Ambitiös eller galen?
Att ställa klockan väldigt tidigt en söndag morgon för att hinna ut och rida Vivan i pannlampans sken i -20 grader innan trafiken kommit igång fick mig att fundera på om jag är ambitiös eller galen. Men det är ju lite så med häst. Man får anpassa sig till de förutsättningar man har.
Veckan som gått började bra med en fin måndag men tisdag-onsdag bjöd på stora mängder blötsnö och gården började bli så fylld med snö att vi inte hade plats att lägga den nånstans mer än nere vid infarten. Jag gick dessutom bet på att skotta ridbanan med slungan då den gick sönder i en vajer.
Världens bästa granne hjälpte oss att laga slungan, sätta på kedjor på den och kvällen efter kom han med sin stora baklastare och flyttade effektivt på snö så vi nu har plats att skotta undan igen. Sen hjälpte han oss även att skotta av ridbanan så vi fick en jämn botten.
Efter den insatsen kändes livet lite lättare igen. Och även om det varit rejält kallt i helgen så har solen skinit och det har inte varit någon nederbörd. Vintern kommer ju fortsätta sina prövningar ett bra tag till men nu har jag i alla fall fått några dagars respit från kriget mot snön. 
Vi har drygt 1 meters snödjup nu så skogen är borta tills i vår och i hagen får hästarna jobba på med snöpulsning och att hålla sina stigar öppna så de arbetas byvägen och den nu skottade ridbanan som vi ska jobba på med att hålla öppen nu då vi fått till en bra grund.
Vivan har gått två pass på ridbanan i veckan, uteritten med mig längs byvägen tidigt i morse också var Julia här en kväll och red henne ihop med mig och Tingla. Då red vi framåt där det finns fler avtagsvägar och höll tummarna benhårt för att vi inte skulle möta timmerbilen. Sen körde vi backen 300 meter tur och reur x 3 med galoppintervaller. Vivan känns jättefin och är även riktigt snygg i kroppen nu så jag hoppas kunna fortsätta hålla igång på detta vis. 
Vivan
I höstas var hon ganska stark att rida vissa dagar men den biten har släppt nu. Oklart om det beror på att hon är starkare i kroppen, lugnare av allt traskande i snö i hagen eller om hon fått bättre egen balans men oavsett känns hon rätt enkel att rida nu. 
Irma på banan innan skottning i onsdags
Irma har fått två kortare promenader och sen lösgalopperats på banan mest för att hålla magen igång i kylan. Hon rör sig otroligt bra både i traven och galoppen. Tilda som var med i dag då jag släppte henne på banan bara stod och gapade när Irma gled iväg i sin flotta trav. Hon var bra i höstas också men nu börjar hon växa i sin stora kropp ytterligare.
Bella har ju varit lite av en stolle-pålle den senaste tiden och i måndags när jag red henne var inget undantag. Alldeles för laddad och explosiv häst för min smak när vi började efter vägen. Sen fick de gå backen i djupsnö ett par gånger. Det var så mycket snö att våra skor tog i men det var mjuk och lätt snö så de kunde till och med galoppera och efter det hade hon laddat ur och kändes fin.
Blötsnön som kom tisdag och onsdag i kombination med skoterspår omöjliggjorde dock fler urladdningar i den backen. Vi provade i onsdags men de höll på att gå omkull fast vi bara skrittade. Skoterspår håller ju inte för en häst utan det blir att de går igenom dem mer eller mindre mycket vilket känns rätt läskigt. Så Izabell på Bella och jag på Tingla fortsatte efter vägen och då var Bella ändå hyfsat cool, kanske hade försöket i backen tagit udden av det mesta.
När jag på fredagen skulle tömköra på den nyskottade banan rök det dock ur öronen och hon var ganska akrobatisk vilket hon gärna får vara så länge det är på töm. Jag tror hon tyckte det var skönt att få ur sig all energi för hon har varit supertrevlig både lördag och söndag då Izabell och Tilda ridit ut henne med mig och Tingla. Längre rundor båda passen och Bella har sett fantastisk ut med en flott krök på nacken och spänst i gången. Hoppas det håller i sig! Men jag tror möjligheten att rasta henne ordentligt på en ridbana är väldigt bra om man inte gillar en häst med extra allt. 
Irma gick in på altanen
Tingla har också varit väldigt pigg i veckan. På henne yttrar det sig dock lite annorlunda. Det är drag under hovarna, hon kan göra nån rush men framför allt blir hon otroligt tittig och kastar sig åt sidan på grund av livsfarliga snöklumpar och såna finns det ju ganska gott om så här års.
Hennes bus är dock väldigt harmlöst och om jag ogillar Bellas överladdade sätt fnissar jag bara åt Tinglas. De ger liksom helt olika känsla. På Bella är det mer som när Shira bubblade över, lite oväntat och kvickt och spänstigt. Med Tingla känns det som jag har kontroll, det känns rätt förutsägbart.
Tingla har gått som sällskap till Viva och Bella fem pass denna vecka. Jag har ridit henne fyra av dem och Julia ett. Hon har varit glad, bubblande energisk och superrolig att rida. 
Älskar vägarna i Jättendal
Lusse och jag
I lördags kom jag äntligen iväg till Lusse igen. Vi red ut en lång, härlig runda i strålande sol och -5 grader. Underbart! Mamma har ridit honom tre pass tidigare i veckan också. Enda smolket där är att hans sadel gått sönder så vi behöver laga den och kanske även byta ut den helt. Så har du tips på var jag kan finna en hopp/allround-sadel i XW och 17.5/18" som han och mamma kan ut och glida i på sina uteritter - tveka inte att höra av dig! 
Vy från i morse
