerbilsmöten för att hon ska uppleva dem trevliga. Inte heller snömodd som stänker verkar störa henne. 



 

Lusse har gått i skogen med mamma sex gånger och mig en. Nästa vecka ska jag ta två pass på honom då jag har sportlov och mammas ridsällskap är bortrest. Sist jag var i Jättendal lyckades vi trussa upp en stig och kom till en skottad väg vi inte ridit på väldigt länge pga snödjupet. Underbart! Jag saknar verkligen skogen. Nu har det töat friskt sen jag var där sist så nästa gång, nio dagar senare, borde det vara betydligt mindre snö där och ännu lättare att ta sig till nya marker gömda i snö.



Jag har ridit Vidar en gång till. Nu red vi igenom LA.3 i sin helhet. Han är väldigt annorlunda än mina hästar i kontakten så jag försöker hitta hur han vill ha det för att gå som bäst. Galoppen känns lättare än traven men så brukar det vara för mig, jag är en "galoppmänniska". Jag kommer rida honom nästa helg också. Vi har bokat en träning för Issa v 11 så då hoppas jag få lite bra tips.  Sen startar vi helgen v 12 och jag ser det som ett lärotillfälle. Lite som när jag startade Kronos för första gången. Kul är det hur som helst att lära känna en ny individ! Vidar är en riktig gentleman. 

3 Mar 2024