Gå en omväg

Lite så känns det just nu. Som om livet är att gå en omväg runt alla man möter. Jag börjar känna lite för många som har blivit lite för sjuka för att jag inte ska ha respekt nog att akta mig. Jag minns på SM 2017 när Ingrid efter min ritt på Lucidor gav tipset att jag skulle konditionsträna lite för att inte bli så slut i andningen av programridning. Och det borde jag absolut, för bra kondition är av godo. Men jag kommer ändå att bli tät och påverkad i min andning när jag är i syrefattiga mijöer såsom ett ridhus utan fläktar en varm sommardag.

Det har att göra med ett fynd som gjordes när man misstänkte att jag hade cancer i lymfsystemet för man hade sett prickar på röntgen. Det hade jag gud ske lov inte, däremot hade jag sarkoidos. Jag tänker inte så mycket på det till vardags, det är så här det är. Jag vet inte hur det varit om jag inte haft det. Och jag kompenserar det en hel del med att ha en vettig grundkondition. Men jag vill inte ta reda på vad covid skulle göra med mina lungor. 



Jag har verkligen världens mysigaste knattar! Båda två är så trevliga i all hantering. Jag hade dem på gången för lite frisering, pyssel och mätning en kväll i veckan. Irma mäter 125 cm och Livar mäter 117 cm. Då är han sju veckor yngre och rejält överbyggd så han kommer sakta men säkert ikapp. 

Livar blev risig i magen när vi avmaskade för några veckor sen. Han är inte allmänpåverkad utan lika sprallig som vanligt och äter och dricker bra. Jag har testat de råd jag fick av veterinär i somras då Irma var dålig i magen. Det har gått lite fram och tillbaka, just nu verkar det stabilierat sig. Men om nån har ett riktigt bra tips för lös mage inför framtiden tar jag gärna emot det! 

Den här veckan har jag lånat ut Tingla varsin uteritt till Julia och Tilda. Julia red ut barbacka i skritt och trav och Tilda red en längre klätterrunda i alla gångarter. Jag har också ridit en längre klätterrunda i alla gångarter och i dag var vi sällskapsdamer till Tilda och Vivan i skogen. 



Vi red över bron. Vivan tog tät och mamma Tingla fick jobba på för att hänga med i hennes tempo. Dels är Viva pigg och dels har hon mycket större gång än sin mor. Det är rätt kul att se hur Tinglas självförtroende, pondus och energi går igen i hennes avkommor. Världen är liksom deras. 

Jag har även tömkört Viva ett pass i skogen, gått en längre promenad samt ridit ett pass på banan. Då longerade jag först och det var nog tur för hon galopperade nästan 10 minuter innan hon hade laddat ur tillräckligt för att kunna trava avspänt på lina. Hon är verkligen inte såsom man tänker sig ett kallblod utan det är massor av motor och kvickhet. Dessutom har hon en riktigt bra galopp, så balanserad och bärig redan. Ridningen gick bra, hon sökte sig till en rätt stadig kontakt med handen och går med häftigt påskjut. Skulle vara kul med lite film, så jag får se om hon upplevs lika fin som hon känns. Men det får vänta till nån dag när sambon är ledig och kan filma och det är vettigt väder och ljus. Just nu är det ju mest lite mörkt, halvmörkt eller jättemörkt känns det som. 

Lusse har gått i skogen med mamma tre gånger och med mig en gång. Marken var mjuk så jag körde på rejält med trav och galopp så han fick en riktig urladdning. Jag har även ridit ett pass i ridhuset med mycket galoppjobb. Ett roligt pass för han kändes fin fast jag inte trimmat dressyr speciellt mycket på sistone. Det visar väl att jobb ute och tömkörning kan vara nog så stärkande och lösgörande. 

Bella har vilat vidare. Hon fick en frisering i veckan, annars har det bara varit daglig visitering, borstning och hovcheck. Underlaget är rätt trist just nu så vi får se om jag kör en eller två veckors vila till för henne. 

Trevlig andra advent till er alla! 







6 Dec 2020