Vardag och en ovanligt lång höst
Hösten har varit bra i år. Sommaren var torr hos oss vilket gjorde att när höstregnen kom så var markerna inte mättade utan kunde ta emot rätt mycket regn innan det blev lera. Det har varit varmt så elförbrukningen är ännu låg och ridvägarna och banan mjuka.
Många fördelar med denna höst alltså. Men jag är verkligen inte kompis med vintertiden. Detta eviga mörker och min dygnsrytm passar bättre ihop med sommartiden. I veckan kom även första snön som låg två dagar och efter den blev hagarna så där tråkigt klafsiga som de ofta är i november. Bella tappade en sko i tisdags, den ligger nånstans där ute i leran. Som tur var kunde Glenn komma redan på torsdagen och fram till dess red vi med bootsen.
Det är verkligen ett av de bättre köp jag gjort på senare år, ett par boots att använda vid tappskor. Alla tre har samma skostorlek, 00. Tingla har en aning smalare hovar än Viva och Bella men alla tre kan ha bootsen som jag köpte i storlek 2. Så nu rider vi oavsett tappsko, vilket är skönt. Att slippa få avbräck och planera om. Jag har faktiskt köpt ytterligare ett par begagnade som jag tänkte brodda för att kunna ha i vinter vid behov. Dels vid tappskor och dels om det skulle bli isgata. Då får Irma ha dem fram så hon också kan gå ut. 
Även om det är lite motigt den här tiden på året är det här jag tankar min energi. Som lärare måste man ge ganska mycket energi för att kunna motivera och peppa andra. När det är dags att åka hem kan känslan av att vara en aning urlakad infinna sig. Då är det faktiskt skönt att ha en halvtimmes bilresa hem att landa på. Sen kliva ur bilen här hemma i tystnaden. Känna den friska luften. Gå ut i stallet och fylla på ny energi med tjejerna och ibland ett ridsällskap.
Det har varit en bra vecka trots tappskon. Julia har ridit ut Tingla tillsammans med mig och Bella två pass. Med pannlampor och massor av reflexer har vi tuffat ut i mörkret tillsammans på bra rundor, en längre och en lite kortare.
Jag har även ridit ut Tingla ensam ett pass i lördags morse. Vi red ner till ån och kollade på det ganska friskt strömmande vattnet. Döm av min förvåning när hon glatt traskade ut och började dricka vatten och äta gräs som växte under vattnet. Sommarens badande har onekligen skapat en sjöhäst.
Bella och jag har skrittat ut en runda själva i skymning också har jag jobbat henne på töm ett pass. Hon trivs fint på töm. Det här passet jobbade jag med att hitta framåtläget i fattningarna. På Matsträningen tyckte Mats att hon backar av lite i fattningarna, att man skulle vilja få henne att trycka i lite och göra dem mer genom kroppen och det kan jag hålla med om. Jag tänkte att det skulle vara lättare för henne att göra dem utan mig på ryggen och det var det nog för hon gjorde väldigt fina fattningar. Vi jobbade också med tempoväxlingar längs långsidan i både trav och galopp så jag fick löpa på lite själv. När man länger galoppen har hon lätt att slå om bak i upptaget, speciellt i höger galopp. Det beror helt klart på att hon inte spårar helt vid de tillfällena så nu tänkte jag passa på att öva även detta utan mig på ryggen. I början blev det några omslag men sen satt vi ökning och jättefina upptag gång på gång.
Jag fick även till några riktigt flotta travlängningar när jag sprang snett bakom henne. Jag har jobbat mycket så med Lusse för att utveckla hans mellantrav och jag tror det är ett vinnande koncept även med Bella. Över lag är faktiskt Lusse den av våra hästar som är mest lik Bella att rida. Olikheter finns såklart, Bella är känsligare och har högre grundmotor. Men också väldigt många likheter. 
Bella
Tingla fick ett dressyrpass på banan här hemma i torsdags. Hon trivs till skillnad från Lusse och Bella inte med att jobba på töm. Lite underligt då hon älskar att köras men tömkörning på bana och longering gör henne bara spänd så det brukar jag undvika.
Vi jobbade grundjobb där fokus var korrekt högerställning oavsett övning. Sen testade jag en övning Mats tipsade mig om för att bygga upp de enkla bytena stegvis och den passade henne fint så den ska jag fortsätta med.
I morse gjorde vi höstens första ridhusresa till SRK. Jag har inte varit där sen augusti av olika skäl men nu var det dags. Micke följde med och skrittade fram Tingla för hand medan jag trimmade Bella. Det stod dressyrstaket framme vilket var helt perfekt då Bella är rätt tramsig för staket. Nu fick jag chansen att öva på det i lugn och ro.
Tömkörningspassets jobb med tempoväxlingar och fattningar hade helt klart varit nyttigt för henne för vi hade ett lite annat utgångsläge där även om hon tittade på staketet till en början. Vi fick till ett härligt gung i traven och galoppen är absolut underbar, så bärig och det känns enkelt där.
Tingla har inte alls samma bärighet i sin galopp fast hon är mycket äldre. Hon kräver mer av mig för att galoppera samlat och inte bli het och ge sig iväg. Men det blev riktigt bra. Vi fortsatte med övningen med de enkla bytena, checkade självbärigheten med överstrykningar och red en hel del öppnor. Det skulle vara kul att våga sig på en Msv C till våren om vi känns redo.
Micke och jag hade ett perfekt teamwork där han förutom att han skrittade fram Tingla även skrittade av Bella vilket gjorde resan mer tidseffektiv. Så skönt att komma in i ridhus och trimma båda hästarna på samma resa. Jag är tveksam till att det skulle funka att låta en stå på släp medan man red den andra. Tror det skulle bli ett evigt gnäggande och bristande fokus hos den jag red. 
Lusse och Patina
En lång och varm höst alltså. Jag fruktar vintern lite även om jag gärna skulle se att det fryser på i hagen. Vintern 17/18 tog musten ur mig på snöfronten och varje år fasar jag för att det ska bli nåt liknande. 20/21 var inte så kul den heller. Fy fasen vad less jag var på att skotta snö och ha strömavbrott. Kanske bor jag på fel ställe i landet men det är ju här jag har familj och vänner. Låt oss hoppas på en snäll vinter i år.
På Lussefronten är allt lugnt. Mamma och han har tuffat ut i skogen sina fyra dagar och jag har varit där och ridit en dag. Det var en pigg och glad Lusse jag hade med mig ut i skogen.
Irma fick faktiskt ett spontant tömkörningspass i fredags hon med. Jag skrittade fram längs vägen och sen körde vi i skritt och trav och en fattning per varv på banan. Jag hade tömkört Bella innan och visst finns det likheter mellan mor och dotter. För det första är de i stort sett lika stora nu. Tränset och bettet behövde jag inte ändra nåt alls, där har de samma storlek. På gjorden fick jag spänna ett hål mer på Irma, annars var det samma där. Det finns en hel del likheter även i gångarter, hållning och att de av naturen är i balans med sig själv. Jag ser med andra ord fram emot att fortsätta utbilda Irma väldigt mycket.
