Välkommen Kronos 287
Det är lite av en surrealistisk känsla att kolla ut genom kökfönstret och se honom stå i min hage. För ganska precis sju år sen var det Ingvar Halsnaes 242 som precis kommit till gården och nu är det Kronos 287. En hingst som är kanske den mest meriterade i Sverige av de som lever i dag om man ser till både exteriör och sport. SM-guld, EM-fyra och mängder av placeringar i hoppning. Fina resultat upp till Msv i WE. Guld i DM och silver i SM i bruksridning. Flertalet BIS-titlar på upp till smått magiska 46 poäng. Visad med 10 på typ två gånger och betyget nio på samtliga gångarter. Även i avelsboxen har han levererat med på ganska få avkommor flertalet med guld, diplom och även lämnat godkänd hingst. 
Kronos vid utsläpp första dagen
Jag har haft förmånen att umgås med honom på flera meeting och även fått rida honom ett par gånger hemma på Sanna gård och nu bor han hemma hos mig för en tid. Det är alltid en heder att få förtroendet att låna någons häst men att få förvalta en häst av den här kalibern känns som ett extra stort förtroende. Jag vet hur älskad han är hemma på Sanna gård, inte bara för det han levererat utan också för sin personlighet.
Att få hem en ny häst är alltid spännande. Lära känna deras personlighet och hur de fungerar. Precis som när Ingvar kom hit har jag fått all information jag kan behöva kring hur hästen förväntas bete sig och allt har stämt. Som Johan sa, han är en väldigt okomplicerad häst. Naturligtvis lite mer pratig på ny plats med inte mindre än fyra ston som dyrkar marken där han går. Men väluppfostrad och mysig i pyssel och hantering, speciellt om jag jämför med Tingla som tycker pyssel är slöseri med tid. 
Kronos älskar pyssel
Tingla ja. Hästen som satt upp skylten "obehöriga äga ej tillträde!" på stallet och tycker att nykomlingar göre sig ej besvär. Hon som dessutom varit klurig med brunster både med Fjelltor 2016 och Kronos 2019. Därför förvånar det mig mycket att hon bara efter några timmar med honom i stallet vänt helt och beter sig som ett kvart i två ragg är det bästa hon kan tänka sig. Hon är så kär att det är löjligt. Kanske är det för att det är hemma hos henne och kanske för att hon känner igen honom, men hennes beteende förvånar mig för jag har bara sett det hos henne en gång förut om och det var mot Ingvar då hon hade Vivan vid sidan och var väldigt tydlig med att hon tänkt sig en baby 2018 också. Han har charmat de andra tre också så jag kan redan sätta kryss i almanackan och planera för vårens betäckningar, när jag borde få se brunst. 
Tingla - love is in the air
Förra veckan rullade på i en himla fart. Julia var här och red ut Vivan två gånger och Tingla en. Jag red både Vivan och Tingla två gånger var också var Micke ute och skrittade Tingla vid hand i storm fredag kväll. Bella reds av Izabell en gång, av mig en gång, gick på töm en gång och promenad vid hand en gång, den där stormiga fredagkvällen.
Vi hade extremt blåsigt framför allt torsdag-lördag med upp till 25 m/s i byarna. Inget vidare ridväder med andra ord. Det blåste rejält när vi satte oss i bilen på väg till Gävle lördag morgon med. Jag är glad att Micke körde för dels är det inte kul att köra släp med såna kastvindar och dels hade jag väldigt ont i ryggen. Fredag morgon när jag skulle skynda mig att fylla vatten lyfte jag en tom hink och det small till i ryggen och gjorde så ont att jag blev kallsvettig och illamående.
Jag höll det hyfsat i schack under fredagen, var på jobbet som vanligt och gjorde stallet med hjälp av Micke både då och lördag morgon. Jag tänkte att det går väl över. Jag har ju lite klen rygg så ont i den är inget ovanligt. Men 7 h i bil på lördag och att jag somnade i soffan på kvällen i nån konstig ställning var minst sagt dödsstöten. Söndag var fullkomligt vidrig. Dels pga smärtan och dels pga frustrationen över att ha fått hem en ny häst som jag ju ville få allt så bra som möjligt kring samt påbörja träningen av. Har jag fått ett förtroende vill jag ju leverera. Men även om det inte blev som jag tänkt mig tycker jag att det löst sig till det bästa utifrån förutsättningarna. Detta då jag har sån fantastisk uppbackning.
Dels har Micke hjälpt mig massor med markservice som att köra kärror, bära vatten och packa hö för en vecka så jag ska slippa lyft och tunga moment. Dels har jag haft både Izabell, Tilda och Amanda här som ridit och grejat med mig.
Vi möttes i Gävle och lastade om Kronos där efter att han fått gå en liten promenad. Det var verkligen inget höjdarväder att köra släp i men han stod som ett ljus och klev lugnt in i sitt nya stall. Izabell kom hit på lördagkvällen och följde med mig och Kronos på en långpromenad. Alltid kul med sällskap när man ska ut och gå. Sen var hon här i går måndag och red Vivan och Bella. Samma upplägg med båda, uteritt först och avslut på banan med skritt och travjobb. Jag gick med och gav lite tips då hon red. Vivan såg riktigt fin ut. Bella var inte fullt så pepp, hon fokuserade mest på Kronos tror jag. Det gick i snigelfart bort, snabbt hem och på banan gick hon hela tiden och tittade mot honom. 
Izabell och Bella
Amanda har ridit Kronos både söndag och tisdag. Söndagen startade vi med sadelprovning. Han är ju betydligt mer slimmad än mina ston så jag var orolig att sadlarna inte skulle funka men Tinglas hoppsadel och Pasubion jag har på både henne och Bella i dressyren låg riktigt bra med en pad som fyllde ut lite. Med min kortaste sadelgjord och en dressyrgjord jag lånat av Amanda har vi nu både hopp- och dressyrsadel som ligger stilla och i balans. Härligt! 
Kronos och Amanda
Söndagen tog hon dressyrsadeln och började på banan och checkade av hur han kändes med tanke på att det var första gången men efter en stund gick vi ut då han kändes cool. I dag red hon ut direkt. Det blir ju lite speciellt just nu då man dels måste rida i trafik och dels rida och vända, alla rundor är fyllda av skarsnö. Men han har varit heltrygg i sin nya miljö, pigg och glad och väldigt vägvinnande. Lite som med Vivan. Man kommer långt på 45 min liksom.
Både Amanda och jag tycker han påminner väldigt mycket om Lusse i hela sin personlighet, även om detta är mer av en slimmad ferrari-Lusse. Men kanske är det därför jag alltid gillat honom så mycket, likheterna med vår kung.
Jag tömkörde honom kort i går, mest för att testa hur han trivdes på det bettet och nosgrimman (rakt med remont - gillades av honom). Jag har fått med två träns som Johan brukar rida på men ska exprimentera lite då man vill ha lite olika egenskaper i hopp och dressyr när det gäller kontakt och form.
Amanda har även ridit Tingla både i söndags och i dag. I dagarna är det precis nio år sen Amanda satt på Tingla första gången så de två är verkligen ett samspelt par. Roligt var det också att höra att Amanda håller med mig om att vinterns jobb gjort henne rakare och bättre i kontakten. 
Tingla och Amanda
I går kväll kom även Tilda hem från lumpen så hon kom hit i dag och red två hästar hon med. Först Vivan medan jag gick med. Eller jag gick, hon travade och galopperade i förväg, vände och red förbi mig några hundra meter, sen åt andra hållet igen osv. Detta så jag skulle kunna vara hyfsat i närheten om det kom tung trafik. Men de bilar som kom i dag brydde sig Vivan inte alls om. Hon är verkligen en okomplicerad häst att rida. Man kan vända och rida fram och tillbaka hur många gånger som helst, hon blir aldrig bromsig eller het, det är bara kul vad man än hittar på tycker Vivan. Det var rätt länge sen Tilda red henne, i höstas. Och hon sa det jag tänkt på ett tag nu, att det känns som Vivan verkligen landat. Hon är fortfarande väldigt pigg men inte het på det sätt hon ofta var förut. Skrittar raskt med långa steg istället för att takta och stressa. Stadig i formen men inte stark. En häst som är lätt att rida rent fysiskt. Man behöver aldrig ta i, bara be henne. Det är också kul att hon går bra med alla som rider henne. Det betyder ju att jag lyckats med hennes utbildning. 
Vivan och Tilda
Tilda red även Bella. De tog sällskap av Amanda och Tingla och körde en långtur upp till Nora. Det hade gått jättebra. Så skönt att veta att hästarna rullar på även om jag inte är på banan. Jag var hos naprapaten i går och det small ganska bra när han fick loss låsningen. Efter det kändes det betydligt bättre, jag har inte haft ont utan är bara extremt stel fortfarande. Så jag stretchar, promenerar och svär lite över lovet som inte blev som jag tänkt mig. Jag har i alla fall hjälp alla dagar denna vecka så jag ska försöka behärska mig och smyga igång så jag blir hållbar och inte får bakslag. Planen är att skritta Tingla lite i morgon. Håll en tumme alla att det ska kännas bra så jag kan få komma upp på Kronos rygg. Det är ju därför han är här. För att jag ska få visa mina dressyrskills på en riktigt kapabel häst. Målet är prestationsmedalj i guld under de månader han blir här. Han ska hem till Sanna igen i god tid innan NM som han ska gå med Johan i Vaggeryd i juli.
Bella och Irma fick flytta ut till sommarstallet. De verkar trivas bra där. Förhoppningsvis får jag nytta av det stallet även nästa vår, med fölvaka. 
