Den bästa av dem?

Semester! Helt underbart och välförtjänt efter detta läsår. Det kommer nog ta ett tag att varva ner från skolans hysteriska tempo men jag har ju fullt upp med hästar att aktivera så det är inget problem. Bella och Viva har haft det jättebra hos mamma och pappa under de 2,5 veckor de bott där och jag tror de är saknade nu då de åkt hem för att gå på dygnet runt bete. De andra tre kommer att bo inne och gå i "gräsfria" hagar fram till SM. Efter det åker Lusse hem och fortsätter gå i vanlig hage medan Tingla och Qharma ska få fem veckor ute dygnet runt. Så mycket gräs hoppas jag dock inte det är kvar då, eftersom Bella och Viva fått gå i den hagen i tre veckor innan. Det är svårt när de är så lättfödda och jag är på det sättet ganska tacksam över torkan som varit (även om det är högst oroande ur stråfoders- och vattenbristperspektiv) vilket gjort att det växt minimalt och det passar Fjordhästarna bra. Dessutom lånar jag ut drygt halva betet till grannarna i år då de hyrt sommarhästar så jag hoppas det som är kvar ska bli lagom åt mina att gå på.


Viva och Bella 


Viva


Viva och Bella

 
Alla fem har konferens

Vardagen med Tingla, Qharma och Lusse på stall är enkel och rolig. Alla tre är vuxna, väluppfostrade och lättsamma i hanteringen. Och alla tre är roliga att jobba med och har väldigt olika förtjänster. Jag får ofta frågan om vem av mina hästar som är bäst och det är inte så lätt att svara på - de är så himla olika och alla har det lilla extra men på olika sätt.  

Lucidor har jag känt längst. Han och jag vet precis var vi har varandra, jag är alltid trygg med Lusse och jag vet att jag kan lita på honom. Som tävlingshäst är han otroligt jämn, han gör aldrig dåliga rundor utan det är från okej till bra. Han har ett starkt självförtroende och kan ibland bli lite svårpåverkbar för mig, speciellt på tävling. Han gör det han ska men jag får inte ut det där lilla extra. Men nånstans i den där pondusen han har finns en känslighet och när vi dansar i samma takt känns det inte längre som en C-ponny utan en sån där pampig 170+ fräsare. Och oavsett hur stora hästar man rider fram med och hur offensivt de än rider mot honom bli han aldrig skrämd. Jag tror att han tror att han är just en sån där stor häst. En liten häst med ett stort hjärta. 





Det har varit väldigt kul att ha Lusse här i år. Det känns att jag ridit honom mycket mer i vinter än normalt, vi är mycket mer synkade med varandra. Förra veckan laddade vi upp inför meetinghelg med en dressyrträning för Ingrid som gick super, en uteritt och ett tömkörningspass. Just att tömköra dagen före start är ett vinnande koncept på Lusse. På fredagen startade vi en LA.3 med 63.42%. Vi fick lite småmissar i travprogrammet men jag var nöjd med ritten och känslan av att han var framför skänkeln inne på banan. På söndagen var det dags för nästa start. Vi skulle rida Msv C.1 och ingå i SFRK:s div 1 lag. Målet var att leverera en säker ritt för laget och att hitta en bra känsla. Ibland har jag tyckt att han tappat i energi under meeting och att dag två känts sämre så nu var målet att bibehålla känslan av framför skänkeln från fredagen. Han var riktigt fin på framridningen båda dagarna och när jag red ut från banan efter Msv C.1 var det med ett stort leende. Jag var nöjd över vår insats och över känslan han gett inne på banan, att han var helt med mig. Sen var det extra kul att domarna höll med. Vi hade några dyra tekniska styrkerelaterade missar som gav underbetyg men också en del 7:or och 7,5:or av ena domaren, den andra var mer jämn med genomgående 6-6.5 i hela programmet sånär som på en femma. Domare C gav 62.14 % så det hade varit Msv B kval om hon suttit själv. Domare E gav 61.31% och det utgjorde ett snitt på 61.72% och en 10:e plats av 20 st och med det var vi näst bästa ekipage i laget. Superkul! 

Lusse Msv C.1
https://www.youtube.com/watch?v=UEvAOKljV-A

Lusse LA.3
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156564245707074/


Veckan efter meetinghelgen har Lusse fått gå mer utomhus. En uteritt på stigar och trav-galoppjobb på ängen, en lugnare uteritt med Marita i skogen, ett trimpass med mig på ridbanan i Gåltjärn och ett konditionspass med mig i skogen. Söndagen veks åt tömkörning inför måndagens Ingrid-träning. Jag tömkör ganska mycket just nu, och ser positiv effekt av det på hästarna. 





Lusse är den hästarna som är klart mest utbildad. Han gör en dålig dag på tävling runt 62% i LA  och en bra uppåt 68%. I Msv C är vi ännu praktikanter och skulle vi sätta alla moment i samma ritt skulle vi ligga uppåt 64% men nu hamnar vi på mellan 61-62% för det mesta pga dyra tekniska styrkerelaterade missar på koeffpunkterna. Det är sällan samma moment vi missar utan det är lite olika beroende på hur väl jag lyckas förbereda honom men generellt är slutorna vårt svagaste kort ännu där vi legat mellan 4-6. Öppnorna och enkla bytena ligger vi mellan 5-7. Förvända galoppen är förhållandevis stark, där ligger vi mellan 6-7 i varje start. Det bästa med Lusse är hans grundgångarter, utstrålning, stabila temperament och att han är ganska välutbildad. Det svåraste med Lusse är att han är tekniskt svår att rida. Ska man bara rida ut och åka häst är han lätt men vill man inverka är det klurigare. Jag tror alla som suttit upp på honom fått samma känsla, det är kroppsdelar åt olika håll som ska plockas in, stora gångarter - lite hela havet stormar. Om jag jämför honom och den mycket mindre utbildade fem år yngre helsystern Qharma så är Qharma mycket lättare i själva grundridningen. 

Qharma som inte fått vara i första rummet riktigt pga dräktigheter och satsningen på Lusse, Ingvar och Tingla. Qharma som blommar ut för fullt nu då hon får chansen. Hon har en del åsikter och är en häst som nog alltid kommer checka läget lite emellanåt. Speciellt när det kommer nya människor vill hon kolla om det är samma regler som gäller. Men när hon accepterat en som ledare så är hon ambitiös och jobbar gärna så svetten lackar. Hon är väldigt fin i kontakten med handen och har ett helt annat eget driv än sin bror. Alla ryttare utom en som suttit upp på Qharma har suttit av med ett stort leende och upplevt henne lättriden och att hon ger en väldigt bra känsla. 



Gångartsmässigt har båda väldigt bra skritt, belönad med nio på utställning och Lusse har fått både 7.5 och 8 på den på tävling. När det kommer till traven är Qharma helt klart ett strå vassare även om Lusse också har en bra grundtrav. Galoppen är i dag ett starkt kort hos Lusse men den har jag fått jobba mycket med då den varit väldigt stor och obalanserad. Qharma har av naturen en bättre egen balans och blir på det sättet mycket lättare att rida i galoppen. Så även om Lusse är fantastisk är det frågan om inte hans syster är strået vassare? Hur hon ska fungera på tävling vet vi ju dock inte så det är ett öppet kort än så länge.  



Qharma har verkligen fått bekänna färg de sista veckorna. Jag har tömkört henne tre pass på ängen, ridit henne två pass på ridbanan, ridit ut henne i skogen i alla gångarter två gånger, tagit en promenad i skogen samt att Helena fick låna henne för en utritt i sällskap med bror Lusse och mig i tisdags. Och inte minst, i måndags red vi vår första gemensamma dressyrträning för Ingrid här hemma. Det var så roligt och Qharma var så fin! Jag kände att jag redan tidigt ville ta hjälp med grunderna så vi inte befäster en massa fel. Det blev ett bra pass där jag fick hjälp med hur jag kunde vara mer tydlig för Qharma. Qharma frågar ofta "menar du att jag ska göra så här?" och då behöver jag vara snabb att berätta för henne att hon tänker rätt. I te.x. galoppfattningarna gör hon ansatsen och tvekar jag fortsätter hon trava, rätar jag upp mig och håller om fattar hon en fin fattning. Så det gäller för mig att tänka att hon inte är unghäst längre utan rida som om hon vore vuxen och lita på att hon utför det jag vill för det gör hon om jag är tydlig så att hon förstår. Så här såg vi ut i måndags:

https://www.youtube.com/watch?v=OFnUet0Xk08

Sen är det Tingla. Känsliga, energiska Tingla med sin enorma arbetsmoral. En helt annan typ av gångarter än Stolplyckansyskonen och med galoppen som sitt starkaste kort. Inför tävlingen på SFRK red jag lite blandade pass under veckan; en uteritt med klättring, ett trimpass på ängen, ett dressyrpass på banan, en promenad i skogen. På söndagen var det då dags för hennes tredje utomhusstart och på den största tävlingsplats hon varit på. 

Tingla var klart storögd då hon lastades ut och när jag gick in i ridhuset för att rida fram var hon så spänd och hjärtat slog. När en stor häst kom ridande hastigt mot oss innan vi ens börjat korta tyglarna kände jag att detta var ingen bra miljö för henne så jag valde att gå ut till den andra framridningen. LB-klassen skulle rida fram i ridhuset eftersom de skulle tävla på bana B och Msv B-klassen skulle rida fram på utebanan eftersom de skulle tävla på bana A som ligger i anslutning till den. Av någon anledning var större delen av Msv B ekipagen dock i ridhuset så det blev väldigt många hästar där.

På utebanan var det desto rymligare med bara ett par ekipage och alla red hänsynsfullt. Tills samma häst som kom ridnande hastigt mot oss i ridhuset kom upp dit inför sin start dvs. Om man ser att en häst har en röd rosett i svansen övergår det mitt förstånd varför man måste rida upp i baken på den i snabb galopp för att strax därefter välja exakt den diagnoal som den står stilla i en halt på när man ska göra sin mellantrav. Tyvärr är det just den typen av människor som denna ryttare som gjort Tingla till en rädd häst tillsammans med andra för det var hon inte innan. Och det är en relevant rädsla för den är bara kopplad till stora mörka hästar och bara då ekipagen kommer hastigt och för nära emot henne. I Gnarp var det inga som helst problem att rida fram, då var hon avspänd och kändes nöjd med tillvaron. Men det var också helt andra ryttare där. Där läste alla av situationen och planerade sin ridning så alla fick plats att värma upp på ett bra sätt i samspel med varandra. 

Det är tråkigt att det blivit så här för det påverkar ju helt klart prestationen inne på banan när hon blir spänd. Nu skötte hon sig jättebra och jag var nöjd med henne men vi fick inte de där höga procenten vi kan få när hon slappnar av och blir så där fin och stadig i formen med både sug i handen och förmågan att vänta. Blir hon spänd så blir det mer springigt och hackigt. 63.00% och en 8:e plats av 15 blev det - helt klart godkänt även om vi kan mycket bättre en avspänd dag! Nu blir nästa tävling för henne SM och det kommer ju också att vara stort men däremot är alla konkurrenter i hennes egen storlek så det ska bli roligt att se hur hon tacklar den utmaningen. Så här såg vi ut förra helgen:

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156570006002074/?t=13

Denna vecka har hon fått ladda batterierna litegrann inför kommande utmaningar. Det firade hon med att skutta ur en framsko. Tyvärr var Glenn bortrest hela veckan och ingen annan hovis jag kontaktade kände sig heller manad att ta sig an detta av olika skäl så vi åkte till Gnarp och snälla Catherine slog på den. Jag har tömkört henne ett pass i skogen, ett pass på ridbanan och ridit ut henne ett pass. Nästa vecka kör vi på som vanligt igen och startar den med Ingridträning. 

Så vem av hästarna kommer jag att ta mig längst med? Det är svårt att säga i dagsläget, de har så olika kvalitéer. Om tio år vet vi. Då har även Viva och Bella hunnit visa upp sig en del. Oavsett vem som kommer glänsa allra mest känner jag mig lyckligt lottad över att ha dessa fem till mitt förfogande. För alla fem har det lilla extra. Jag avslutar med några härliga filmer från i går och i dag. Visst blir man glad av dem? 

Kungen showar loss:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156586418747074/

Bella och Viva springer ut på sommarlov: 
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156584996172074/

 

 

 




 




24 Jun 2018