Vivan premiär på ”tävling” samt Izabell och Tingla steget upp i LA
Årets jullov var helt underbart. Bra väder i stort sett genomgående så jag kunde vara ute mycket och ladda energi inför vårterminen. Det är så roligt med hästarna nu, det känns som det flyter på. Eftersom Izabell är här så mycket blir det att vi gör en gemensam plan för dem. Om målet med Tingla är enkla byten och bättre övergångar så jobbar vi båda med detta under våra pass t.ex. Det här gör att det blir en helt annan kontinuitet än de tidigare vintrarna då jag haft fler ryttare på hästarna. De har inte mått dåligt av det på nåt vis men utvecklingen går så mycket snabbare med mer fokus. Sen kommer Julia och hänger med Irma en dag i veckan vilket Irma njuter av för då blir det ofta lite mer pyssel och mys.
Några bilder på lovväder:
Irma har varit väldigt fin att rida. Hon trivs verkligen om vintrarna på snö/is-underlag. Får ett fint påskjut och blir självbärigare fram än på stumma sommarvägar eller en hal äng. Vi har utökat rundorna och kondisen blir allt bättre. Izabell har jobbat mycket med galoppfattningar från skritt med Tingla inför deras LA-debut. Jag har passat på att introducera det med Irma när vi ridit tillsammans och hon har fattat från skritt i högerfattningarna som är starkast och bara med ett par travsteg i vänsterfattningarna. Det här jobbet har också gjort fattningarna över lag starkare.
Ofta går Tingla i tät men jag brukar rida först med Irma delar av turerna för att se om hon är ärligt framför min skänkel. Att fatta galopp och hålla den stadig och balanserad även då jag rider först gör att jag tränar inför kommande ridhuspass om jag t.ex. vill rida ett program. Att hon lyssnar på mig i alla färdriktningar och tempon. Irma är en lättlärd häst. Såväl skänkelvikning som galoppfattning från skritt förstod hon snabbt hur det gick till. Med mer styrka kommer de bli riktigt fina. Julia har ridit ut henne två pass och jag fyra pass. Sen har jag ridit två pass som varit uppvärmning ute och avslutats på ridbanan. Bra känsla genomgående!
Irma
Tingla har ridits mycket av Izabell eftersom de skulle starta pay and ride. Mycket kan jag försöka instruera men en del måste hon hitta känslan själv igenom träning. På ridskolan har Izabell ridit LA-rörelserna men inte på någon häst där det varit riktigt befäst skulle jag säga. Tingla kan sina saker men hon är ju en känslig dam med mycket energi som inte alltid är helt lättmanövrerad. Men på ganska kort tid har de ridit ihop sig fint även i dessa rörelser som är nya för dem som ekipage. Vi har jobbat fattningar från skritt, sidvärts zigzag, övergångar ute och sen ridit programdelar på ridbanan.
Izabell har ridit ut henne tre gånger och jag tre gånger. Sen har jag kört henne med maratonvagnen ett pass och hon har ridit två pass ihop med Irma som var uppvärmning ute och avslut på banan. Det som slagit mig de pass jag suttit på Tingla dessa veckor är hur rakriktad hon blivit och vilka fina övergångar hon gör. Hon känns jättefin i formen och stark i kroppen och jag börjar drömma om WE LA igen.
Alltid spetsade öron på Tingla
Förra helgen var vi iväg och red pay and ride med Tingla och Viva. Micke var borta men Izabells föräldrar körde hästarna då de har en riktigt stor dragbil, så vi fick varsin hästskötare. Tingla var superfin på framridningen. Sen kom hon in i ridhuset och tände på alla cylindrar. Folk säger att hästar inte gillar att tävla, att det är stress och press, men Tingla älskar det. När hon såg att där var staket, bord och domare la hon i sjuans växel och såg så lycklig ut att jag började skratta. Även domaren påpekade att det är sällan man ser en så glad häst på en dressyrbana som Tingla.
I traven rann det iväg lite medan galopp-programmet blev desto stadigare, precis som det brukar vara då jag tävlar Tingla. 63.75% blev det i debuten, inte illa då jag brukar ligga på 64-66% på Tingla på LA-nivå. Jag tror absolut de kommer att vara redo för en debut i klassen på vanlig tävling under året.
Tingla och Viva på pay and ride
Viva var också med på pay and riden. Jag var så genuint lycklig efter den dagen. Hon har alltid varit fin att rida hemma men det har stökat med lastning och transportering och det tog bort glädjen i att åka bort. Nu tränade vi ju massor på det inför Wången så det kändes som ett annat läge. Och denna dag lastades hon på 2-3 minuter både hemma och på klubben. Vi hittade ett vinnande koncept i att Tingla gick in först, sen lastade Izabell Vivan med lite gottamuta medan jag gick bakom och stängde när jag såg att hon var inne och bekväm i det. Tvingar man henne eller stressar med lastningen brukar det straffa sig sedan då man kör henne genom att hon trampar och kliar mot väggarna, visar tydlig stress. Men nu åkte hon jättebra och när vi kom fram kunde hon stå lugnt på släpet en stund medan vi kollade oss runt – det har inte fungerat förut. Även på hemvägen åkte hon bra och var okej med ett litet stopp på Coop för snabb handling.
Lugn i blicken fast bilen står stilla
Sen var hon genomgående superbra att vara på tävlingsplats med. Väldigt cool att rida fram fast hon aldrig ridits med hästar i annan färg än gul, tittade noll och inget på staket eller bord. Vilken jäkla seger detta är, att allt runt omkring fungerar. Det betyder nästan mer för mig än procenten vi fick som var hög. Att få 70,37% i debuten när jag inte satte nåt tryck utan bara hade målet att visa henne banan och få en fin upplevelse – det är lovande! Och känslan hon gav mig, helt annorlunda än den jag har på Tingla, var så fin. När man sitter på Tingla inne på en tävlingsbana känner man sig som Zlatan. Hela hästen utstrålar ”Nu köööööör vi! Och tveka inte, jag är ju med!”
Viva var mer ”Jag gör allt du ber mig om, visa mig bara, jag är trygg med dig”. De är ganska olika mor och dotter. Tingla är en tuffing, Viva mycket mjukare. Förutom pay and riden har Viva ridits av Izabell och mig tre gånger var. Hon har varit otroligt fin att rida. Domaren berömde särskilt hennes mjukhet, hur följsam och smidig hon är samt hennes fina bakben. Och jag kan bara hålla med, hon har en häftig ridbarhet. I fredags kväll gjorde vi fattningar från skritt och galoppen var så balanserad jag kunde bara sitta där och åka med. Nästa pay and ride har vi som mål att testa på LB.1
Viva
Jag var hos Lusse förra helgen och red en härlig runda. Jag ska dit i morgon med. Tyvärr är hans stallkompis inte kurant så vi får se var det landar. Det är synd att han inte bor närmare mig. I kväll deltog jag i den andra digitala WE-domarträffen. Jättebra upplägg att ha den på ett antal kvällar digitalt så man slipper resa. Vi är deltagare från hela Sverige. WE känns som en gren på frammarsch!
Lusseöron på lovet
Andra inlägg
- En in och två ut
- Årskrönika 2024 - höga berg och några djupa dalar
- En del blommar sent
- WE-domare igen?
- Tävlingsåret 2024 – när det inte kan gå bättre
- Vardag = bra dagar
- Dressyrplacering, Krona en stjärna med veterinären och Vivan en keeper
- Att lyckas med sin unghäst och avvänjningen påbörjad
- Ro i själen och 10 år med Team Tingla