Vara åskådare
I helgen har jag och Helena varit till Grevagården. Första gången för mig som jag inte är med i styrelsen och jobbar eller visar häst så det kändes ganska glassigt. Att kunna sitta på läktaren och se alla fina hästar, prata med människor man inte sett på evigheter, träffa de långväga vännerna.
Vi anlände fredag runt 17-tiden och på kvällen spanade vi lite på några hästar som anlänt, hjälpte Team Sanna gård att dekorera ridhuset samt var i väg och åt en sen middag med dem.
Lördag morgon bänkade vi oss i ridhuset för att se hingstarna. Mina favoriter av de yngre var Amiral Hilmer e Kronos och den rödblacke Rask e Stolplyckans Topaz. Tre hingstar godkändes i slutet av dagen, tyvärr ingen av ovanstående, men det var dock endast dessa gossar som hade en nia i början av raden så lite öga hade jag ändå. Hilmer var faktiskt den som var högst belönad av alla med fina 42 poäng men föll på det veterinära med en för liten testikel. På Rask var det gångarterna som behövt vässas lite och det är säkert möjligt. 39 poäng blev det där för dagen. Jag tyckte också att det var kul att se Björkhems Ledar e Ingvar Halsnaes – Alexander Lukas, dvs 75% samma blod som i Tingla och det syntes. 38 poäng fick han.
De äldre redan tidigare godkända hingstarna var av väldigt olika typ med helt olika styrkor – alla väldigt fina på sitt sätt. Det som slog mig där var att det inte alltid är de som är exteriört vassast man blir mest sugen på att plocka med sig hem och utbilda. Hade jag fått välja en hade det nog blivit Fjelltopp som ju är ett halvsyskon till Viva med samma energi, karisma och fina mekanik i gångarterna fast i manlig upplaga. Men jag var också väldigt förtjust i rödblacke Linus Frölunde. Han gav ett milt intryck och har en härlig modell för ridning. Vinnaren Gurven var naturligtvis också fantastisk och det visste han om själv då han bjöd på show på ärevarvet.
Söndag var vikt åt riksutställning där dagens höjdpunkt treårsstona gick sist. Det var en ganska jämn samling. Precis som dagen före olika typer men för mig var det inte helt glasklart vem som skulle gå etta. Speciellt inte som jag inte riktigt kunde se linjen i förmiddagens bedömningar. Ibland märker man att domaren gillar en mer sportig eller en mer klassisk typ men här var det inte helt lätt att utröna exakt vad som skulle premieras. Ett antal hästar under förmiddagen hade fått betydligt lägre poäng än jag (som ju inte är någon exteriördomare) skulle ha gissat. Intressant att följa hur som helst! Den som gick etta, Lunafin, har en härlig typ och utstrålning och var en riktigt värdig vinnare. Men precis som dagen före var det inte vinnaren jag skulle valt att ta med mig hem för att utbilda och tävla om jag fått välja en, utan tvåan TheMas Madame Final. Kanske är det så att man fastnar för det välbekanta man älskar och Madame hade den där utstrålningen Tingla har. De är powerkvinnor liksom och kommer dessutom från samma stuteri.
Helena och jag rullade hemöver vid 13.00 och lite mer än nio timmar senare anlände jag hemmet och slogs av hur jag älskar auran och energierna vi har hemma hos oss. Man fylls av ro varje gång man kommer hem. Det var också mysigt att gå ut i stallet och träffa tjejerna. Om två år tar vi Irma med oss ner! 
Home sweet home
Det känns som jag försöker kräma ut max av hösten i form av hästaktiviteter så länge kvällarna är ljusa och marken mjuk. Det blev ju lite vila i helgen då jag var bortrest men annars rullar allt på för fullt.
Jag försöker göra nåt med Irma 1-2 dagar i veckan. Just nu tömkör vi mest och hon är himla rolig att jobba med. En glad skit som sprider energi, precis som även Vivan gör. Vi hoppar hästarna varje måndag nu en period och förra veckans hoppning bloggade jag om i förra inlägget. Förutom den gick Viva en uteritt med mig och en med Tilda. Hon har satt en päls värdig en brunbjörn men det stoppar henne inte. Jag överväger ändå att raka henne på halsen åtminstone för att hon ska torka lite snabbare.
Bella gick förutom hoppningen bara i skogen tre gånger med mig. Väldigt fin känsla på framför allt torsdagskvällens pass. Att galoppera ute i naturen på sin unghäst och bara behöva sitta till och känna hur hela hästen vinklar om, lättar av fram och samlar sig – det är en häftig känsla. Hon är så himla reglerbar och ridbar. Inte ett dugg lik nån annan Fjord jag ridit och då har jag ändå ridit väldigt många fina hästar genom åren.
Lusse gick hoppning med mig på måndagen och sedan tre uteritter med mamma under veckan.
Tingla gick förutom hopp-passet en uteritt med mig, en med Julia och ett dressyrpass med mig. Dressyrpasset var riktigt bra! Jag har letat i minnesbanken av övningar jag fick från Mats på tiden jag hade Ingvar och jag tror det kan ha gjort resultat. Fortsättning följer men energin är mer manöverbar och kontakten betydligt bättre känns det som. Hon har två inplanerade tävlingar kvar i år. Hon ska gå en LA.3 med mig och LD/LC hoppning med Amanda.
Utöver det ska ÅFF ha KM hemma hos oss andra helgen i oktober och då ska både Lusse, Vivan, Bella och Tingla få vara med. Tilda, Amanda och jag ska dela på dem. Jag hoppas på en solig och fin dag med många gäster! 
Irma
