Vaccinationsreaktion och stolle-Tingla
Den årliga rekonden är avklarad. För två veckor sedan var Karin från Skedviksveterinären hos oss och tog tänderna på Irma och Tingla. Det var två år sedan sist men de var jättefina och vi kan köra en ny koll om två år. Viva tog jag inte i år eftersom hon kollades i fjol och det inte fanns något att anmärka på då. Tacksam över att de har bra munnar. Krona drog två gigantiska vargtänder. Vi ska ha ett litet återbesök på henne nästa fredag och kolla så det inte blivit någon infektion eller tandrester kvar. 
Krona
De fick också den årliga vaccinationen mot influensa, stelkramp på några av dem samt botulism. Det är alltid lite nervöst att vaccinera Tingla då hon vissa år får kraftiga reaktioner på vaccineringen. Jag ser ingen logik i det. Hon kan få samma vaccin två år i rad och reagera år ett men inte år två. Vissa år får hon en liten reaktion och vissa en större. I år fick hon sitt livs näst största reaktion, fem dygn där hon hade en liten febertopp men framför allt upplevdes väldigt trött och stel i hela kroppen när hon går och står. Hon har tydligt ont i halsen. Kan inte ta ner den och därför inte äta eller dricka från marken. Första dygnet stod hon och trampade på stället, precis som hon gjorde när hon hade Corona. Det är som att hon har ont i alla ben och hovar och inte riktigt vet hur hon ska stå för det är obehagligt vilket som. Hon låg heller inte de första två dygnen, kanske för att hon kände sig stel och inte litade på att hon skulle ta sig upp.
Tingla
Men nu är hon igenom det hela och precis som vanligt. Eller kanske lite mer Tingla än vanligt under de fem pass hon ridits. Hon fick vila åtta dagar i samband med vaccinationen och när vi satte igång henne var det spökläge på. I början av november när kylan kom hade hon en riktig spökperiod när hon låtsade vara rädd för allt, var fruktansvärt pigg och bubblade över med jämna mellanrum. Nu har hon en sån period igen. T.ex. när Ellinor och jag var ute och red i lördags stannade vi till för att Irma skulle komma ikapp. Då se Tingla plötsligt att det rinner vatten i det snöfylla diket, ett svart hål. Hon börjar drakblåsa, tvärvänder och springer in i stackars Irma som inte förstår nåt alls. Hon är ju inte rädd för mörka hål. Hon är ju Irma. 
Irma
Jag tror Tingla kommer lugna sig när det blir lite bättre underlag så hon kan få ut mer av sin energi. Hon är i hög kondition, nästan omöjlig att rida/köra trött. Under vår/sommar/höst kör vi tuffa konditionspass ute och tränar ju en hel del på bana. Nu har vi haft sex veckor av att roadwork och återhämtning. Dessutom på mindre bra underlag för att ligga och rulla på. Det har varit omväxlande tung snö, skarsnö, barmark, is och lera så hon har inte fått utlopp för allt som bubblar i hennes kropp.
Viva är också väldigt pigg men inte på samma spökiga sätt som Tingla utan hon använder mer sin energi i arbete plus galopperar lite på stället som en överladdad Irländare mellan varven. Irma är den stabilaste av dem. Hon har dragit några glada brallar vid några tillfällen både med mig och Ellinor men över lag är hon definitivt mest driftsäker. Speciellt när man kommer till dessa vattenfyllda svarta hål i den vita snön. Tingla drakblåser och går över som vattnet är lava. Viva laddar och tar gigantiska hopp över. Och Irma, hon bara går hon.
Irma
Lisa har varit ute hos oss och gått igenom kroppen på Tingla, Viva och Irma. Tingla hade lite träningsvärk i bogarna, troligen av snöjobb på ängen dagen före. Annars var hon fräsch och fin. Hon är mycket bättre i kroppen än i fjol höst så vi har hittat ett koncept som passar henne. Även Irma var mycket bättre än sist. De stora spänningar hon haft troligen pga. sina patellaknän är i stort sett ett minne blott. Väldigt skönt och jag tror den ändra skoningen är en av anledningarna. Viva var det lite mer på. Även om hon varit fantastisk i ridningen i höst så ser hennes kropp fortfarande inte riktigt ut som innan anaplasman. Så där är det nog bara att ha tålamod och jobba vidare.
Linnéa Gustin har varit ute och fotograferat Krona (och Irma smög sig med på några bilder) så de bilderna ser jag fram emot. Krona njöt av uppmärksamheten och att äntligen få vara i centrum en stund. Hon är så lik både den unga Tingla och Viva. Står alltid vid grinden och hoppas att det ska vara hennes tur när jag tar ut nån av de andra.
Jag har varit i Gnarp och haft årets sista WE-träning med sju deltagare denna gång. Totalt har 29 personer tränat vid fem tillfällen under hösten plus att vi haft en ganska välbesökt cliniq. Vi planerar för en fortsättning till våren. Själv räknar jag ner till jullovet. Fyra arbetsdagar kvar, sexton lediga dagar hägrar.
