Anmält till SM
I går petade jag in årets anmälningar till SM efter ett samtal med Amanda. Meetinget pågår 21-24/7 så det går ganska sent i år. Planen är att vi ska anlända onsdag. Torsdag går vi direkt in i hetluften och Tingla gör delstart ett i både SM-dressyren och SM-hoppningen och Bella går unghästchampionatet för 5-åringar. Hon startar med en åldersgrupp yngre eftersom hon haft föl.
Fredag får Bella en vilodag medan Tingla går omgång två i SM-hoppningen. Lördag gör Tingla och jag vår omång två i SM-dressyren, jag ska visa Bella på utställning samt att hon förhoppningsvis ska gå en öppen LB. Den har vi dock inte kvalat til ännu, det är vårens projekt. Sen åker vi hem lördag kväll. Skönt att det inte är så långt i år, bara drygt 40 mil. 
Vivan
Det har varit en fin påsk med härligt väder. Jag är ledig även hela denna kommande vecka så det blir nog lite extra hästjobb. Man får passa på. Veckan därpå ska jag åka till Norrköping tre dagar så då kommer hästarna att få en minivila.
Irma har jobbat på töm ett pass inklusive vattenträning. Hon är helt obrydd över att gå i vatten. Även om det är ganska djupt eller lite sankt - hon traskar på. Däremot anser hon att de svarta trummorna som vatten forsar igenom som ligger i dikena är livsfarliga.
Jag har lasttränat henne och Vivan när ändå släpet var framme efter att Tingla varit ute och åkt. Det var verkligen en milstolpe att kunna lasta Vivan själv, i båda spiltorna, och att kunna stänga och hon stod lugnt där inne. Speciellt nöjd med det är jag för att vid första försöket blåste dörren igen med en smäll bakom henne så hon flög ur trailern i en himla fart. Då tänkte jag att nu blev hon väl rädd och vi får börja om igen. Men hon klev direkt på så förtroendet för transporten är helt klart betydligt bättre nu. Sen gjorde jag om allt med Irma och hon är ju så himla nyfiken så att lasta henne själv är inga problem alls. Hon till och med letar efter öppningar att gå in igenom när hon ser transporten stå framme. 
Vivan
Viva har haft en bra vecka på jobbet. Vi har ridit ut två gånger, trimmat på banan en och promenerat och tränat på att plaska i vatten en gång. Sistnämnda gav bra resultat, dan efter kunde vi galoppera rakt igenom en stor vattenpöl utan tvekan! Jag passar gärna på att träna på vatten när jag får tillfälle för det finns inget tråkigare än att inse att man ska starta sin klass i en vattenpöl och veta att man har en häst som inte går i vatten. Då är det liksom kört på förhand.
Mirang var helt hopplös med vatten som ung men jag gav mig den på att det skulle lösas. Ibland fick jag kliva av och leda henne igenom så det blev en del blöta strumpor men till slut lossnade det och vi startade både fälttävlan med 0 fel på vattnet och gjorde vårt livs bästa Msv B på en mycket blöt bana. Trägen vinner!
Passet på banan innehöll bommar i trav och galopp och det gjorde hon jättebra. Ena uteritten blev lite spännande då vi mötte en man på rullskidor inte mindre än två gånger. Första gången frös hon som en staty och andra dansade hon lite i sidled men mer blev det inte. Hon är så löjligt lik sin mor i reaktionerna och det gör mig trygg. För på Tingla har jag aldrig varit rädd, hon är alltid med mig oavsett hur rädd hon än är. Och det känns som Vivan också är en sån häst.
Vivan
Tingla har jobbat rejält i veckan. I måndags red Julia och jag backträning med henne och Bella. Sen hoppade hon för Pia med Amanda på ryggen i onsdags. Denna gång i en grupp som tävlar på högre nivå än Tingla så svårare linjer och högre hinder än hon är van men drottningen spände musklerna och antog alla utmaningar. Det är tryck i den bakkärran minst sagt! En grind orsakade lite spänning för såväl Tingla, Amanda som oss på läktaren. Några stopp och sen var Amanda typ en halvmeter över hästen i landningen vid första försöket. Snyggt jobbat, själv känner jag att det är tur att det inte är jag som hoppar. Och Pia gav bra tips som gjorde att de fick till helt fantastiska språng när Tingla höll sig hyfsat lugn och väntade.
Torsdag red Tilda och jag ut, trav- och galoppjobb på grusväg samt skritt efter asfalten. Vi är lite mellan underlag just nu. Skogen är till 75% snöfylld ännu, vägen bar så där går bara att skritta. Så man får ta de grus- och sandvägssnuttar som finns och köra lite fram och tillbaka. Banan är jättebra men där vill jag inte rida varje dag. Längtar efter att kunna öka på konditionsträningen ute i naturen, det behöver de för att göra en bra vårsäsong. Men snart så.
Lördag gick Tingla träning för Camilla och hon kändes väldigt fin i formen. Det är vänster galopp som jag har lite att fila på i. Bogen måste in för att den ska bli lika bärig som högergaloppen. När den är på plats är det super men så tappar jag det. Glädjande nog var eftergiften i nacken till höger bra nästan hela tiden, nosen framme och känslan i traven över lag var riktigt bra. Jag red igenom LA.3 och det kändes stabilt. Söndag skrittade vi ut en längre runda på långa tyglar.
Skogen är ännu snöfylld
Bella har förutom uteritterna jag skrev om ovan gått en ensam uteritt med mig, ett trimpass på banan här hemma med mig och en träning för Camilla. Uteritten var jag jättenöjd med! Hon är larvig när vi ska rida över en bro det forsar under men jag var tuff och vågade lägga på ben och då tog hon den i ett jättehopp med galopp efter. Det gick lite fort men efter detta känns det som det lossnat att gå över den bron. Fin känsla över lag i traven och galoppen ute. Skritten är lite svår när man rider ensam, hon blir lätt lite spänd och ser sig om så man har inte riktigt läge att sitta avspänt på långa tyglar som när vi rider i sällskap.
Passet på ridbanan var jättebra! Jag hade plockat fram lite bommar och mina WE-slalompinnar och hon jobbade toppen med dessa. Hennes bärighet i galoppen imponerade stort på mig, det är inte helt enkelt att galoppera slalom i balans med 6 m mellan pinnarna, det blir ju varannan förvänd galopp. Träningen för Camilla gick också bra. Jag kom till bra ridning och hon kändes uppe och framme i formen. Jag red igenom LB.2 som hon kommer att få tävla i vår och Micke filmade så jag har analyserat filmen lite för att lägga upp lite taktik. Svårast är 10 m volter i trav och ökning i trav. I volterna vill hon gärna bli lite djup i formen och längningarna är en styrkegrej vi får jobba med på sikt. Galoppen känns över lag väldigt trevlig. Det är betydligt enklare att rida den på Bella än det var på t.ex. Qharma när vi var på samma utbildningsnivå. 
Bella
Lusse har gått i skogen med mamma tre pass också var jag hos honom i helgen och red ut. Det var 2,5 vecka sen jag satt på honom men han var trevlig. Jag fnissade dock åt kontrasten till Tingla som jag ridit innan samma dag. De är så extremt olika som två hästar bara kan vara. 
Lusse
Hästarna sommarskoddes förra veckan. Alla skötte sig toppen och var fina i hovarna fast de gått sju veckor. Så nu har de sommarskor med traktbrodd, sistnämnda skruvar jag nog ur om ytterligare nån vecka då det töar bra nu. Bara 1/4 del snö kvar i hagen.
ÅFF skulle haft första aktiviteten om två veckor men tyvärr var det för dåligt med anmälda så den får ställas in. Trist, men på de andra två är det fem respektive sju anmälda så de kommer att köras. Bokningarna som domare rullar på så våren och sommaren är i stort sett intecknad nu.
Jag och Tingla ska åka och rida för Issa på torsdag igen, det ser jag fram emot. Jag har saknat kontinuiteten av att ha en regelbunden tränare som jag hade då jag red varje måndag för Ingrid med Lucidor. Det var ju möjligt eftersom mamma körde honom dit och hem och jag kunde ta ut friskvårdstimme. Jag har letat liknande möjlighet som passat en vardag med 40 h arbetsvecka men det har varit lite klurigt. Speciellt eftersom jag har svårt att boka upp mig på en fast plats varje vecka nu då jag har så många hästar igång och är lite beroende av att kunna vara flexibel med när medryttare kan, hoppträningar osv. I fjol sommar bokade jag upp Ingrid ett antal veckor och det var toppen, men det funkar bara när ljuset tillåter att vara på min bana. Men just detta att ha en långsiktig plan, nån att bolla med, nån man litar på, är så viktigt för att komma vidare.
Förhoppningsvis har jag en bra lösning nu. Det kändes väldigt bra sist i alla fall! Det är ju så mycket som ska stämma när man tränar. Dels logistiken med tid och plats, dels kemin med tränaren, att filosofierna matchar, att man känner att man får bra övningar och stöttning att komma vidare, att tränaren är engagerad. Det är en urtrist känsla att känna att ekipget före och efter en får fullt fokus men inte man själv. Det blir lite speciellt när jag som vuxen rider kallblod med ponnymått också. Att förstå att detta är en satsning på samma sätt som det var då jag red Shira. Där har det varit lite olika bemötande. En del tycker att det är "hästar som hästar", andra tror att det är en fas innan jag börjar rida stor häst igen, vissa tycker att det är superkul att jag gjort detta val.
Tränare och lärare är ju lite samma lika. Att ha höga förväntningar och rimliga krav - alla växer av att känna att någon tror på en och att de mål man satt upp faktiskt är nåbara om man bara fortsätter kämpa.
