Tingla -född inriden?
Förra veckan var Amanda här igen och red Tingla. Frånsett att jag suttit + hängt på henne i stallet ett par gånger och i hagen en gång är hon riden av Amanda en gång på banan innan i ca en kvart samt ute av mig rakt fram ca 5-10 minuter vid tre tillfällen. Hon är med andra ord väldigt grön, men det märks då inte på henne. Att hon är styr och stoppbar kommer troligen från tömkörningen. Att hon är trygg från sitt enorma självförtroende och trygghet (vilken matrona hon lär bli med åren, hon är redan som 3-åring som ett gammalt ledarsto). Men hur hon kan bära upp en ryttare med den balans och självklarhet hon gör är jag riktigt imponerad över. Hon välter inte inåt, hon formar sig. Hon ramlar inte i framvikt, hon vinklar om och bär. Och hon tar på ett självklart vis stöd på bettet och hittar redan nu bitvis form. Amanda red ca 15-20 minuter. Skritt, start och stopp, lite enkla ridvägar. Då detta kändes busenkelt la vi till trav och det gick finfint att trava såväl fyrkantsspår som snett igenom. Fina, duktiga Tingla! Några bilder kommer här: 
Man blir törstig av att träna! Då är det perfekt med en vattenpöl på vägen ut från banan!
Knattarna har inte gjort så många knop i helgen eller början av veckan på grund av att Shira tävlat och sen blev ju jag sjuk då. Men i dag fick de lösgaloppera. De sprang och sprang och sprang... Och väl tillbaka i hagen drack de 40 liter vatten så det var tydligen jobbigt! Jag har planerat att rida Tingla själv en dag i helgen om vädret är okej och nästa vecka kommer Amanda igen. Bara det tinar upp lite till i skogen är planen att vi ska rida ut tillsammans, jag på Shira och Amanda på Tingla. På de öppna ytorna är det snöfritt, men inne i skogen ligger det fortfarande kvar en del. 
Vy Shirarygg för nån vecka sen
Qharma fick sig förresten en riktig makeover i dag. Jag klippte manen, tvättade bort fläckar (hon ligger alltid i skit i boxen, till skillnad från Tingla som i stort sett aldrig ligger i skit) och tog en storrykt.
Shira var ner på SRK och fick ett trimpass. Inte med mig på ryggen utan med Ingrid. Det såg trevligt ut. Det som slog mig mest var att Shira ser så fruktansvärt snäll och samarbetsvillig ut. Och att hon blivit så himla fin i kroppen. Slimmad med en rejäl överlinje, dressyrrumpa och man såg magmusklerna spela hela tiden då hon jobbade. Det gör man banne mig inte på alla dressyrhästar, det är de flesta för runda om magen för. Så i dag är jag lite stolt och glad över min slimmade, bussiga dressyrkompis. Fina fröken yrväder! 
