Tränare -en viktig byggsten i att komma vidare
För att komma vidare i sin ridning är det viktigt att få andra ögon på sig själv regelbundet. Det är så lätt att lägga sig till med små olater, missa viktiga detaljer som gör att utvecklingen stagnerar, går alltför sakta framåt eller gud förbjude till och med går bakåt. För mig är det jätteviktigt att ha en tränare jag kan lita på och se upp till. Dvs min tränare måste ha ridit på högre nivå än mig själv. Jag vill veta att denne verkligen vet vad den pratar om, att den har på fötter helt enkelt. Det är också viktigt för mig att vi har en gemensam syn på häst. Jag vill inte rida för en tränare som premierar alltför hård ridning eller själv är brysk. Samtidigt behöver jag någon som puschar mig framåt så jag tar för mig mer och vågar prova. Jag kan ta kritik men jag måste också känna att min tränare tror på mig och min häst som ekipage. Att vi kan lyckas nå våra mål. Eftersom jag rider både Fjordhäst och Halvblod är det också viktigt för mig att tränaren går in med samma engagemang när jag rider nån av de gula som Shira. Att tränaren ser att jag är lika målmedveten oavsett vad jag sitter på för häst och agerar proffsigt och ger mig valuta för mina pengar vare sig hästen har punkman eller inte.
Jag har i dag två sådana tränare och det är jag glad och tacksam för. Mats har jag ridit för i ca 6 år nu så han har följt mig och Shira hela vägen från den trevande debuten i LB till stabila resultat i Msv C och Msv B debut. Eftersom träningarna för Mats endast är 9-10 helger/år har jag de senaste två åren även ridit för Ingrid och det har varit ett stort lyft för min ridning att få ögon på mig ytterligare 2-3 ggr/månad. I synnerlighet av någon som är så noga med detaljerna och grunderna. För det går som bekant inte att bygga ett torn om grunden lutar. Just nu är Shira och jag i ett land mitt emellan Msv C och Msv B och det behövs en hel del träning för att snäppa upp nivån så vi sätter allt tekniskt i Msv B även om hon är spänd på bortaplan.
Sen jag bloggade sist har Shira och Tingla fått gå en gemensam skogsrunda när en kompis kom på besök. Det var så roligt att vända sig om och se Victorias leende på Tinglas rygg. Tingla har den effekten på alla som rider henne, hon liksom smittar av sig. Shira och jag har utöver detta trimmat två pass hemma och skrittat ut ett pass. Det känns som vi måste vända tillbaka till grunderna lite extra nu när vi snäpper upp nivån tekniskt. Det är så lätt att rida in spänning i henne då hon blir het. Det första passet hemma var inte så bra, det blev just mer spänning än spänst av det hela så passet därefter valde jag ett annat upplägg. Jag tog en skogsrunda först där hon fick rulla på lite i trav och galopp innan jag plockade ihop det hela på ridbanan. Det fungerade väl, det blev en helt annan häst jag satt på. Vi har två tävlingshelger kvar i vår. Målet då är att jag ska komma till ridning inne på banan, bytena ska vara rena och hon ska slappna av mer än hon gjort de första starterna i vår.
I måndags tog jag ett pass med Lusse på SRK. Vi valde att jobba på stora utebanan som var nyharvad och inbjudnade. Några klipp från det passet kommer nedan. Jag red nedre rundan som uppvärmning och Lusse var väl framme för skänkeln fast jag red utan sporrar. Det är väl främst det jag jobbar med just nu, att han ska vara framme för skänkeln. Tingla och Shira är så kvicka för hjälperna och jag jobbar mot att få även Lusse dit. Fördelen med Lusse är att han till skillnad från Shira mycket sällan blir spänd. Med fördel kan man låta honom "leka igång" genom att galoppera i lätt sits, lägga in bommar, små hinder eller som detta pass lägga övningarna mellan träden.
https://www.facebook.com/marita.belin/videos/706906249432382/
https://www.facebook.com/marita.belin/videos/706908609432146/
https://www.facebook.com/marita.belin/videos/706910089431998/
https://www.facebook.com/marita.belin/videos/706911676098506/
En glad Lusse rullade sig då han kom hem till Jättendal igen, fick denna bild på sms av mamma:
I lördags hämtade jag vagnen i Jättendal så i måndags var det äntligen dags för körning av Tingla igen efter ett sju månader långt uppehåll. Tingla visade med största tydlighet hur mycket hon saknat detta och hur roligt hon tycker det är att dra en vagn. Hon ger precis samma känsla på kuskbocken som i ridningen -smittar av sig av sin livsglädje! Vill ni åka med?
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10153416828402074/
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10153416529717074/
Qharma har också varit duktig! I söndags körde vi henne med draglinor efter grusvägen, dvs en hel del oljud men det bekommer henne inte alls. Härligt! Nu är det dags att hänga på ett däck. Kanske blir det redan i kväll?
