Trotsålder
Frågan min goda vän Helena och jag mig dagligen ställer oss är om vädret kommit i någon form av trotsålder. "Nej jag tänker inte sluta snöa hur mycket du än tjatar!" Det är väldigt få dagar det är helt uppehåll, oftast singlar det från nån enstaka flinga till som i kväll mer ihärdigt.
Snö är kul men i sådana mängder som vi har nu blir det besvärligt. Dels tar det mycket tid och kraft att skotta. Dels har vi ingenstans att lägga den snart. Dels blir det dyrt med all diesel till traktorn och att betala grannen för skottning av ridbanan. Den kan vi inte skotta själva med vår lilla traktor med skopa och plogblad. Dels gör det att träningsmöjligheterna med häst begränsas. Den senaste veckan har banan haft ca 40 cm snö på sig så det är inte aktuellt att rida där. Grannens traktor inväntar reservdelar, sedan ska han göra ett försök att skotta den åt mig igen. Skogen är borta bakom snövallar och med ett snödjup som gör den omöjlig att visas i sedan länge. Jag saknar skogen. De dagar hästen känns så där lite extra prillig är det skönt att slippa samsas med timmerbilar, skotrar, bilar och diverse andra fordon mer eller mindre hänsynsfullt framförda. Men det är alltså inte möjligt just nu. 
Övertråden i hagen som är ca 130 cm högt är framskottad för andra gången i vinter
Tingla och jag hade en del diskussioner på passen både torsdag och lördag förra veckan. Det var läskigt med människor som höll på med olika aktiviteter på sina gårdar, snöhögar med smuts på, skuggor, ja det mesta utom riktiga faror som timmerbilar och galningar i stora pick ups som fräste förbi med stora släpvagnar bakom. Sånt bekommer henne aldrig lyckligtvis. Men jag började undra om hon kommit i en trotsålder när jag för andra ridturen i rad var tvungen att backa, snurra och bli förbannad. Båda turerna kunde vi dock avsluta på jättebra sätt med en frustande och lösgjord häst.
Söndag åkte vi till Timrå för att köra henne i ridhuset på den bokade körtiden. Det var många hästar, vagnar, ljud och intryck men Tingla visade ännu en gång att hon är en klippa när det gäller. Hon må ha tramsat två pass i rad, men detta pass var hon 100% med mig, en riktigt härlig känsla hade jag när jag körde där inne.
Ha ljudet på så förstår ni:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156160574417074/
Ett lite längre klipp:
https://www.youtube.com/watch?v=X7cOiVVAtpk
Så jag började fundera om hon faktiskt trotsat eller om hon påverkats av mig. Att jag var less på att vara efter vägen och saknat dressyrtrimmet sen banan snöade in. Dessutom har jag själv känt mig lite stressad den sista tiden för det har varit rörigt på jobbet. Ingvar var ju väldigt lyhörd för mig och kanske är hans dotter också det. Så i går tog vi en långpromenad tillsammans. Det var en avspänd och nöjd Tingla jag hade med mig. Hon tittade inte på en enda grej trots att det var samma tur som varit så läskig på lördagen. Återstår att se nästa gång vi tar turen uppsuttet om det är läskigt då eller inte!
Tingla är i riktigt bra kondis nu så jag längtar verkligen till våren. Att kunna fräsa på i skogen, på en äng, på ridbanan - utan trafik, snövallar och halka! I helgen har vi i alla fall både körträning och Matsträning inplanerat så då slipper vi byvägen och åker på äventyr borta istället! 
Qharma har jag tagit två promenader och ett tömkörningspass efter vägen. Vi har en parkeringsficka som är skottad ca 1,5 km hemifrån och jag tömkör oftast dit och jobbar henne där en stund. Den är inte så stor men man kan jobba lite volter, åttor och bågar så det blir ett rätt lagom pass för henne att köra dit, jobba en stund och sen hem. Hon är rund och go nu men fortfarande väldigt pigg och positiv så vi kör på tills vidare.
Bella och Viva har jag bara pysslat med i stallet. Båda växer massor just nu. Det är så roligt för alla som kommer hit blir så förvånade över att mina hästar ser så olika ut. Myten att alla fjordingar är likadana slås omkull. Många gillar Bellas flotta typ och det gör jag också. Hon är alltid i balans. Tänk att om ett år är det snart dags att klättra upp på hennes rygg. Så fort det gått! 
Viva växer också mycket just nu. När hon kommit in från hagen och ätit lägger hon sig alltid och vilar - ganska typiskt då de växer. Precis som Tingla var som ung så är hon extremt snackig. Hade jag inte haft Tingla hade jag nog undrat vad det ska bli av denna pratglada dam som alltid vill vara med och ha koll. Men eftersom mamma i dag sju år gammal har en mycket mer lågmäld profil tror jag att det kommer att bli så även med Viva. Men söt är hon när hon småpratar. Jag ska se om jag kan filma henne någon kväll så ni får se. 
Lusse har jobbat för fullt. Mamma har ridit ut två gånger, jag en gång, Helena en gång också har jag ridit en Ingrid-träning på honom. Som alltid så här års är han fin. Synd att det inte finns några vintertävlingar, han är oftast som bäst i dressyren vintertid då det finns lite extra sprutt-energi. Hos mamma och pappa är det också väldigt mycket mindre snö än hos oss. Där kan man rida i skogen även om hästarna får jobba lite bitvis. 
Med hälsningar från ett snöigt Norrland.
