Varför kan vi inte vara snälla mot varandra?
Något jag tänkt på mycket på sistone är varför vi människor inte bara kan vara glada för varandras skull och helt enkelt vara snälla med varandra. Varför det finns ett behov av att trycka ner andra då det finns möjlighet. Jag ser ju det här beteendet i mitt jobb i skolan men också i hästvärlden, både på nätet & IRL. Varför måste man alltid vara så "ärlig" i sammanhang det inte efterfrågats? Om det gäller att hästar far illa är det en sak, te.x. om man ser sporrskav ska ju den ryttaren självklart inte rida med sporrar eller om man ser att en häst har sår i sin mun ska den ju inte ridas med bett en tid. Men annars. Vi kan ta ett exempel: en tonårstjej har tagit första uppsuttna galoppen på sin unga ponny som ännu inte har något sadelläge. En ponny som varit busig och som hon haft problem med. Nu är hon bubblande glad över att första galoppen gått bra. Men det hon får höra är att "Kul. Men sadeln ligger för långt fram. Jag säger detta för att vara snäll så du inte ska få problem i framtiden". Det kan säkert vara väl menat ibland men ärligt talat. Är vi själva facit? Gör vi själva aldrig minsta fel? Har ponnyn farit illa av detta eller är det vårt behov av att vara rättesnöre som talar? Kan vi inte bara glädjas med varandra?
På temat glädjas är jag jätteglad åt att Tinglas lillebror Borromir e Botvid (dvs Lusses och Qharmas farfar) i helgen blev godkänd hingst och dessutom gick årgångsetta. Verkligen jättekul och detta gjorde även att mamma Tara kan plocka ut sitt ELIT. Ytterligare ett halvsyskon till Tingla, men då med samma pappa, blev också godkänd.
Brorsan. Det finns en del likheter.
I fredags hade jag och Micke en fotostund med de gula på ängen hemma. Först red jag Tingla. Hon var väldigt pigg och kändes nästan lite busig på de stora ytorna. Så jag vågade mig inte på att galoppera eftersom jag vet att det brukar bli skutt då men jag travade en hel del och det fungerade fint. Hon är väldigt lyhörd och lyssnar så fint. Jag kände att hon ville dra iväg ibland men det går alltid att få kontakt med henne och "börja om", det tycker jag är väldigt skönt med henne. Några bilder från det passet:
Sen tog vi ut Qharma och tog några bilder även på henne. Jag blir så full i skratt då jag ser bilderna, man ser verkligen vilken liten Diva hon är. Hon har ett så härligt minspel.
Lusse har jag ridit två gånger sen sist. I torsdags körde mamma & pappa upp honom till mig i Gåltjärn och så tränade han och jag WE på en bana jag byggt upp. Han gillar verkligen den här typen av övningar och var jätteduktig! Jag red banan med Shira också och det gick långt över förväntan, hon verkade också tycka det var skoj. Det var bara lansen hon inte gillade.
Stolt Lusse står på bron
Sen var jag och red honom i söndags, då blev det en uteritt. Han är väldigt pigg & positiv just nu. Nästa helg, den 4/10, ska vi starta en WE och det ser jag fram emot. Jag har fått hjälp att fixa filmerna från de två LA vi red i augusti som var filmade i konstigt format. Här kommer de i normalt format:
LA.4 https://www.youtube.com/watch?v=at-vRMh-lAE&list=UUEEUS2VHKxdjczxGrvSlG3A
LA.3 https://www.youtube.com/watch?v=v7W870IDPQo&list=UUEEUS2VHKxdjczxGrvSlG3A
De nya kvalreglerna har inte spiktas men med stor sannolikhet har vi i alla fall två kval i och med detta. I helgen kom även bilderna från höstens tredje start ut på Equipe och jag valde att köpa tre av dem. Jag tycker han är så fin på dem:
Anders var hos oss och masserade Shira i fredags. Det var en del spänningar och hon tyckte det var väldigt skönt att få loss dem. Hon har fått ta det lite lugnt ett par dagar. I fredags blev det en skrittrunda innan Anders kom. I lördags tömkörde jag henne och det var första gången på länge som hon kändes bekväm i att avspänt ställa igenom och forma sig fullt ut så jag hoppas att det beror på att Anders fick loss en del. I går söndag vilade hon och i dag vabkas träning för Ingrid!
