Utdelning
Ja, lite så som i rubriken känns det. Som att jag börjar få utdelning för många års arbete. Den grund jag lagt under en lång tid bär frukt.
Förra veckan jobbade jag bara två dagar så de senaste elva dagarna har inneburit mycket häst. Glenn har varit här och skott om Tingla, Bella och Viva samt verkat Irma. Alla skötte sig väldigt bra.
Jag har tömkört Irma två gånger, passat på när Julia varit hos oss. Ena gången var i dagsljus och då testade vi draglina på henne. Vi har introducerat draglina i höstas men då drog vi den bara bredvid henne. Vi började så nu med men eftersom hon inte brydde sig om den över huvud taget avancerade vi till att Julia höll den vid hennes sida, svängde den mot henne och sedan även satte fast den i däckeln och gick bredvid redo att lyfta och lossa den vid behov. Men det behövdes ju inte – Irma var stencool. Vi ska fortsätta repetera detta och fortsätter hon vara lika trygg hela vägen kanske det blir körhäst av henne också med tiden. 
Irma
Det andra tillfället var det mörkt ute men det brukar inte Irma bry sig om. Vattenfall har varit här och tagit ner de gamla elledningarna så vi körde delvis i spåren efter traktorerna och sen en sväng ner till stora vägen samt körde lite fram och tillbaka på bilvägen. Skritt, lite trav, halter och några ryggningar. Hon var superduktig! Hon är väldigt rolig att jobba med. Och väldigt nyfiken. De långa elstolparna som lämnats efter vägen var inget hon skyggade för, tvärtom tog hon sats med spetsade öron och gick fram till dem – de måste undersökas!
Lusse har gått i skogen med mamma fem pass och mig ett. Lite lugnare period där då först mamma och sen hennes ridsällskap varit bortresta.
Vivan har ridits ut sex pass och varit så himla duktig i trafiken. Jag har ridit fyra pass, Julia ett och Tilda ett. När Julia red mötte vi plogbilen. Vi hade möjlighet att gå åt sidan och hon hade Tingla med sig som ett stöd men ändå, plogbilar låter mycket och snön sprutade högt och hon hanterade det så himla bra. Spände till lite, tryckte sig mot Tingla precis då den passerade och släppte det direkt efteråt. Ett av passen jag red mötte vi timmerbilen! Chauffören stannade för han skulle in på avverkningen och jag satt av och ledde henne förbi så det var ju en del förmildrande omständigheter, men ändå! För att ha varit livrädd till och med för personbilar är detta stora framsteg. 
Hon har mest gått ute, fem av sex pass. Det sjätte trimmade jag på banan. Nu har jag varit lite försiktig med att rida där då det varit plusgrader så jag har velat spara på underlaget för att inte få is. Men annars är planen att mixa ute och ridbanan. Det som är genomgående med Vivan är att hon känns trygg och pigg oavsett vem som rider, var man är, om det är i sällskap eller ensam. Hon har många fina egenskaper som ridhäst. Jag hoppas hon ska landa i transportering med åren för hon är en häst jag tror kommer vara väldigt rolig att tävla. 
Amanda på Tingla och jag på Bella
Tingla och Bella har faktiskt fått trimma en hel del. Dels lastade vi dem och åkte till Björkbacke för en dejt där Amanda började på Bella och avslutade på Tingla och jag gjorde tvärtom. Detta pass hade vi bara lagt in småhinder för att få upp självförtroendet hos Bella och för att fokusera mer på lugnet och arbetet mellan hindren än själva hoppningen på Tingla.
Det var ett vinnande koncept! Efter några språng slappnade Bella av och överhoppade sig inte alls lika mycket samt började suga tag i hindren. Tingla var också väldigt bra, låg kvar och väntade och gick att reglera både framåt och tillbaka utan att bli spänd.
Sen har båda gått varsin Camillaträning. Med Bella la vi mycket fokus på galoppjobbet. Hon hade varit lite busig i skogen veckan före och blev väldigt rädd för några barn som sprang på läktaren så i början höll jag kontrollen lite i munnen men när det gått en stund in i passet lotsade Camilla oss till en väldigt härlig bärighet. Man tar en halvhalt, lättar på handen och hon sätter sig och frontar upp på ett sätt som ger samma känsla som piruettjobbet gjorde med Shira på slutet. Och hon är bara 5,5 år.
Detta pass jobbade vi mycket långsidor, laborerade med ställningen, red öppna blandat med volter. Siktet är en LB.2 debut v 9 och linjen snett igenom med avbrott – trav – fattning är ju lite klurig men blev klockren efter det galoppjobbet just för att hon var rak och bjöd lika på båda tyglarna. Vi avslutade med några skänkelvikningar i trav. Då var hon lite trött men jobbade ändå på bra. Jag är också så nöjd över att hon kunde spänna av fast det kom in i en ny häst i manegen. Så skönt när man får rida med hänsynsfulla ryttare och bygga självförtroende hos både mig och Bella. Både Tingla och Shira fick ju tyvärr en del dåliga upplevelser som unga som satt kvar ett tag och det är så onödigt. 
Tingla
Även Tingla gjorde en jättebra träning. Äntligen känns det som det vänt med rakriktning och nosen på sned. Magkänslan jag hade var rätt, nu har vi hittat vår väg vilken är att rida henne med extremt lätt kontakt och i stället lösgöra sidorna mer. Bra övningar från träningen som vi jobbar vidare med är i traven att växla mellan skolor, volter och sidvärts som tex diagonalsluta till vänster, volt till höger, skänkelvikning till vänster. I galoppen jobbar vi med självbärigheten och checkar den med överstrykningar regelbundet. I övrigt förvänd, många fattningar och övergångar men även att bara ligga lugnt och rulla på.
Jag saknar att inte ha ridhus på skrittavstånd men uppenbarligen går det att göra mycket bra jobb ute efter vägarna också för hästarna utvecklas hela tiden mellan träningarna. Det som slog mig mest denna träning var hur pass bra kondis de har och även styrka i galoppen. Backträningspassen har helt klart gjort sitt! 
Bella och jag
Bella har förutom dessa ridhuspass gått tre uteritter i sällskap med Tingla, jag har ridit två av dem och Tilda det tredje. Sen har jag ridit henne själv ett pass ute som avslutades på ridbanan samt en promenad och ett pass promenad + longering. Jag går mycket på magkänsla och när hon gjort kanonpass och verkligen jobbat på hårt känns det som hon behöver de där avsuttna passen. Det är dessutom bra för mig att röra mig lite mer. 
Bella och Tingla i skogen
Tingla har gått i skogen med Julia två pass och mig fyra pass. Ett av dem avslutades på ridbanan. Hon har känts riktigt bra och vi har kunnat öva på läxan från träningen även ute. I går kväll jobbade jag galoppen med fattningar – ligga och rulla – överstrykning – rulla vidare – avbrott – ny fattning osv. Underlaget var kanon. Nu töar det dock friskt så risken är överhängande att det är is över allt inom en snar framtid. 
Tingla
Men det är bara att anpassa sig. Med en långsiktig plan som bibehålls och anpassas efter yttre omständigheter går man till slut i mål. Och känslan av att lyckas är underbar. Lyckas är i detta fall inte att vinna en tävling utan kanske mer att hitta det där korrekta och avspända läget på Tingla, att våga busa i skogen men också hitta den där helt fantastiska galoppen i en övning i ridhuset på Bella. Det är egentligen det som är den största belöningen med häst, när polletterna ramlar ner, saker bara fungerar och samspelet är där. Den känslan är obetalbar.
